Att Philippa Gregory har en kandidatexamen i historia och en doktorstitel i 1800-talslitteratur, och dessutom har arbetat som jounalist utgör naturligtvis ingen garanti för att hennes texter är läsvärda. Det är dock, när man plockar upp en bok som den här efter att ha spenderat en vinter med Martina Haag, Linda Skugge och andra flash in the pan-författare, med mer mediakompetens en litterär förmåga, som man inser att det finns litteraur och så finns det litteratur.
Missförstå mig inte; jag är långt ifrån någon litterär snobb, och mina elevers läsovilja leder till att även jag har underhållits och hittat det som är läsvärt i böcker som jag kanske inte skulle valt själv att läsa, i många genrer.
Gregory har de senaste åren specialiserat sig på fiktionsbiografier, där hennes forskarvana och historiska intresse kommer till sin rätt. Genren ligger också väl i tiden, där läsare fullständigt älskar "sanna" historier. Jag har aldrig tidigare läst Gregory, och kan inte jämföra med hennes tidigare romaner, som tydligen inte utger sig för att vara annat än just detta; I romanbegreppet ligger ett oskrivet villkor: Detta är inte sant, det är skrivet för att beröra och underhålla Dig, oh läsare. Ingenstans i Den andra systern Boleyn påstår heller Gregory att berättelsen är sann (till skilnad från Pelzer, Marklund och andra, som som regel inleder sina böcker med att närmast desperat intyga att det som de redogör för inte är något annat än sanningen). Dock anger hon sina källor i slutet av boken.
Eftersom en makthungrig despot med pippi på att avrätta folk alltid är intressant, så känner de flesta till något om Henrik VIIIs alla fruar, även här i Sverige. Därför är Annes Boleyns öde relativt välkänt. Att hon förutom att vara Henriks andra hustru också var en starkt bidragande orsak till att England bytte officiell religion och katoliker sedemera förföljdes och mördades är kanske inte fullt så känt. I engelska skolan får man också lära sig om maktkampen mellan familjerna Boleyn och Seymore, där barn, titlar och mark användes som spelmarker i kampen om det politiska inflytandet i Europa.
Handlingen berättas av Mary Boleyn, Annes yngre syster. Mary, hovdam, som 14 år gammal redan är bortgift med ett "gott parti", rycks från äktenskapet när kungen visar intresse för henne. Genom Marys iaktagelser, som man nästan kan beskriva som detaljerade dagboksanteckningar, får läsaren följa med i hennes förhållande med kungen, familjens intriger och hovets förveckligar under flera år.
Miljöbeskrivningarna är subtila. Här finns inga av tantsnuskböckernas ingående beskrivningar av guldbrokad och sammetsgobelänger, utan miljön sipprar igenom texten på ett naturligt sätt. Läsarens egen föreställningsförmåga, bakgrundskunskap och fantasi får göra mycket av jobbet. Karaktärerna är relativt stela och platta, inte bara för att hovkonvenensen kräver det, och Gregory är tydlig, ibland lite väl tydlig, med vart hon vill att vi ska lägga våra sympatier, men det hindrar inte att Den andra systern Boleyn fängslar och snärjer in mig i hovintriger och hjärtesträngar.
Tre veckor efter att jag har läst klart boken finner jag fortfarande att jag tänker på intrigen med jämna mellanrum, och vill veta mer, få bekräftat och undersöka vidare. Filmen tänker jag nog hoppa över. Det finns inte en chans att man ska kunna fånga berättelsens komplexitet på två timmar Hollywood.
Men läs boken!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar