Det var den helgen det...

När gubbarna hade spolat rent brunnarna i trappen och matkällaren vilade endast en lätt doft av klorin blandat med en odefinierad lukt av ... blöja över källaren: Inte riktigt bajs, inte riktigt obehagligt, men definitivt inte behagligt. Det nyskurade golvet i badrummet behövde lite schampo för att lukta riktigt. Prinsessan och jag gick ner och badade bubbel och bastu, tände ljus, rökelse och lyssnade på Daniel Lanois. Efter en liten stund hade vi glömt alla oranga saftblandare, neongula arbetskläder och uppblött toapapper.

Maken ville titta på sporten så vi byttes av nere i bastun. När han kom upp var han superirriterad för att han inte fått gjort något av det han förutsatt sig under dagen och muttrade och surade. Genast kom mina skuldkänslor och jag var tvungen att tänka alla medvetna tankar jag bara orkade för att tränga bort de automatiska om att det är mitt fel, det är jag som gjort för lite, jag skulle ha... Och då blev jag sur för att han tog så mycket av min energi, utan att ens veta om det.

Somnade ganska fort. Vaknade ganska tidigt. Det är inte längre helg, utan måndag. Maken har åkt till "jobbet", barnen till skolan, hunden är promenerad, jag är skitstressad över eleverna som inte gjort det de skulle och förbannad på mig själv över att jag bryr mig, ska ta och ringa några samtal, handla lite och laga ett par goda soppor idag. Ska INTE tänka mer på jobbet förrän i morgon!