Att möta våren

I går så lämnade vi barnen hemma och åkte till Luisiana med Rocker-Jimmy och Malinen. Det var en helt underbar dag. Solen stänkte ner och tuggade hårt på snötäcket och ju längre söderut vi kom, ju tunnare blev det. I Danmark fanns det bara några små fläckar och vårblommorna i Luisianas park hade återerövrat våren och låg som impressionistiska målningar i gräsmattorna.
Vi tillbringade ett par timmar med att strosa runt bland målningar och videokonst, tills huvudena nästan sprack av intryck. Då gick vi till restaurangen och avnjöt lunch med rödvin med utsikt över en öppenspis och bakom den hela Öresund och ön Ven i fjärran. Fullständigt ljuvligt!

Tillbaka i Helsingör strövade vi en stund längst de små gatorna. Jimmy köpte vin och en burk med färdigblandad G&T åt mig, Malin och jag köpte tulpaner. Vi träffade ett par gamla elever på vårutflykt och såg en del andra Falkenbergare.

Vi hade valt bil som färdmedel, även om tågförbindelserna vanligtvis är bra. Det visade sig vara ett smart drag, för tyvärr är Öresundstågen inte designade för minusgrader och så fort temperaturen kryper i närheten av noll så strular de, vilket bekanta vi mötte irriterat rapporterade. Det sticker lite i miljösamvetet, men vi njöt en underbar solnedgång i bilen på vägen hem, till tonerna av Neil Diamond.

Väl hemma väntade ungarna... Eller det gjorde de inte... De var närmast likgiltiga till vår ankomst. Nio- och elva-åringen hade varit ensamma hemma större delen av dagen och hade uppenbart njutit av friheten. Huset såg helt ok ut och ingen av dem hade dött, varesig av tristess eller svält.

Egentligen skulle jag vilja skriva ett helt inlägg om föräldrars bristande tilltro till deras barns förmåga, men jag orkar inte just nu och Tonåringen vill ha datorn....