Idag har gått i ett. Segt att gå upp, sedan iväg för att hämta vitrinskåpen jag köpt. Efter många om och men och inringd Pappa befinner de sig nu i min matsal, relativt oskadda. Nu ska jag bara ha ut den förbenade datorn där ifrån också....
Sedan bjöd jag den akuttillreste fadern på lätt lunch, innan jag hastade in till jobbet. Där överöstes jag omedelbart med frågor om diverse olika saker, som t ex om man kan läsa spanska 3 som i-val, och om Matte-C kursen hamnar på schemat eller om det blir i-val det också. (Samhällsprogrammet) Inget av det jag förutsatte mig att klara av under de två timmarna och 12 minuterna blev, men jag fick gjort en herrans massa.
Eleverna spelade upp Lysistrate för klassen. Ganska lyckat, med tanke på förberedelsetiden, men de glömde stånden och vissa roliga repliker gick förlorade för de pratade för fort. Jag var dock nöjd. Limpistolen kom också med i dag och gruppen som bygger en modell av en grekisk amfiteater kunde börja limma sina sockerbitar.
En kvart efter min arbetstid var lektionen slut. Då gick jag och tog en kopp kaffe, blev inblandad i bibliotekariens arbetsmiljö och fick insikt i hennes bra idéer för att kunna förbättra den, samt lyckades få till en tid med kollegan som jag ska sätta betyg tillsammans med. Jag insåg snabbt att det gällde att ta chansen!
Nu ligger jag två veckor back på min förtroende tid, och veckan är inte slut än. Jag är f ö helt slut, men måste iväg på ett möte om en liten stund, ett möte som kan bli ganska otrevligt, och vara ganska länge, men förhoppningsvis sätter punkt i en följetong som skulle ha avslutats för flera år sedan.
I morgon bitti är det elevhandledning och jag har lovat eleverna sammanställningar över den sammanlagda frånvaron för terminen hittills. De hann jag inte skriva ut på jobbet, så jag får lägga ytterligare en kvarts förtroende tid på det hemma, samt hitta någon liten kul övning vi kan göra tillsammans. Glömde att kolla vem som skulle ta med fika.... Äsch, kan väl gå om bageriet på vägen...
Helt plötsligt känns det som om jag jobbar heltid... Jag är i alla fall lika trött, kanske tröttare. Kommer jag någonsin tillbaka till hundra procent?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar