Underbart för själen

Dotterns patrull hade arrangerat en Halloween-fest i kårens torp några mil från sta'n. Planeringen har försegått i säkert två månader, och de har gjort allt själva - budgeterat, bokat, fixat och bjudit in. Jag hade egentligen gärna låtit dem åka dit helt själva också, men kände att det kanske var bra med någon liten vuxennärvaro närmare än 45 minuter bort. Fast dottern försäkrade att jag gärna fick sova i huset kände jag att nä, lite längre bort än så! När Marie sedan erbjöd sig att komma och hålla mig sällskap var det fullständigt solklart att vi skulle sova i vindskydden på Seniorkullen.

Jag och festarrangörerna kom fram vid 12 och genast vidtog stora förberedelser. Jag kånkade ved, fyllde termosar och sopade vindskydd, ungdomarna pyntade, eldade och piffade sig med vitsmink, låtsasblod och tupperingskam. När Marie och resten av festdeltagarna kom så sprakade redan brasan både inne i huset och uppe på kullen.


Vi tog en kopp te och satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan tog vi fram grillgrejorna och grillade goda korvar från Tysken med senap och lök. Till efterrätt blev det chokladskorpor doppade i mascarpone, mer te, ekologisk och rättvisemärkt choklad med cacaobönsnibs, mer mascarpone och småprat.

Vi gick ner och stod utanför huset på behörigt avstånd en stund och lyssnade på hur roligt de hade där inne, innan vi kvällskissade och strövade tillbaka i månskenet och göttade ner oss i sovsäckarna. Hunden ville inte alls sova på sängplatsen jag tillrett honom, utan rullade efter mycket bökande ihop sig i mina knäveck. Det blå månljuset blandade lyste upp vindskyddet och ljuset från den falnande elden lekte med vår andedräkt som steg i nattkylan.


Bland det sista jag minns att Marie sa var: Jag tycker synd om alla dem som inte får uppleva det här!

Segt efter

Igår samlades vi miniorledartjejer och tjôtade och tjôtade och flabbade och flabbade. Vi hade såååå trevligt!

Men idag är jag lite seg. Gick motvilligt ut och sprang med Maken, som hävdade att han "skulle föredra om jag gjorde det eftersom det höll mig "sane"". Och jag var så stum i benen att jag det knappt kändes som jag kom framåt!

40 minuter på en runda som när jag är som snabbast går på 34! Det är stor skilnad det. Men never mind. Jag fick rört på mig, det var mysigt att jogga i mörkret och nu ska jag snart äta lammgryta med kål och palsternacka, men först blir det bastu!

Tisdagsmat

Bakad potatis med tonfiskröra.
Säkert kort hos två av tre barn.

(Lunchen ett riktigt nedköp! Trodde att det var överbliven lax med pepparrotssås, men det visade sig vara potatis, kol och en bukett broccoli. Ingen sås, ingen lax. Det gick ner med lite makrill i tomatsås på tub.)

Tristdag

Var på möte med rektorn för det privata grundskolealternativet. Förutom att det gör elakt ont i idealismen att ens överväga att sätta Prinsessan i privatskola, så var jag inte så övertygad. Rektorn verkade jättetrevlig och var väldigt rak, och sa att hon var medveten om att skolan drogs med en del barnsjukdomar, men att hon ändå tyckte att det var en bra skola, med en bra verksamhet, bra lärare och klar, tydlig och värdegrundsbaserad utbildning med hög diciplin. Max 25 elever i varje klass, även om det var 28 i sjuan, där inte Prinsessan får plats. Hon antydde också att skolan krävde mycket av sin personal: " Här går man inte hem innan man är klar!".

På vår lilla rundvandring träffade jag en före detta kollega, som sa att han jobbar till sex på kvällarna, men "har aldrig haft så kul! Jag studsar hit och studsar hem!" Ungarna verkade frimodiga och positiva, inga tuggummituggande, kaxande byxtappare i cykelställen här inte. Nu sitter jag här och väntar på att Prinsessan ska behaga sig hem från kvällens scoutmöte så jag kan lägga fram alternativen för henne:
Pröva på skolan efter lovet, sedan börja om i sexan efter jul.
Pröva på skolan efter lovet och hoppas på att det blir en parallell-klass 8 till hösten.
Tänka över situationen och göra det bästa av den där hon befinner sig.

