Tillbaka till civilisationen

En helg i skogen med Spårarscouterna och ledargänget. I fredags var vi fyra fniss-fior som invaderade torpet och skrämde slag på stackars stugfogden, där han stod och brassade på kvällsmatskorven när vi dånade in.

Vi käkade fyrarätters indiskt med tillbehör, och spelade amerikanskt luffarschack. Och fnissade. Och åt chips. Och nötter. Och annat.

När ungarna kom stationerade jag mig i köket. Det gick jättebra och var jättekul! Jag tassade omkring och lagade mat och ordnade och trivdes. När lunchefterarbetet var färdigt och fikat förberett, så knatade jag ut med telefonkameran (eftersom jag som vanligt glömt den riktiga kameran) och fotograferade till min internationella scoutblogg. Och solen sken och det var lugnt och mysigt. Hackspetten trummade på avstånd och småfåglarna kvittrade, och bara ibland så skrek någon liten scout till en annan.

Ungarna var guld! De skötte för det mesta sig själva: Bråkade inte nämnvärt och hittade inte på för mycket bus. Ingen frågade efter tv, och nästan alla hölls utomhus hela dagen: Byggde dammar och lekte gömme. De enda insidenterna var en skrapad hand, någon av limpistolen bränd fingertopp och en kille som fick en pinne i pannan så blodvite uppstod. Och vilket blodvite sedan! Regnet och bäckvatten gjorde väl sitt till, men när han kom in i köket så han ut som han varit i kriget. Men efter en uppmoppning och en tejpbit i pannan kunde vi konstatera att det nog inte var så farligt. Han valde ändå att åka hem efter ett par timmar, med kommentaren: "Hade jag inte fått en bula hade jag stannat!"

Vi firade Earth Hour och åt kycklingtacos, och ungarna blev lugna av de levande ljusen och gick självmant och lade sig vid tio, halv elva. Det var lugnt natten igenom. Pappan snarkade bara lite, och bara en liten tjej hade hemlängtan, men somnade snabbt om.

Eftersom det nu är sommar(tid) så gick morgonen snabbt. Jag kokade skotsk gröt, alltså med mjölk istället för vatten, vilket blev poppis, och ungarna packade, och gav sig ut i spenaten igen.

När jag gick ut för att samla ihop dem som var borta och byggde damm, såg jag en vessla! Och den var så SÖT. Jag har aldrig sett en vessla, och jag hade trott att de var mycket större. I ungefär 5 minuter kunde vi följa den när den oroligt inspekterade ungarnas göranden vid bäcken.

Sedan åkte vi hem. Jag har i princip hunnit blogga, springa 5.4 km (Kul att se dig Jasmina! Det såg så gött ut med glass där i solen!) och uppdatera Wiiet. Och konstatera att jag gått upp ett kg. skit. Men det är läge för ett glas vin och ett bad i kväll.

Tack tjejer för den fantastiska helgen!