Migrän är underligt

Måndag är alltid strävsamt. Idag blev det extra tungt eftersom det första jag hörde när jag slog på radion var att skolan utsatts för en ordentlig vandal-attack och 21 fönster krossats. Väldigt många tusenlappar av våra skattepengar åt pipsvängen. Men frukosten med BF-tvåorna var jättemysig!

I vanliga fall så brukar datorn dra in magen och skärpa upp sig när IT-chefen närmar sig, men idag glömde den sig och betedde sig som den har brukat den senaste tiden, dvs den krånglade. Vare sig .rtf eller .wps vill den öppna, den frös och huttrade i IE och knorrade och hickade när IT-chefen försökte smeka den mjuk och samarbetsvillig.
-Du är den enda personen jag känner som verkligen sliter ut datorer! sa han, med närmast beundran i rösten. Jag fick i alla fall skrivit ut de flesta novellerna och packade ner hela högen för att ta hem och rätta.

I personalrummet träffade jag Informatören, som jag kom på att jag hade ett ärende till. Hon stod och vattnade blommorna och vi småpratade en stund i solljuset vid fönstret. När jag tackade för mig kände jag mig lite bländad, så där ni vet, som när man läser sommarpocket utan solglasögon och sedan går in för att fylla på ginåtonnicken. Men det gick liksom inte över....

I arbetsummet kände jag mig något yr, och fick kämpa för att hitta ett synfält. Då kom jag fram till att jag var inte bländad: Jag hade drabbats av tyst migrän; det tredje anfallet jag haft i mitt liv, och det hittills värsta. Jag slet åt mig en fesljummen cola ur fönsterlådan och kände mig som om jag ragglade hem. Men jag tror inte det syntes.

Väl hemma gled jag in i sovrummet. Jag kunde inte ens fokusera tillräckligt för att komma på att en huvudvärksablett kanske skulle vara bra, och definitivt inte vilken sorts tablett som är bäst. Innan jag somnade rasade en ena litterära stilfiguren efter den andra och jag var tvungen att skriva ner ett utkast till en dikt, Den första jag skrivit på ett par år:

Migrän

Solen har fastnat i näthinnan

Strimmor av smärta i halvdunkel

Kolsyrans gälla skratt

bubblar

i burken på sängbordet

Inte så bra, men stilfigurerna haglar: alliterationer, besjälningar, assonanser och överföring av sinnesintryck. Saknas bara en eller ett par hyperboler....

Det underligaste med tyst migrän är att man inte har ont i huvudet. Tabletten, om man tar rätt sort, dämpar ljus- och ljudauran. Jag tog inte rätt tablett, men när jag vaknade var den värsta ljusauran borta. Dock var vissa ljud märkligt förstärkta och skar igenom väggarna: Små underligt spöklika melodier svävade genom luften, kolsyran ringde mot aluminiumburkens insida, någonstans mullrade en motorcykel och ljudet gav mig nästan en ångestattack.

Maken kom hem och satte sig medkännande på kanten av sängen. Sänglampan kändes skarp. Jag blundade. Maken bläddrade i sin bok. Reflexerna skickade blixtar genom mina ögonlock. Jag var fullständigt kraftlös. Och somnade om.

Fyra timmar senare är jag fortfarande trött som ett 10 år gammalt IKEA-kök, men känner mig ganska ok igen. Hoppas det dröjer minst ett drygt halvår till nästa attack. Och att jag då kommer ihåg att ta rätt tablett.