Talgdank

Och har sitter jag och slår dank. Talgdank.
Igår gjorde jag min första deluppgift på TG-utbildningen: En lista över mina åtaganden, sorterade efter lustfaktor. Det var inte så många saker som jag tagit mig an av lust när man tittade närmare på det; det mesta berodde på andra anledningar, som smicker, karriärplanering, skuldkänslor, pliktkänslor... Och det som jag en gång tagit på mig av lust var inte så mycket förknippat med lust längre, utan snarare med plikt och skuld.

Jag arbetade i Excell, ett program som jag dessvärre inte än är så bra på, men jag har lärt mig hur man justerar kolumnbredd och hur man lägger till och tar bort kolumner, vilket var bra, för en bit in i arbetet kom jag på att jag ville ha en kolumn för varaktighet. Mest för att kunna visa mig duktig, både för mig själv och min handledare, att jag faktiskt avslutar saker, att jag förändrar. Sedan kom jag på att jag nog ville ha ytterligare en kolumn för att markera VEM som givit mig åttagandet. Det var där första insikten kom: För även om väldigt få punkter på listan verkligen var aktiva val sprungna av lust, så är det ju ändå JAG som valt att säga JA till de förfrågningar, erbjudanden eller trevanden som lett till att jag befinner mig i en uppgift. Jag kunde ju faktiskt ha sagt NEJ också. Speciellt när inte så vanvettigt många av uppgifterna var så lustbetonade från början...

Sedan tittade jag igen på varaktighetskolumnen. Skrämmande många av åtagandena följdes av "På obestämd framtid". Då kom nästa insikt som ett slag i ansiktet med en blöt lax: JAG har makten att tidsbestämma mina åtaganden! Både de som jag har nu, och de som jag i framtiden tar mig an. Jag behöver inte vara attestansvarig längre än till mitt planeringssamtal med chefen i maj, jag behöver inte vara miniorledare i höst om jag inte vill det, jag behöver inte sitta i den pedagogiska utvecklingsgruppen nästa år; jag kan säga STOPP! (sedan skulle ju min pliktkänsla förbjuda mig att bara avsluta utan att se till att efterföljare får en schysst introduktion...)

Jaha. Jag känner att jag helt plötsligt har tagit ett jättekliv framåt. Men så blir jag vilsen: HUR ska jag ta makten? Hur ska jag trampa på min pliktkänsla, mitt skuldmedvetande och min stolthet? Och om jag inte vil göra alla de här sakerna, vad vill jag göra istället? Vem ÄR jag?