På jobbfronten var det även i morse bråk på skolan som resulterade i ett urledbrutet finger. Elever är öppet rädda. När jag skulle hem såg jag en pojke ta personalutgången efter att nogrannt undersökt omgivningarna. Jag hann inte stoppa och prata med honom, eller identifiera honom.

Det är obehagliga saker i luften i den här sta'n...

Måndagens mat

Stuvade makaroner och blommig falukorv

Fullkornsmakaroner kokade i ekologisk mjölk i en kvart, serverade tillsammans med stekt falukorv, skuren i blomblad, tomater och gurka, och ketchup - en klassiker från mammas barndom. Och omätligt poppis med barnen!

Nu får jag skärpa mig med matfotona....

Snorungar

Måndag är inge kul.

Lektioner och lektioner, men jag överlevde det också. Sedan bröt världens slagsmål ut i studiehallen. Och det visade sig att det var ett par kriminella puckon som inte ens går på skolan som var inne och slogs. Sedan slogs de utanför. Vi ringde polisen och jag tog lite bilder och filmade. Det blev tyvärr inte så bra. Men ber någon mig att vittna, så gör jag det. Gärna. Jag blir bara så trött när vissa puckon gör sitt bästa för att bevisa för sina belackare att de är PRECIS så som de kritiseras för att vara. Killar, ni ger era landsmän förbaskat dåligt rykte, ni vanhedrar era mödrar och får er släkt att skämmas! Skärp till er!

Alla ni andra, goa, ungdomar, från vilket land ni än är: Det är värt att vara juste, snäll, göra det man ska och lägga ner tid och kraft på sin utbildning. Det må tyckas nu att de andra är så mycket fräckare, har mer pengar och kuligare liv. Men om ett halvår sitter de på kåken, ligger på sjukhus eller är jävligt jagade.

Fiiint väder

Höll på att få ett fullständigt bryt när jag inte kunde förmå mig att göra något som jag borde gjort. Till slut låg jag i sängen och kände ångesten krypa i bröstet, så jag låg alldeles, alldeles still. Det är förrädiskt. För när ångesten kommer ska man INTE ligga still, utan man ska ut i solen, ut och svettas, andas frisk luft och bli trött. Men när man ligger ner och ångestmasken kryper i bröstet på en så vågar man inte röra på sig, för det känns som om att om man andas djupt så kommer den; om man rör på sig så börjar man hyperventilera.

Jag har inte sprungit på nästan två veckor. Har inte kunnat förmå mig att dra på mig skorna och ut. Jag har inte velat frysa, och inte orkat duscha. Jag ville inte springa idag heller. Hade tänkt att göra så mycket annat. Jobb. Till slut så kom jag upp ur sängen och rensade avloppet till bidén som tjockat igen igen. Golvet blev alldeles blött, men jag orkade inte riktigt med det heller. Av en slump hittade jag sportbehån som jag letat efter ett tag. Och då gjorde jag det: Jag satte på mig kläderna och tog hunden och gav mig ut.

Jag sprang ner till Stafsinge strand och längst havet, längst strandängarna, längst stigar och kostigar, genom öppna grindar och på små tångvägar. När jag närmade mig Olofsbo var jag tvungen att springa länst stora vägen en stund. Hunden började bli trött. Jag hade bestämt mig för att komma till Glommen.

Jag stannade hos Aleksandra och fick kaffe och vatten. Sedan hade jag tänkt att springa hem. Eller i alla fall gå. Men precis då ringde Maken och var på väg hem, så han plockade upp mig. Det var nog lika så gott det. Det hade nog blivit lite väl bra med två och en halv mil. En dryg kändes alldeles förtfäffligt. Det ska jag göra om snart!

Recension av veckans mat

Det har varit dåligt med matglädjen på bloggen ett tag. Men jag tycker själv det är så roligt att blogga mat, göra nya recept och, framför allt, äta maten!

Veckans meny har fungerat utmärkt. Dessvärre kan jag inte bjuda på några bilder, då jag i omedveten självbervarelsedrift, undviker att umgås med min telefon och glömmer den på alla möjliga ställen.

Måndag: Ugnsbakade quorn-filéer med medelhavsgrönsaker och tsatsiki
Maken stod för lagandet och auberginen, squashen, papriken och vitlöken fick sällskap av färsk rosmarin och mycket svartpeppar. Måttligt poppis med ungarna, men quorn och tsatsiki gillade de i alla fall.

