Mad Dogs och Sleepwalker av Robert Muchamore

Vilka är utom misstanke? Vem skulle du släppa in i ditt hem? Om du hade något att dölja så skulle du inte skaffa dig nya vänner hur som helst. Men om din dotter träffade en ny bästis i skolan, eller om din son kom hem med sin första flickvän?

Vi har alla hört talas om organisationer som MI5, agenter som Jame Bond och hans gelikar, och de senaste åren har Alex Rider, pojkagenten, gjort karriär på bioduken. Alex Rider för Bond-facklan vidare till en ny generation - där allt är svart och vitt, skurkar är skurkar, hjältar är hjältar, inget ställningstagande är nödvändigt. Men det är inte Alex Rider jag ska berätta om nu.

Ungefär samtidigt som den första Rider-boken kom ut publicerade Muchamores första bok i serien om Cherub, The Recruit. För mig kändes det som om Muchamore läst Horowitz bok Stormbreaker och kännt att "Det här kan jag göra så mycket bättre!" Cherub-seriens huvudperson James Adams är långt ifrån hjältemodig alla gånger: Han är lat, långsint, ibland rädd och ofta tvehågsen inför sina uppdrag. När serien börjar är han elva år och har precis förlorat sin mor, en gravt överviktig blandmissbrukande hälare, och hamnat på barnhem tillsammans med sin två år yngre syster. Han värvas av en annan barnagent till Cherub, som är en topp-hemlig underorganisation till MI5. Efter att ha genomgått fysiskt och psykiskt krävande grund-träning skickas han ut på uppdrag: Tillsammans med jämnåriga agenter infiltrerar han droghandlares familjer, upplöser domedagssekter, avslöjar militanta djurättsaktivister och miljöterrorister och oskadligör sovjetiska gangsters. De två senaste böckerna i serien utgör ingen skilnad.

Mad Dogs börjar med att ett Cherub-uppdrag går fel. Två gäng drabbar samman i en reviruppgörelse, och ett par av Cherubs agenter hamnar i korselden. En av agenterna knivskadas allvarligt och den Brittiska regeringen och MI5 vill avbryta Cherubs inblandning. Genom att återuppta bekantskapen med en pojke som han mött som 12-åring i sitt andra uppdrag, ska James infiltera gänget Mad Dogs och förhindra att gängstriderna sprider sig genom London.

Boken The Sleepwalker börjar med att ett fullsatt passagerarplan störtar i Atlanten. Ett antal terroristorganisationer tar på sig dådet, men bevisning fattas. Då ringer en skrämd pojke polisens tips-telefon och Cherub-agenterna sätts på fallet.

Syskonen James och Lauren Adams är långt ifrån det hjälte-ideal som Stormbreaker-Alex, Spy Kids och den unge James Bond står för. I Cherub är ingenting svart eller vitt. Barnagenterna är långt ifrån ädla eller idealistiska. De har uppfostrats i en organisation som står för "våra" ideal, men böckerna ger dem utrymme att tvivla och att göra fel: James känner starkt för pojken han blivit vän med för att samla bevis mot pojkens far, och sörjer att han måste splittra familjen; agenterna undrar om det verkligen är rätt att förhindra en terrorattack som kanske skulle ha förändrat världen till det bättre, och Lauren, James lillasyster, blir vegan efter att de upplöst en militatant djurättsorganisation.

De tidigare böckerna i serien är tuffa agentromaner, men de två recenserade berättelserna tar genren ett steg längre och jag instämmer med den tryckta varningstexten på böckernas pärmar: De är inte lämpliga för yngre läsare! Det finns en del mycket grafiska beskrivningar av våldsamma scener och nu när James är 15 upptas en hel del av hans tankar av sex och det finns även en del ganska så explisita beskrivningar även på det området.

Robert Muchamore är född 1972 och har innan han slog sig in på författarbanan bland annat försörjt sig som privatdetektiv. Serien kan beskrivas som en Philip Marlow för ungdomar på 2000-talet, men ger också mycket diskussionsmaterial kring värdegrundsfrågor. Jag läser dem med mycket stor behållning, och har svårt för att lägga ner dem när det är dags att släcka på kvällen, likaså gör min snart 16-åriga son.

Språket är, som i de flesta deckare, samtida och ger en god inblick i hur ungdomar faktiskt använder språket i England. Karaktärerna utvecklas genom serien och ges utrymme att växa. Äldre karaktärer faller ifrån, då de pensioneras från organisationen vid antingen 17 eller 60, och nya kommer till, alltefter de klarar sin grundutbildning vid 11-års ålder. Det finns ett mycket starkt generationsutbyte i böckerna, där de yngre utbildas av både sina lärare, ledare och kamrater, och där de vuxna erkänner sin underlägsenhet i förekommande fall och litar på barnens förmåga att klara situationer.

Cherub-serien är ytterligt charmig, och jag önskar att jag haft tid och kunskap i hur man fick kontakt med förlag för att översätta, för de här böckerna är SÅ myckat bättre än de fjaniga och uppschåsade Alex Rider-böckerna. Läs dem!