Nära döden

Första dagen på jobbet. Maken och Hunden promenerade mig dit lagom till personlakonferensen. Det var trevligt att träffa alla och jag kramade om några lite extra, till gymnasiechefens stora nöje. Hon frågade om jag var färdigkramad innan hon försökte påkalla uppmärksamhet genom att prata lite försynt i mikrofonen, men det gick inge' vidare så jag och Linda Lace, som satt på första raden, hjälpte till medelst kraftigare stämband.

Alla rektorer presenterade traditionellt sina nyanställda. Många övertaliga grundskolelärare har hittat till jobbet, så många nya ansikten att lära sig känna igen. Sedan vidtog sparbetingspredikan: Skolan måste, trots att vi hämtat hem många av friskoleelevernas skolpengar, spara ca 4 miljoner före jul. Jipee! Men det fixar vi väl! Inte för jag vet vad vi ska dra in på, men det är klart vi fixar det! Om vi inte sätter in vikarier, jobbar åt varandra och inte köper några nya böcker kanske vi kan hämta in en del...

Efter kaffet gömde jag mig en stund inne hos en kollega i dennes arbetsrum. Orkade inte städa och jag visste att x antal kollegor skulle gå förbi och kommentera min arbetsrumsflytt, så, nä, lika bra att gömma sig och göra lite IT-grejs.

Bäst som jag står där, och refererar mitt sommarlov, sticker jag händerna i jeansfickorna och fiskar lite fluff. Men plötsligt så RÖR sig fluffet i min vänstra ficka mellan mina fingrar och instinktivt drar jag upp handen och ut trillar en enorm tvestjärt! Varför den bestämt sig för att bo i min jeansficka förstår jag inte. Jeansen har ju hängt i mitt sovrum över en stolsrygg i 10 dagar medan jag varit på läger, långt i från kompost och växtrester. Kollegan, som är en heroisk person, tar lugnt en bit papper från Torkyn på väggen och befriar golvet från tveskjärten och tveskjärten från livet. Jag hyperventilerar, men vågar mig ändå på att sticka ner fingrarna i fickan igen, lite granna. Men jag drar snabbt upp dem igen, då jag tror mig känna något tveskjärtliknande mot fingertopparna.
-Alltså, du får ursäkta, andas jag häftigt, men jag tänker strippa. Nu!
-Om det här är symptomatiskt för resten av terminen vill jag nog inte vara med, säger kollegan och tittar klädsamt bort, medan jag sliter av mig jeansen och hysteriskt vänder fickorna ut och in. Inga tveskjärtar, men säkert 20 gram svart fluff hamnar på golvet. Jag tar på mig byxorna igen och lugnet återvänder.

När jag lagt in viktiga datum i klassernas on-line-kalendrar så går jag och köper mig en sushi och får reda på att jag inte ska vara handledare i Ettan i alla fall. Tråkigt, eftersom det innebär att jag och Soffan inte kommer att vara team när hon kommer tillbaka från mammaledigheten, men rent logiskt sätt så är det det enda rätta: Det ÄR förbaskat jobbigt att hålla 30 utvecklingssamtal per termin, x antal elevvårdskonferenser, x antal handledningssamtal, en herrans massa emotionellt engagemang som försvårar betygsättningen, i alla fall från elevéns synvinkel. Men nu har jag i alla fall fixat deras kalender. Hoppas att de får någon handledare som kan fortsätta uppdatera den.

Sedan gick jag och gav blod. Det var trevligt som vanligt. Fast jag blev lite trött efteråt. Speciellt som eftermiddagsmötet gick ut på att vi måste spara: 700 000 på skolans redan billigaste program, som sparat så mycket de senaste par åren att det inte finns något att spara på. Sedan var det dags för "sista" terapi-sejouren.

Lars och jag gick igenom sommaren, och en del av de anteckningar som han gjort under året. Det har hänt mycket, och jag känner mig ganska läkt, men inte färdig. Min rektor har rekomenderat fortsatt terapi, men jag har inte orkat ta tag i att klarera detta med förvaltningen än. Men jag föreslår att jag kanske kan återkomma en gång per termin eller så, för att stämma av och få lite coaching? Vi får väl se. Vi konstaterar att jag är ARGARE nu, vilket inte är dåligt, men ännu inte tillräckligt arg för att börja att på allvar ta tag i att förändra min situation.

Sedan åkte jag hem. Träffade Kronprinsen, och åkte sedan genast till Scoutgården för att packa tält och diska. Vi var inte så många. Jag fick pausa ett par gånger under tältpackningen, för jag blev yr och svettades ymnigt, så till slut åkte jag hem. '

Maken hade lagat fiskgratäng, med ägg och räksås. Fish&Chips-mannen hade köpt gott vin och en flaska cider, bara till mig, och vi hade en mycket mysig middag, med många skratt och lite allvar. Nu har de gått på pubben, jag ska bara uppdatera min Facebook och sedan borsta tänderna. Imorgon är en ny dag, med mer städning, bouletournering och räkfrossa.