Tisdag: Linssoppa med bröd
Den här gången blev det tomatbaserad linssoppa med örtkryddning istället för den vanliga curryinspirerade kryddningen. Det sista av impro-brödet från måndag morgon var lika gott idag. Linssoppa går alltid hem hos barnen. Även om den måste kallas för solsoppa.

Onsdag: Blev det ingen reda med maten eftersom alla över 17 i familjen var på handledarutbildning.

Torsdag: Fläskkotlett med potatis och chutney, sallad
Fläskkotlett är också alltid ett säkert kort, i all sin enkelhet. Det var dags att testa de hemmagjorda chutneysarna, och vi kunde konstatera att rabarberchutney (VV-recept) är alldeles utsökt med klassisk, svensk fläskkotlett, medan plommonchutney inte fick några klockor att ringa.

Fredag: Chili con carne med rött ris, sallad, vitlöksbröd
Ungarna jublade, även om det röda riset satte igång Lillprinsens mage, så han trodde att han blivit sjuk på lördagen. Men det gjorde måltiden sunt matig och det kändes nyttigt i alla fall.

Lördag: Stekt laxfilé med rotsaksmos och pepparrotssås
Så trött på ugnsbakad laxfilé bestämde jag mig för att för en gångs skull för att steka fisken i stekpannan i snygga fyrkantiga portionsbitar med "skalet" kvar. Moset innehöll både potatis, palsternacka, kålrot och morötter, en klick smör och mjölk. Bechamelsåsen fick en ordentlig klick pepparot och lite torkad persilja.
Moset fick MVG, fisken var saftig och hade vacker stekyta, men gick dåligt hem hos Lillprinsen, och såsen var hellyckad, även om den kanske hade vunnit på ett par droppar citronjuice. Men det serverades ju citron till, så....

Söndag: Sen frukost och fisksoppa med laxskjärten från igår, räkor och aioli.
Soppan kommer inte att gillas, men desstumer åt föräldrarna! Yum.

Kolla Miss Mumin!

Jasmina har lagt upp en YouTube-länk till ett austrailenskt program där en manlig läkare låter sig utsättas för simulerade födslovärkar genom att hans magmuskler utsätts för elektrisk spänning och därför krampar. Han klarar lite över tre timmar. En genomsnitsförlossning för en förstagångsföderska varar mellan 10 och 12 timmar, och då är det inte bara smärta i magen, utan även i korsryggen, skötet, ljumskarna......

Well, well... Vår australiske vän konstaterar att män kan aldrig ens föreställa sig vad kvinnan går igenom. Efter drygt tre timmar klarar han inte mer av smärtan. Vem tål mer smärta, män eller kvinnor? Naturligtvis individuellt...

Tog mig tid...

...när alla novellerna var rättade att koppla in den nya skivspelaren. Lade på BlackSabbaths Master of reality. Det gick så där.... Den brummade och rasslade så illa att jag avbröt experimentet efter några tiotals sekunder. Någonstans i mitt minne ligger det och skrammlar om en jordanslutning som skivspelare skulle ha för att inte brumma och ha sig.... Men jag minns dåligt.



Manualen var inte till någon hjälp. Den utgår från att den största anledningen till att man ska ha en gammaldags vinylspelare är för att man vill spela in alla sina skivor och digitalisera dem. Därför är en sida av manualen tillägnat "Att lyssna genom anläggning" och de övriga 36 hur man spelar in och hur man använder Audacity. Ingen felsökningstabell eller hjälpsam rubrik: Om anläggningen brummar, gör så här:"



Det var så länge sedan jag ägde en skivspelare att jag knappt minns hur man gör alls, och höll på att sätta ner pickuppen utan att ta av stiftskyddet!



Men jag fick kopplat upp datorn till stereon och avnjuter just nu The Doors suggestiva musik i stereo, högt, medan jag förbereder mig mentalt för Den Ömma Moderns besök. Den äldsta sonen sitter och spelar Halo. Igen. Som tur är han sina föräldrars son och tycker väldigt mycket om väldigt underlig musik, så The Doors stör honom inte i hans dödande av insergents.



Spotify är så underbart! Problemet är kanske att man får fullständig beslutsångest och inte vet vad man ska leta efter!



Jo! Annika Blennerhed!



Nä.

Men jag fick ihop en liten roligt lista med en massa humorklassiker: Verkmästarn i magen, Bilskolelärarn, Lindeman, Gladiolusen, Lantlollan..... Dä e humor dä!

Migrän är underligt

Måndag är alltid strävsamt. Idag blev det extra tungt eftersom det första jag hörde när jag slog på radion var att skolan utsatts för en ordentlig vandal-attack och 21 fönster krossats. Väldigt många tusenlappar av våra skattepengar åt pipsvängen. Men frukosten med BF-tvåorna var jättemysig!

I vanliga fall så brukar datorn dra in magen och skärpa upp sig när IT-chefen närmar sig, men idag glömde den sig och betedde sig som den har brukat den senaste tiden, dvs den krånglade. Vare sig .rtf eller .wps vill den öppna, den frös och huttrade i IE och knorrade och hickade när IT-chefen försökte smeka den mjuk och samarbetsvillig.
-Du är den enda personen jag känner som verkligen sliter ut datorer! sa han, med närmast beundran i rösten. Jag fick i alla fall skrivit ut de flesta novellerna och packade ner hela högen för att ta hem och rätta.

I personalrummet träffade jag Informatören, som jag kom på att jag hade ett ärende till. Hon stod och vattnade blommorna och vi småpratade en stund i solljuset vid fönstret. När jag tackade för mig kände jag mig lite bländad, så där ni vet, som när man läser sommarpocket utan solglasögon och sedan går in för att fylla på ginåtonnicken. Men det gick liksom inte över....

I arbetsummet kände jag mig något yr, och fick kämpa för att hitta ett synfält. Då kom jag fram till att jag var inte bländad: Jag hade drabbats av tyst migrän; det tredje anfallet jag haft i mitt liv, och det hittills värsta. Jag slet åt mig en fesljummen cola ur fönsterlådan och kände mig som om jag ragglade hem. Men jag tror inte det syntes.

Väl hemma gled jag in i sovrummet. Jag kunde inte ens fokusera tillräckligt för att komma på att en huvudvärksablett kanske skulle vara bra, och definitivt inte vilken sorts tablett som är bäst. Innan jag somnade rasade en ena litterära stilfiguren efter den andra och jag var tvungen att skriva ner ett utkast till en dikt, Den första jag skrivit på ett par år:

Migrän

Solen har fastnat i näthinnan

Strimmor av smärta i halvdunkel

Kolsyrans gälla skratt

bubblar

i burken på sängbordet

Inte så bra, men stilfigurerna haglar: alliterationer, besjälningar, assonanser och överföring av sinnesintryck. Saknas bara en eller ett par hyperboler....

Det underligaste med tyst migrän är att man inte har ont i huvudet. Tabletten, om man tar rätt sort, dämpar ljus- och ljudauran. Jag tog inte rätt tablett, men när jag vaknade var den värsta ljusauran borta. Dock var vissa ljud märkligt förstärkta och skar igenom väggarna: Små underligt spöklika melodier svävade genom luften, kolsyran ringde mot aluminiumburkens insida, någonstans mullrade en motorcykel och ljudet gav mig nästan en ångestattack.

Maken kom hem och satte sig medkännande på kanten av sängen. Sänglampan kändes skarp. Jag blundade. Maken bläddrade i sin bok. Reflexerna skickade blixtar genom mina ögonlock. Jag var fullständigt kraftlös. Och somnade om.

Fyra timmar senare är jag fortfarande trött som ett 10 år gammalt IKEA-kök, men känner mig ganska ok igen. Hoppas det dröjer minst ett drygt halvår till nästa attack. Och att jag då kommer ihåg att ta rätt tablett.

Yassa

Det blir lite sparsamt med blogginläggen för tillfället, för livet är ett komplicerat 1000-bitarspussel. Jag har kommit så långt som till att sortera bitarna efter färg, lagt delar av kanten, men det är en herrans massa himmel och hav. Så jag försöker kontrollera de faktorer jag kan: Äter på regelbundna tider, lägger mig någorlunda i tid och försöker arbeta effektivt på jobbet och inte ta hem så mycket.

Pointsräknandet går så där, kan man säga. Börjar strålande varje vecka och kapsejsar sedan ganska omgående. Den här veckan var det hållandäsen som var fadäsen. Samt det faktum att jag faktiskt har varit så grymt trött att jag inte orkat motivera mig ut i höstrusket för löpning. Men veckan har bjudit på några godbitar:
Laxpuddingens jubelvarv har tidigare beskrivits. (den blev också tisdagslunch)
Tisdagens regnbågslax visade sig vara samma som Liiiidingöbarnens skollunch. 12,5 points för bara såsen var inte riktigt värt det, och jag blev på dåligt humör. (Gjorde dock soppa på regnbågsrester till onsdagslunchen.)
Kycklinglevergrytan mottogs med försiktiga acklamationer av barnen. Inte världsbäst, men fullt ätbart. (Lika god på torsdagslunchen med lingonsylt lånad ur personalkylen)
Gårdagens afrikanska kycklingrätt, Yassa, var ett lyckat experiment, även om barnen pillade bort lök och citron. (Den var om möjligt ännu mumsigare till lunch idag)
Idag blir det då renklämma med pepparrot. Och eftersom det är Äggets dag idag, mojjar jag till det och gör en äggröra att såsa till klämman med. Det verkar dessutom som vi blir ensamma till middag, Maken och jag, så vi får väl äta ett helt packet renskav var....

Receptet på Yassa? Jajemän!
Kyckling
3 citroner
3 gula lökar
chilipeppar (pulver)
svartpeppar
salt
olja, gärna sesam, jordnöt eller majs.

Stycka kycklingen, (om du inte använder filéer, det gjorde jag)
Lägg i en skål. Slå saften av de pressade citronerna över. Skiva löken tunnt. Tillsätt chilipeppar, svartpeppar och salt efter smak. Blanda, och låt stå tre timmar.

Ta upp kycklingbitarna ur marinaden och låt rinna av på en tallrik före du steker bitarna så de får en juste skorpa. Tillsätt löken och marinaden. Häll på ytterligare ett par dl vatten. Låt puttra ca 30 minuter, eller till köttet lossnar från ev. ben.

Servera med korngryn, ris, couscous eller nått.

Kostnad: Billig (beror på vilken sorts kycklingdelar man använder! Funkar lysande med lamm också, det slår jag mig i backen på!)
Svårighetsgrad: Enkel
Tidsåtgång: 4 timmar, varav 30 minuter som man faktiskt behöver göra något.

Fisk är bra för hjärnan

Det är säkert kycklinglever också, men Maken ringde från COOP och meddelade att han hittat sex regnbågslaxar (alltså foreller) i kyldisken, som kostade ingenting! Paketerade två och två kostade de en tia styck i stället för 35 kr styck! För sista försäljningsdagen var idag.
-Ta hem! sa jag, trots att vi hade fiskrätt igår, och en uppsättning barn hade fisk i skolan och den andra uppstättningen har i morgon.

Och fiskarna var blanka i skinnet och klara i ögonen, och var ljuvliga bakade i ugnen med bara salt och peppar, lite ångad broccoli, dito morötter, hollandais och cecile-potatisar. Jättegott och nyttigt...

IMORGON blir det kycklinglevergryta med rotfrukter och quinoa. Så det så!

Fiskpudding

Det har legat en förpackning med "laxputs" i kylen i närmare en vecka. Vi köper ofta sådant där billigt, och sedan gäller det att hitta på något med det. Idag kände jag spontant att LAXPUDDING, det var länge sedan.

Med tanke på att jag hade VV-möte och sedan var tvungen att handla så blev det lite sen middag, men det var värt att vänta på! Det blev jättegott! "Detta får du gärna göra många gånger", sa Prinsessan.

Laxpudding à la Lotta
6 port/5 points

8 kokta, skivade potatisar
350 g rökt laxputs (eller lika mycket "riktig" kallrökt lax), skuren i små bitar
ca 10 cm purjolök
1,5 dl kesella 1%
4 dl mellanmjölk
1 dl hackad dill
3 ägg
salt och nymalen svartpeppar
4 tsk smör till ugnsformen

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda försiktigt den skivade potatisen, laxen och purjon och lägg i den smorda formen.
Blanda i äggen ett och ett i kesellan, tillsätt dill, salt, peppar och mjölken. Häll stanningen över potatis, lax och lök. Grädda i ugnen i ca 45 min.

Servera med ångad broccoli och morötter, och lyxa till med lite smällt smör (1 point per tsk), eller citronsmör, dvs pressad citron med smält smör. (1 dl citronsaft till 1 msk smällt smör = 3 points)

Svårighetsgrad: Lätt
Kostnad: Ganska billig

I morgon blir det kycklinglevergryta med rotfrukter. Det ska bli spännande att se vad barnen tycker om detta!

Måndag på jobbet

Jag har måndagen från helvetet. Det känns som Groundhog day heeeela tiden! Klockan 8 träffar jag BF-tvåorna. De är en pigg samling, som brukar göra mig på ganska gott humör. Fast de tycker att det är rätt träligt att börja veckan med 70 minuter svenska de också. Idag bestämde vi att nästa gång äta frukost ihop. Pumptermosdags kanske...

Sedan träffar jag Sp-tvåorna. De känns dubbelt så många som BFarna, för de kan aaaaldrig hålla truten. Det kan vara ganska så tröttsamt. Och irriterande. Och idag kände jag mig supertråkig. Och råkade släppa dem 20 minuter för tidigt!!!! Ingen protesterade, så jag var nog verkligen supertråkig...

Vid det här laget är klockan sisådär halv elva och magen börjar kurra. Jag har tio minuters rast mellan lektionerna och ett nytt språk, ny sal, så jag hinner precis tillbaka till arbetsrummet för att nypa en frukt och byta pärm. Idag, tack vare min fadäs, hann jag till och med andas och kolla en del faktauppgifter. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad jag egentligen planerat för Sp-treorna, fast jag visste att jag planerat något innan helgen, och anteckningarna i almanackan var kryptiska. Det blev en föreläsningslektion, hela lektionen. Mest om den historiska bakgrunden till, och de historiska förhållandena under Realism och naturalism.

Fem minuter mellan de två sista lektionerna. Som tur var båda svenska. Klockan 11.55 och magen tyckte verkligen att det var lunch dags för länge sedan. Matsalen stänger tio över tolv, så det är bara att tala om för den att sluta hoppas. Svenska med Sp-tvåorna. De blir inte mindre snattriga under dagen. Den här gången tabbade jag mig och låg en vecka före i planeringen! Jag hade ju lovat dem den här lektionen att färdigställa sina affischer! Nu fick de tio nya ord, en genomgång av styckeindelning och tio minuter att jobba med sina affischer. På onsdag blir det redovisning. Skriflig. Då gäller det att jag har alla affischer redo och uppkopierade.

Klockan kvart över ett knaprade jag tre knäckebröd med tubpålägg i pentryt. Idag fick jag sällskap av en kvardröjande kollega och en senätande rektor. Det var trevligt. Sedan försökte jag få gjort något under eftermiddagen, men det är nästan hopplöst på måndagen: Man är så slutsprungen i hjärnan att det mest blir att slösvara på korrespondens, sköta frånvaron och som idag; skriva ut alla inkomna arbeten som behöver rättas. Någon annan gång...

Jag älskar mitt jobb, fast inte på en måndag...

Sex liter - ungefär

Hemma efter en synnerligen avslappnad helg i Farsans stuga. Jag har varit så trött, så trött, så trött, att man börjar tro att det är något fullständigt knas!
1: Det fanns inget kaffe. Jo, det fanns det väl, men bara ett oöppnat paket bryggkaffe, och min mage klarar inte dylika varor. Och jag GLÖMDE det ekologiska, rättvisemärkta pulverkaffet!
2: Det fanns inget nätverk. Vilket naturligtvis jag visste. Men jag hann liksom inte ladda ner de dokument som jag "måste" ha för att kunna göra något arbete i helgen, eller mejla Sara. Så jag orkade liksom inte öppna datorn. Eller ens tänka.
Men jag sov! Två hela nätter, utan att ens vakna för att gå och kissa! Och vi promenerade. Vi plockade svamp, spelade schack, åt, tittade på Public Service-tv, och sov.
Och det blev ca 1 liter gula kantareller (nu uppätna, till två måltider, tillsammans med ca 1 liter taggsvamp, varav en halv kasserades pga många maskar, och en fulltändigt delikat fårticka, för ovanlighetens skull UTAN maskar) och ca fyra liter rödgul trumpetsvamp och några trattisar.
I morgon är det tillbaka i grottekvarnen igen. Och jag är såååå rastlös! Jag känner verkligen att jag måste GÖRA något ANNAT!
(Förresten: Falkenberg kom på absolut SISTA plats i hela Sverige när det gällde personaltäthet i skolan. Däremot har vi många utbildade pedagoger...)

Sex på tåg, tillbaka i Falkenberg

Fullständigt full av idéer och material och och och ....

Somnade på tåget, men hann ändå läsa Mia Törnbloms nya bok, och kl 6 susade tåget förbi Värö och solen bröt igenom molnen och det var jättevackert.

Nu ska det jobbas som lärare och sedan ska jag till Torpet och mysa och jobba lite med texter och tankar kring texter...