YBC Nacka - en lycklig illusion?

Har precis stigit upp efter att ha tagit sovmorgon. Vi kom hem vid halv 11 efter gårdagens besök på YBC, Young Business Creatives i Nacka och alla intryck och alla diskussioner i bussen på vägen hem gjorde att huvudet rusade. Kaffet i Ödeshög kan också vara en bidragande orsak till att horisontalläge inte intogs förrän efter midnatt.

Att komma till M7-huset i Nacka var lite som att vandra in i en dröm - en specialkonstruerad byggnad inrymmande tre gymnasieskolor (två friskolor och en kommunal), cirkusskola, restaurang, hälsostudio och säkert några andra verksamheter som vi missade. I den luftiga lobbyn togs vi emot av fantastiskt trevliga och förberedda guider; elever som med hjälp av sina Smartphones och laptops hade full koll på exakta tider för de välkoreograferade aktiviteterna. Med en självklart trygg och professionell air fixade vår akut inhoppade guide Louisa Feist oss, trots att vi är en dokumenterat vimsig samling individualister till lärare, från A till Ö, genom hela alfabetet, under dagen.
Vår gymnasiechef, Mona Ericsson, i samspråk med Stockhomspedagog på "Torget".

Efter kaffe och bagel började dagen med en Talkshow i BC-programmets studiehall, där en skolpolitiker från Nacka kommun, en F-9-rektor och YBCs egen rektor, Hans Renman diskuterade 1-1-projektets fördelar och förutsättningar och varför Nacka kommun håller sig i toppen av skolmätningar, nationellt och internationellt. Showen leddes av en av IBs (internationel bachaloreat) elever Catja Färdig, som med ett professionellt driv och skickliga frågor lotsade pedagogerna i bästa Skavlan-stil. Kom i håg namnet! Det är inte otänkbart att hon dyker upp i större sammanhang, fortare än jag kan säga public service journalistik!

Sedan fick vi en redogörelse för hur en lärare såg på 1-1 och vilken typ av projekt det öppnar för. Vi fick också smakprov från år 1s elevprojekt. Gruppen hade på fem veckor gjort en marknadsundersökning av behovet av ungdomstaxa på taxi, reklamfilmer för olika målgrupper, designat posters och klistermärken, samt fått media och framför allt två av Stockholms stora taxibolag intresserade av idén! De fortsatte nu alldeles frivilligt att driva sitt projekt vid sidan av de övriga studierna. De flesta av våra treors PAn bleknade snabbt i jämförelse.

Elevskåp.

Klassrumsinteriör

Det var dock skönt att se att inte alla av eleverna var supergroomade business geneuses då eleven som skulle fördra seminariepedagogikens metod och fördelar fastnade i en ganska tonårstypisk, självcentrerad utläggning om hur hon under hela sin skoltid känt sig missförstådd och undanskuffad när hon ifrågasatt sina lärare, men äntligen kände att hennes personlighet och kunskaper kunde få komma till uttryck genom datorn och YBC. Vi andades ut: Det finns lite "normala" tonåringar även i Nacka.

Undervisning i seminariegrupp

Ingenstans såg man klotter, vandalism eller kladd, kaffemaskin till trots. Nåja, ett par kaffefläckar på möblerna får räknas till normalt slitage. På vinylgolven ligger dekorativa mattor och lokalerna (7,5 kvadrat per elev) är smakfullt och färgglatt inrett med designade, stoppade, funktionella möbler och det finns gott om plats att dra sig undan för arbete och diskussion. Utsikten är betagande från de stora fönstrena och transperansen är total: Glasväggar, öppna ytor och olåsta dörrar. Bara mediasalens bokningsbara material var inlåst i vanliga skåp i klassrummet och personalarbetsrummet hade kodlås (men glasväggar). Medan de närmare hundra tillresta pedagogerna minglade omkring och nyfiket studerade allt, fortgick självstudier och undervisning i de öppna salarna, tillsynes utan att eleverna stördes.

Efter lunch och visning av lokalerna var det dags för gruppreflektion, semla och paneldebatt. Att man på YBC inte har mycket till övers för Björklund var tydligt, och rektorn Renmans framtidsspaning gav vid hand att man troligtvis måste överge det kreativa business-konceptet, eftersom det planerade Samhäll/ekonomi-programmet enligt Renman verkar utvecklas till "ett program för blivande revisorer". Istället tror han att man kommer att satsa på det nya Samhäll/journalistik. Skolan har redan mediastudio och spelar in video- och radio-poddar och elever dokumenterade hela dagens program med skolans digitala systemkameror och bloggar, och vi kunde följa våra egna steg på bilder som ögonblicket efter de tagits lyste upp bilddukar i de gemensamma utrymmena på både BCs och IBs studietorg.

Så vad har då det här studiebesöket för relevans för vår verksamhet? YBC har ca 300 elever och den genomsnittliga intagningspoängen ligger kring 250. Man har kö in till de två specialiserade utbildningarna och eleverna pendlar från hela Stockholmsområdet för att få gå i denna kommunala"lärobas" (Renman gillar inte det traditionstyngda och för många negativt laddade ordet skola, och Catja Färdig ersatte då snabbt ordet med lärobas) som medvetet byggts och inretts för att mer likna en reklambyrå. Vår skola har 1500 elever, de flesta av de nationella programmen, med några få spetsspecialiseringar som drar en liten grupp elever, men som har svårt att hävda sig ekonomiskt, eftersom inte tillräckligt med elever från andra kommuner i regionen söker dem. Det genomsnittliga meritvärdet på samhällsprogrammet ligger ofta kring 200, eftersom samhällsprogrammet är "ett så brett och bra program när man inte vet vad man vill bli", vilket gör att både förmåga och motivation är ytterligt blandad i alla årskurser, vilket gör att de svaga eleverna stressas och får mycket stöd, medan de duktiga eleverna tröttnar och har svårt att bli ordentligt sedda av alla pedagoger.

Guide besvarar frågor från sin grupp av tillresta pedagoger

Enligt Renman är tre faktorer är nödvändiga för att göra det YBC har gjort: En tydlig vision, en tydlig, aktiv, engagerad pedagogisk ledare samt support från förvaltningen. Pedagogiken utvecklas tillsammans med eleverna, för ska man vänta på att lärarna ska bli färdiga att köra igång blir det alldrig klart, hävdar Renman. Både lärare, rektor och elever återkom också flera gånger till att om man ger eleverna ansvar för sitt lärande och förväntar sig att de tar det och förväntar sig att de kan, kräver resultat och professionell attityd, så lever eleverna upp till detta. Renman menade att visst har de elever som är mindre motiverade, och elever som får kämpa, men genom att alla har tillgång till datorn jämnar man ut skillnader och undanröjer de speciella behov som finns. Skolan har ingen stödverksamhet, förutom kurator och skolhälsa, men lärarna har också tillgång till elevens hela portfolio i betygssättningen i alla ämnen och är tillgängliga under hela läroprocessen för att följa upp målen.

Rektor Hans Renman, skolpolitiker från Nacka och lärare vid den Espressomaskin som är del av skolans filosofi.

Förutom läroplanens mål jobbar man på YBC med 14 skills, bland annat digital kompetens, muntligt framförande och självkänsla. Varje lärare måste i början av läsåret lämna in en målbeskrivning för hur man aktivt i sitt ämne ska jobba för att uppnå mål och de fjorton färdigheterna - annars får de inte börja undervisa! Tjänstefördelningar har man inte, men den genomsnittliga undervisningstiden är 18 timmar och man har samma årsarbetstid som andra gymnasielärare. En titt i skolans schemaprogram som ligger öppet på nätet ger intrycket av att både lärares och elevers arbetstid är väl samlad mellan 8.30 och 16.00 med några få undantag. Eleverna har få håltimmar, lärarnas konferenstid ligger mellan 14.30 och 15.30.

Labbsal med pågående kemilektion.

Efter att ha träffat elever och besökt YBC är det svårt att inte vara lyrisk över skolan. Samtidigt kunde vi faktiskt konstatera att vi inte är så långt bakom som vi kanske tror ibland. Vi har just nu inte samma förutsättningar, men vi har fått en hel del inspiration och idéer om hur vi ska kunna utveckla oss vidare.