En lektion. Jag hade bestämt att jag skulle visa hur man dansar bralle. Samtidigt insåg jag att jag nog måste ha en lätt genomgång av hövisk litteratur under medeltiden. Det är den ständiga konflikten: Bredd eller djup?
Det är svårt att hinna med 3000 år av litteratur på tre terminer. Antiken är viktig, eftersom flera av genrerna gror där och så mycket av vårt kulturarv stammar därifrån, men det händer ju inte så mycket under medeltiden. Utom höviskheten, mysteriespelen, Tristan och Isolde, de isländska sagorna, Bocaccio, Dante, Petrarca... Dante kan man ju kanske skita i, egentligen. Hans Helvete är ju ganska föråldrat, men å andra sidan blir en film som Seven mycket häftigare om man vet något om dödssynderna och Dante, och man måste ju veta lite om Vergilius och en del av de antika/medeltida syndarna för att fatta Divina Commedia, och lite om bibeln och lite om den romerska historien... Kanske kunde man hoppa över Bocaccio, men då skulle man ju inte heller kunna prata om Chaucer och om man inte pratade om Petrarca blir det svårt att förklara sonetterna när man snackar om Shakespeare. Så då kanske man bara ska hoppa de islänska sagorna, men då snackar man ju bort hela sitt nationalistiska kulturarv och vikingarna brukar ju vara det som går hem....
Så det blev en snabb exposé över den ridderliga koden innan vi började dansa: Två steg åt vänster, ett åt höger, medsols för att inte släppa in Djävulen i dansen. Liten Kerstins öde studerades och sjöngs, även om det tänkta queerperspektivet fick lämnas därhän pga tidsbrist. Jag undrar fortfarande varför hertingen valde att gå till sängs med stalledrängen - visste han att hon var en flicka, eller lägrade han henne i tron att det var en pojke?
När lektionen var slut gick hela klassen glada ur rummet, nynnande på omkvädet. Även om de kanske inte kommer ihåg Tristan och Isolde, tror jag de kommer att minnas när de dansade bralle och sjöng " i vånn stall hon tjänte i lönndom". Nu har de praktik i tre veckor, sedan är det renässans och då blir det filmuppgift: 60 seconds of Shakespeare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar