Fick två mycket intressanta artiklar av Moralens väktare idag; en om klimatproblemet och outgassing och en om varför asiatiska ungdomar är de som lyckas bäst i Californiska skolsystemet. Hm... Jag ska blogga om den vid något senare tillfälle, för den har MÅNGA beröringspunkter med svensk skola och framför allt svenska elever...
Ganska många kom på medlemsmötet idag. Det var konstruktivt och bra och vi gick laddade därifrån. Vi måste väl acceptera att läget är som det är, men vi måste inte acceptera att vår arbetsgivare mjölkar oss fullständigt rena på all inspiration och arbetsglädje! Avtalsrörelsen nästa år blir nog vääääldigt intressant.
I dag sa en av mina elever som kommentar till neddragningarna: "Men är det inte för att ni har slösat förut om ni får dra ner nu?" Eh, nä. Vi har sparat och sparat och sparat och sparat genom hela högkonjunkturen! Det var väl ett år när man kände att man fick lite tid till skolutveckling och fortbildning, även om den helst inte skulle kosta något i pengar, men det drogs snabbt tillbaka igen! Vår taskiga ekonomi kanske kan förklaras av:
Interkommunal ersättning: Om en elev har en skolpeng på 150 000 för sin gymnasieutbildning, och väljer att gå på en friskola så skickar BUF med hela pengen. Om samma elev väljer att läsa på min skola skickar BUF med 100 000. Vart tar de 50 000 vägen? Vi har inte mindre kostnader än friskolan, eftersom vi är skyldiga att hålla med SYV, skolhälsa och lite annat som friskolorna inte behöver. Vi måste dessutom ta emot dem som väljer att komma tillbaka när friskolan krävde för mycket, inte hade SYV, skolhälsa och det där andra....
Ändrade budgetförutsättningar. Ena stunden räknas inte lokalhyran in i budget, eftersom kommunen äger lokalen. Sedan bestämmer man sig för att bolagisera fastighetsförvaltningen, och vips ska hela lokalkostnaden gå in i budgetten som redan är lagd och inte förändras! Underskott? Jajemänsan!!! Tillåtet? Nä, aldrig i livet! Panikköpstopp och inga böcker, datorer eller studiebesök.
Stölder och vandalism:
Försäkringar täcker inte mycket nu för tiden och puckona blir bara fler och fler, speciellt som samhället drar ner på uppföljning, fritidsledare och assistenter och föräldrarna har tydligen gått och gömt sig och orkar inte heller. Jag tänker ganska ofta på A Clockwork Orange när jag ligger om natten och hör buskörarnas vrålande motorer upp och ner för Arvidstorpsvägen och i villakvarteren. Länets enda polisbil befinner sig väl någon annanstans. Nästan varje vecka är det ett fönster sönderslaget eller så har det varit inbrott. Arbetsstationerna i studiehallarna som är till för att eleverna ska kunna ha tillgång till datorer för skolarbete under hela dagarna vandaliseras ständigt. Nu fungerar kanske 7 av 20 datorer, och det finns inga pengar att köpa nya för.... Tuff skit, liksom. Och inte drabbar det puckona, utan de elever som faktiskt vill någonting med sina studier. Det har dock fördelen att puckona inte längre hålls i studiehallarna och spelar löjliga spel eller laddar hem grejer.
Taskiga upphandlingsavtal:
Jag säger bara ADA. Ingen skugga må falla över ADAs personal, som är trevliga, glada och hjälpsamma. Nu har till och med grädden, som suttit fast sedan i april, försvunnit, sedan en av de nya killarna, som säkert inte visste om att han inte ska göra extra insatser, helt sonika våttorkat bort det. (Våttorkning ingår annars inte i avtalet, utan kostar extra och måste beställas särskilt) Luften i skolan är så dålig, mycket beroende på att det ligger damm och skit på alla de ställen som ADA enligt upphandlingen inte ska städa. Mattorna i personalrummet är inte dammsugna på 4 år och ser ut därefter. Nu ska avtalet snart skrivas om, och man har kommit på att det nog inte var något bra deal, eftersom man hela tiden fått betala en enorm summa extra för nödvändig städning.
Sjukskrivningar:
Något som jag fruktar bara kommer att öka nu när alla undervisande lärare har fått minst 5% ökad undervisningstid. För vissa har det inneburit en ökning på mer än hundra undervisningsrelaterade timmar, dvs undervisning, planering och efterarbete. Samtidigt har arbetsgivaren "tagit bort" 3 personalkonferenser á 1 timme, halverat arbetslagstid och minskat antalet arbetsplatsträffar, vilket kompenserar ungefär hälften av arbetstidsökningen. Den minskade arbetslagstiden och ökade undervisningsbördan innebär att samarbetet lärare emellan närmast upphör: Ingen har vare sig tid eller ork att samplanera eller göra ämnesövergripande projekt, ta in verkligheten i skolan eller dra nytta av varandras kunskaper. Att detta också blir ett demokratiproblem har man inte tänkt på: När vi inte hinner träffas kan vi heller inte diskutera och jämföra våra situationer. Fast det är väl kanske det de vill? Söndra och härska.
Jag vet att våra skolledare kämpar för att klara BUFs krav och hålla frid på skeppet. Det är bara en tidsfråga innan besättningen gör som råttorna och lämnar skeppet. De som kan. Befälen mår heller inte bra. Men amiralerna, som sitter i land och pillar naveln, de tillhanda håller knappast några flytvästar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar