Lågvattenmärke

Usch! Sista två dagarna har jag varit sååå deppig... Jag minns att jag förrförra året hade en liknande period vid ungefär samma tid. Maken skickade mig på husmorssemester till England, ensam. Det hjälpte en del. Men i år hinner jag inte med det. Jag tror att det dels är att jag faktiskt har varvat ner, och dels börjar att få ångest inför uppvarvningen. Har liksom ingen lust, inte för någonting.

Gruvar mig för scouthösten, som kommer att bli oerhört intensiv. Jag ser verkligen fram emot Gilwell-utbildningen, men känner att jag tagit mig vatten över huvudet med distriktsutbildningslederiet - Jag hinner helt enkelt inte med! Skulle så gärna vilja, men avdelningsarbetet är viktigare, och jag känner knappt att jag hinner med det! Nästa måndag är det distriktsstyrelsemöte, och jag måste diskutera detta med de gamla rävarna för att lägga upp en ordentlig plan för framtiden. Hemsidan har jag inte ens orkat titta på, men ska förhoppningsvis gå en kurs snart.

Och sedan är det ju jobbet... En ny kurs i höst, 50 poäng filmkunskap... Ihopslagning av BF så jag får en 25 klass istället för en 6-klass. En viss skillnad. Det kommer visserligen att bli roligt, men lite jobbigt, eftersom de nya eleverna ska betygsättas till jul de också... Det verkar också som om jag får de nya Spettorna i både svenska och engelska, samtidigt som jag behåller de gamla i svenska. Det blir mycket skriv, eftersom vi ska införa en klass till i den litterära tävlingen...
Se! Nu är jag igång!!! Skit!!!! Jag har ju semester!!!!

Ah, va fan! Några ljusglimtar finns det väl: Jag har sänkt min kilometertid till 6.25, känner mig faktiskt bättre fysiskt, och är inte fullt så trött hela tiden. Vikten går inte ner, men inte upp heller i alla fall. Idag har jag sprungit "Lilla på-landet-rundan" (det är vad jag döpt den till på jogg.se) på 24.30 och gjort 30 minuter yoga på Wii. Så även om jag inte kommer loss med något av det som jag har förutsatt mig att göra under sommaren, så gör jag väl liiite nytta ändårå.