Aningen trött och lite bakfull hoppade jag på bussen vid St Clements. Bussen var bekvämt halvtom och jag njöt av att se Oxfordshire och Buckinghamshire i solen. Men sedan började bekymren...
När jag kom till Heathrow kunde jag inte checka in. Först efter besök vid två olika assistansdiskar och hjälp av två olika, mycket trevliga, uniformsklädda män, fick jag plats på planet.
Jag fick sitta vid vingnödutgången. Det är en bekväm plats med gott om utrymme för benen. Därför delade jag raden med två herrar av den större modellen. Jag satt ytterst. Som tur var så han de bara med ett toabesök var under resan. Kaffet för det blekaste jag sett. Det påminde faktiskt mer om te....
Väl i Köpenhamn missade jag första tåget med ungefär en minut. Köpte biljett till nästa direkttåg till Göteborg, som skulle gå en timme senare. Det blev försenat ca 20 minuter. När vi kom till Malmö visade det sig att det inte var något direkttåg, utan alla passagerare beordrades av och information om diverse olika anslutningar. Till Göteborg skulle tåget gå från spår 5 kl 17.34 sa konduktören. En halvtimme till att vänta! Suck... Jag knatade genom byggplatsen som är Malmö central in i vänthallen och tittade på den digitala tidtabellen. Enligt den gick det inget tåg till Göteborg från spår 5 kl 17.34. Däremot ett från spår 3, kl 17.12, dvs just precis NU! Så det blev språngmarsch tillbaka till tåget så väskorna klapprade.
När tåget väl lade ut ett par minuter senare visade det sig att inte heller detta var något direkttåg till Göteborg, utan tvärtom ett mycket indirekt tåg. För nu skulle vi byta i Helsingborg, som vanligtvis inte ens ligger på vägen så att säga. I Helsingborg skulle vi sedan ta ett lokaltåg till Maria, för att sedan ta en buss till Ängelholm, för att sedan få åka direkttåg till Göteborg. Och vi skulle ha gott om tid för bytet i Helsingborg, sa konduktören glatt.
Så kom vi till Helsingborg. Det visade sig att tåget skulle gå från andra sidan av perrongen, vilket var bra. Mindre bra var att vi skulle få vänta en halvtimme.
Efter en halvtimme kom - ett Öresundståg! Men det stod Ängelholm på dörren. Jag gick och satte mig i främsta vagnen och råkade få höra hur föraren och konduktören talade om bussarna, som de var oroliga inte skulle möta upp. Samtidigt kom någon springande i sista minuten och frågade om det var tåg till Ängelholm, och blev uppskickad till busshållplatsen. Jag frågade lite surt om tåget inte skulle gå till Ängelholm? "Nä, det skulle bara gå till Maria... Ersättningsbussarna stod på busstationen en trappa upp." Men vi hade ju blivit tillsagda att ta det här tåget till Ängelholm? "Vem hade sagt det?" Men, snälla rara, sa jag, konduktören på tåget vi kom från Malmö med! "Ska du till Ängelholm då?" Jag vill hemskt gärna med tåget till Göteborg, fräste jag. "Ja, men det sa du inte! Då är du på rätt tåg!"
Jag höll på att få ett sammanbrott light. Sedan fick jag dåligt samvete och tänkte be konduktören om ursäkt, men han vågade inte visade sig, utan höll sig inne hos föraren, varifrån han meddelade att bussen som stod vid perrongen i Maria skulle ta oss till Ängelholm.
Jag förstod ganska snabbt att det inte stod helt rätt till. De två busschaufförerna stod och pratade med varandra och i telefon och deras kroppspråk signalerade problem. De ville inte släppa på oss, och personen i andra änden av telefonen hade ingen information att ge. Men till slut förbarmade sig den ena chauffören och körde oss till Ängelholm, fast hans arbetsrota tagit slut för två turer sedan.
Ängelholms station är ett lika illa blåshål som Falkenbergs gamla station, och nu började solen dra sig ner. Vänthallen var stängd, och det visade sig att vi skulle få vänta en timme på tåget till Göteborg. T o m kiosken var stängd, så man kunde inte ens tröstäta för att hålla sig varm.
Tåget kom, 20 min före avgångstid, och konduktören sa att vi fick gå på och värma oss. Jag var inte sen att ta chansen. Tyckte att det var konstigt att inte fler klev på. 10 minuter senare visade det sig att tåget bestod av två tågset, och jag hade satt mig fel set! Den vänlige, unge konduktören pekade mig i rätt riktning, och jag gick två vagnar fram.
Sedan var vi i alla fall på väg! Och hem kom jag. Tre timmar senare än vad jag räknat med. Och nu måste jag byta lakan och gå och lägga mig. Pronto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar