Jag har måndagen från helvetet. Det känns som Groundhog day heeeela tiden! Klockan 8 träffar jag BF-tvåorna. De är en pigg samling, som brukar göra mig på ganska gott humör. Fast de tycker att det är rätt träligt att börja veckan med 70 minuter svenska de också. Idag bestämde vi att nästa gång äta frukost ihop. Pumptermosdags kanske...
Sedan träffar jag Sp-tvåorna. De känns dubbelt så många som BFarna, för de kan aaaaldrig hålla truten. Det kan vara ganska så tröttsamt. Och irriterande. Och idag kände jag mig supertråkig. Och råkade släppa dem 20 minuter för tidigt!!!! Ingen protesterade, så jag var nog verkligen supertråkig...
Vid det här laget är klockan sisådär halv elva och magen börjar kurra. Jag har tio minuters rast mellan lektionerna och ett nytt språk, ny sal, så jag hinner precis tillbaka till arbetsrummet för att nypa en frukt och byta pärm. Idag, tack vare min fadäs, hann jag till och med andas och kolla en del faktauppgifter. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad jag egentligen planerat för Sp-treorna, fast jag visste att jag planerat något innan helgen, och anteckningarna i almanackan var kryptiska. Det blev en föreläsningslektion, hela lektionen. Mest om den historiska bakgrunden till, och de historiska förhållandena under Realism och naturalism.
Fem minuter mellan de två sista lektionerna. Som tur var båda svenska. Klockan 11.55 och magen tyckte verkligen att det var lunch dags för länge sedan. Matsalen stänger tio över tolv, så det är bara att tala om för den att sluta hoppas. Svenska med Sp-tvåorna. De blir inte mindre snattriga under dagen. Den här gången tabbade jag mig och låg en vecka före i planeringen! Jag hade ju lovat dem den här lektionen att färdigställa sina affischer! Nu fick de tio nya ord, en genomgång av styckeindelning och tio minuter att jobba med sina affischer. På onsdag blir det redovisning. Skriflig. Då gäller det att jag har alla affischer redo och uppkopierade.
Klockan kvart över ett knaprade jag tre knäckebröd med tubpålägg i pentryt. Idag fick jag sällskap av en kvardröjande kollega och en senätande rektor. Det var trevligt. Sedan försökte jag få gjort något under eftermiddagen, men det är nästan hopplöst på måndagen: Man är så slutsprungen i hjärnan att det mest blir att slösvara på korrespondens, sköta frånvaron och som idag; skriva ut alla inkomna arbeten som behöver rättas. Någon annan gång...
Jag älskar mitt jobb, fast inte på en måndag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar