Lite frukost på Tiffany's?

Very Audrey Hepburn, hela grejen liksom....
Vad kan jag säga? Vart ska jag börja?
Maken hade ju planerat resan minutiöst och hade Ryan Air hållit tiderna hade vi haft tid för en jättemysig middag md Svärisarna på Garfunkel's, men flygfan flög en timme sent, och när vi sedan kom till Stanstead hölls vi kvar på planet i 20 minuter, eftersom man lastade på passagerare i planet brevid. Biljettautomaten på perrongen var dock snäll och vi hoppade på Stanstead Express med 20 sekunder tillgodo.
Maken hade smart nog bara bokat tågbiljett till Tottenham Hale, där vi bytte till tunnelbanan och susade in till Victoria. Kvart i sju klev vi in på restaurangen och möttes av en strålande OBE-to-be och svärmor som verkade i mycket god form hon med. De var halvvägs genom sin middag och såg till att vi fick beställa å det snaraste.
Jag har nog aldrig ätit en hamburgare så fort! Dessutom misstolkade jag Chili Cheese Burger och tolkade det som en kryddig ostburgare, men det visade sig vara en god ostburgare med Chili-con-carne i stället för dressing. Säkert nyttigare, men lite av en chock. Med tre minuter tillgodo checkade vi in väskor och jackor i garderoben på Victoria Palace, fick en glimt av en av kvällens små birollsinnehavare som leddes till sin plats av två scenarbetare, innan vi slängde oss ner på våra perfekta platser i the Dress Circle.
Billy Elliot var så utomordentligt bra som musical att jag kan inte hitta rätt ord för en intelligent recension! Vi skrattade och grät om vartannat, det var hög danskultur och buskis, Yorkshire-dialekt och smart skildrad nutidshistoria. Helt jäkla fantastiskt! Se den!
Tillbaka efter linssoppan, med ett referat av tillställningen på the Ritz.