Med scoutskjorta på tillställning

Kan inte bestämma mig för vad jag ska skriva om idag. Det var ju så länge sedan.
Kanske ska jag börja med:
Grattis Kosova till självständigheten! Klockan två, när jag skulle ut och spåra med jycken, så hörde jag en orkester av bilhorn från den invandrartäta "förorten". Vi tog en lång promenix, jycken och jag, och lade två spår: ett i blandad terräng och ett på stranden och HELA TIDEN hörde jag dessa biltutor och enstaka jubelrop som vinden bar med sig de ca 3 kilometerna genom ett industriområde. När vi gick hem mötte vi hela karavanen, med tutor, hazzard-blinkande billampor och fanor. Hunden blev tokig. Sedan, klockan fyra, slutade de. Sonen, som precis kommit tillbaka efter att ha hängt med sin kosova-albanska kompis säger att det är full fest på stan.
Hoppas bara serberna kan hålla sig i skinnet och det inte blir värre.Spårningen gick utmärkt. Började liksom från början eftersom det är miljoner år sedan vi var ute. Jycken kom ihåg och ångade ivrigt på genom terrängen med mig ca 15 meter efter. Ca för att jag faktiskt släppte spårlinan vid ett par tillfällen när han i ivern cirklade runt ett par träd. Men linan är värd sina 210 spänn och fastnade ingenstans.
På stranden blev det för svårt. Vinden låg på ordentligt, men så länge vi spårade i strandrågen gick det jättebra. Så fort vi kom ut på sanden, med tångklumpar, döda måsar och spår efter miljoner andra som söndagsflanerat, blev det för svårt och han tappade både spår och motivation. Dock lyckades han hitta vittring fyra meter från köttbullelådan och fick sin belöning innan vi gick hem.
Fick inte rektorsjobbet. Suprise!!! Trettio sökande och en hel massa erfarna rektorer. Nu är det allmänt kännt bland skolledarna att jag sökt och jag har fått rekomendationer att söka till den förberedande rektorsutbildningen, om "det är det är det jag vill". Fast det vet jag ju inte.
Så förbaskat skönt med lov! Den senaste veckan har jag varit så trött så trött så trött. Det är så illa att jag faktiskt känner att jag borde gå till doktorn, nästan så illa att jag faktiskt ringer och anmäler intresse för en undersökning. Om jag fortfarande är lika trött i slutet av veckan gör jag det! Det enda jag har att förlora är 260kr, förödmjukelsen över att få reda på att det inte är något fel på mig eller få reda på att det är något fel på mig.
I morgon bär det iväg: Kronprinsen och jag var och köpte två par snyggebyxor och en jätteläcker röd slips, Maken och han inhandlade stiliga skor, Morsan håller på att sy stiliga gråa byxor till Lillprinsen och Prinsessan har tränat med klackskorna i två veckor. Lillprinsen hade bekymmer med skjortan. Ingen dög. Utom scoutskjortan. Så den fick det bli! Och varför inte? Det är ett av de plaggen jag är mest stolt över i min garderob också. Så det så! Fast jag känner inte att jag kan komma i scoutskjorta till The Ritz. Inte denna gången.
Ska bättra mig med skrivet. Har jag bestämt.