Sweet as Sugar

Läste precis ut Sweet av Julie Burchill, uppföljaren till post-Fucking Åmålboken Sugar Rush, som blev en fantastiskt färgfull tv-serie på Channel 4, som dessvärre till min vetskap aldrig visats här. Böckerna torde vara ganska svåröversättliga, för att inte tala om oöversättbara, och jag har läst boken på orginalspråket engelska.

Huvudpersonen i Sugar Rush är Kim, "Kizza", en ganska vanlig, men välpriviligerad flicka, som faller huvudstupa in love med Sugar, Maria Sweet, en "fattig" och farlig tjej, med mer hjärna än vad som är nyttigt för en underpriviligerad flicka i Engelska sydkustens vita pärla Brighton.
Ur Kims synvinkel beskrivs den kaotiska och olyckliga, men passionerade kärlekshistorien mellan de två 15-åringarna från helt olika världar, bara en stadsdel från varandra, och trots att det är Kims historia står Sugar hela tiden i centrum.

Sweet tar vid en tid efter att Sugar Rush slutar. Maria Sweet är nu 17, precis utsläppt från fängelse efter att ha avtjänat ett straff för att ha, med en avslagen flaska, skurit en man som försökt våldta henne. Obruten och fortfarande övertygad om sin egen attraktionskraft och skönhet, har hon börjat inse att för henne finns inte så stora möjligheter att ta sig ifrån Brighton, eller det liv som hon och hennes familj lever i det kommunalt ägda lägenhetsområdet.

Boken är en fullständigt vansinnigt rolig, och tragisk, beskrivning av en vild ungdom. Språket är fyllt av slanguttryck som kan vara svåra att förstå, även för en infödd som inte varit i kontakt med ungdomsspråket i England de senaste åren, men även pepprat med ljuvliga alliterationer och ordvitsar, allusioner till modern kultur och politik, vilket naturligtvis också är till bokens nackdel, då den komma att åldras alltför snabbt.

Böckerna om Maria Sweet borde bli vad Catcher in the Rye blev för den tidens ungdomar, och Sugar är en bra mycket sympatiskare, mer livfull och mer realistisk huvudperson än Holden Caulfield någonsin var. Här finns girl power så explosiv att man nästan blåses av planeten, och även i Sugars mest destruktiva ögonblick finns det en sprängkraft och en possitivism som övertygar läsaren om att hon kommer att fixa det! Läs den!