Off to see the Wizard....

Har bokat biljetter idag. Jag ska få åka till Oxford, för första gången på ett år! Det var Lesley som påpekade att det var nästan precis ett år sedan jag låg nedsjunken i hennes vita soffa med rödvinsglaset balanserande på knät framför brasan i den gamla pubbens stora salong.
Det värker nästan i bröstet på mig av längtan! När jag talade om för Kollegan att jag bokat biljetterna började jag nästan gråta av rörelse, när jag tänkte på de röda höstlöven mot sandstensfasaderna, kvällssolen på Magdalen College Towers turrets. Vadfan heter turret på svenska? Balustrad? Det enda smolket i glädje bägaren är att Bästis inte kan följa med denna gången heller.
Annars har dagen varit den andra lik. Diskussion om arbetstidsvilkoren med en kollega fick mig arg innan första muggen kaffe. Undrar hur många som vet om att man får mindre i sjukersättning om man är sjukskriven en dag då man har få schemalagda lektioner? Eh, jobbet som man gör mellan lektionerna då? Jamenar, jag är på jobbet i princip från kl 7.45 till kl 17.15 varje dag, men jag har kanske bara två lektioner på måndagen, och fyra på onsdagen. Alltså försöker jag få uträttat mycket av det jobb som jag är ålagd att göra utöver min undervisning på måndagen: Planera marknadsföringsjippon, attestera fakturor, ta hand om bokbeställningar, uppdatera hemsidan (fast det hinner jag ju aldrig!) och så vidare. Om jag är sjuk får jag göra det vid något annat tillfälle, på min förtroende tid, som ska gå åt till "att hålla sig uppdaterad i mina ämnen", planera lektioner och utföra viss rättning. För det kan inte en vikarie göra. En vikarie planerar heller inte själv lektionen, utan det får jag göra och försöka instruera över telefon från sjuksängen, eller via e-post. En vikarie rättar heller inte de glosförhör eller skrivuppgifter som den ger mina elever. Det får jag göra. Egentligen så kan man ju säga att jag ju faktiskt gör allt jobb som jag vanligtvis gör, förutom att jag är fysiskt i klassrummet. Men ersättning för jobbet får jag inte!
Imorgon ska jag lämna mina elever på egen hand, med beting. Jag tänker åka till bokmässan. SPtvåorna ska skriva färdigt sina reportage, SPettorna ska först jobba med sina informerande texter och sedan ska de hålla informerande anföranden på svenskan.
-Meh! Ska du inte vara här! Men hur ska vi göra då?
-Jag hade ju ändå inte hunnit lyssna på er allihopa, och detta är ju första gången ni gör ett förberett anförande i er nya klass, så det är bättre att ni gör uppgiften i mindre grupper.
-Men varför ska vi göra det om inte du är här då? Hur ska du kunna sätta betyg!?
-Betygen sätter jag i slutet av kursen, på de kunskaper som ni har då! Nu tränar ni er. Och i morgon tränar ni er på att ge och få kritik, att våga prata inför en grupp som ni själva inte valt och ni tränar er på att vara självständiga!
-Men du kommer väl att lyssna på oss någon gång?
-Ja, självklart! Alla gånger utom den här gången.
-Men om det blir fel då, om vi inte förstår?
-Ni löser det!
Spettorna är förundrade. Men de tar mina galenskaper med jämnmod. Och har full förståelse när jag talar om att de får rätta sina prov själva, för att jag hatar att rätta och att det är ett fantastiskt tillfälle att lära sig lite mer, när man rättar någon annans ord. De är för goa.