De senaste åren har en av Samhällskollegorna ordnat herrbastu med efterföljande utgång i Grannstaden, och jag och några av Damerna har gnällt å det vildaste, eftersom inte Damerna varit inbjudna, men i år hade Kollegan ordnat även dambastu! Så vi kände ju oss lite tvugna att följa med. Jag, som är värsta badkrukan, darrade lite av nervositet av bara tanken, men tänkte att det går väl att duscha - man behöver väl inte bada i havet.
Byggnaden i sig är ett konstverk. Min Far ville gärna att jag skulle veta att han var en av de drivande för att säkra statsbidrag till renoveringen av kallbadhuset och en av dem som kom på "Hallandsmodellen" under en tidigare lågkonjuntur. Tack, pappa! Miljön var helt enorm! Att sitta i bastun och blicka ut över havet och solnedgången med en kall cider (torr naturligtvis, inte någon jävla alkoläsk-substitut!) var minst sagt rogivande. Och tro det eller ej: Årets badfrekvens ökades med 400%, trots lite sjögräs!
När solen gick ner satt jag i en solstol naken och njöt av frihetskänslan och det faktum att Maken och jag var barnlediga och att han faktiskt kunnat hänga med sina gamla kollegor. Mycket, mycket, mycket trevligt... Känslan av frid höll i sig hela helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar