Var på möte med rektorn för det privata grundskolealternativet. Förutom att det gör elakt ont i idealismen att ens överväga att sätta Prinsessan i privatskola, så var jag inte så övertygad. Rektorn verkade jättetrevlig och var väldigt rak, och sa att hon var medveten om att skolan drogs med en del barnsjukdomar, men att hon ändå tyckte att det var en bra skola, med en bra verksamhet, bra lärare och klar, tydlig och värdegrundsbaserad utbildning med hög diciplin. Max 25 elever i varje klass, även om det var 28 i sjuan, där inte Prinsessan får plats. Hon antydde också att skolan krävde mycket av sin personal: " Här går man inte hem innan man är klar!".
På vår lilla rundvandring träffade jag en före detta kollega, som sa att han jobbar till sex på kvällarna, men "har aldrig haft så kul! Jag studsar hit och studsar hem!" Ungarna verkade frimodiga och positiva, inga tuggummituggande, kaxande byxtappare i cykelställen här inte. Nu sitter jag här och väntar på att Prinsessan ska behaga sig hem från kvällens scoutmöte så jag kan lägga fram alternativen för henne:
Pröva på skolan efter lovet, sedan börja om i sexan efter jul.
Pröva på skolan efter lovet och hoppas på att det blir en parallell-klass 8 till hösten.
Tänka över situationen och göra det bästa av den där hon befinner sig.
På jobbfronten var det även i morse bråk på skolan som resulterade i ett urledbrutet finger. Elever är öppet rädda. När jag skulle hem såg jag en pojke ta personalutgången efter att nogrannt undersökt omgivningarna. Jag hann inte stoppa och prata med honom, eller identifiera honom.
Det är obehagliga saker i luften i den här sta'n...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar