Nu har jag, förrutom att laga äckliga hamburgare till Lillprinsen och hans kompis, satt upp kompostgaller som tillfällig grind för garageuppfarten, så att hunden kan ligga där och titta på när folk går förbi istället för att ligga i trädgården och titta på humlorna. Inte för att jag tror att den dumma hunden skulle rymma, det är mer för artighets skull, så att folk som går förbi inte behöver känna att en läskig, ruskig, blodtörstig hund KANSKE biter ihjäl dem. Inte för att någon har sagt något, men vår gata är en genomfartsled för gångtrafikanter som ska till moskén, och jag vet av erfarenhet att en högre procent av dessa har andra erfarenhet av hundar än att gulla med dem. Och inte vill jag vara en av där hundägarna som säger till en skräckslagen individ, hur irrationell dess skräck må vara, att "han är sååå snäll såå". Och hunden ska inte gå utanför tomtgränsen utan oss, oavsett.
Nåväl, vad jag ville berätta egentligen var att i mitt arbete lyckades jag skrapa flera knogar mot putsväggen och klämma pekfingrets översta led mellan en TUNG skifferplatta och en hård mur. Den är öm. Och blå.
Q.E.D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar