13 000 i räkningar, akut. Ytterligare ca 6 000 om en vecka. 200 kvar på mitt konto, och fick akutbetala med det engelska kortet på ICA, dvs tillkommer växlingsavgift = dyrt. Skit också! Fick låna pengar av Lillprinsen för att betala Prinsessans sportlovsläger. Tant Doktorn var inte tillgänglig att träffa, och avbokade vår telefontid pga sjukt barn. Sjukintyget går ut på måndag! Skrapar alla tunn-bottnar. Ett SMS till från Tanzania om pengar och jag skriker!
Dessutom ringde en gammal bekant och frågade om vi inte skulle kunna åka över till England i påsk, för gamla tiders skull, och för att hon inte tror att hon kommer att vara i skick att åka dit ever again. Maken har nog nästan lovat henne för några månader sedan. Jag sa som det var, att kontona är tomma, och att jag inte hade många förhoppningar om att jag skulle kunna åka med, men att vi får avvakta Makens återkomst och hans magiska byxfickor.
Mind you, mitt samvete är helt rent, för jag har minsann inte slösat vidlyftigt. (Vitrinskåpen för 800 var kanske inte ett nödvändigt köp, men det var skorna! Både mina egna och Lillprinsens!)
1 kommentar:
På gott och ont är du inte ensam om dylika situationer...
Men det blir ju inte mindre trist för det.
Fast kramar är ju gratis :) *kramas*
Skicka en kommentar