Utvecklad

Överlevde utvecklingssamtalet. Lillprinsens fröken är samma fröken som hade hand om Prinsessan förut, och det är en förståndig dam. Dessutom så är hon mycket intresserad av matematik, vilket passar tre femtedelar av vår familj.

Vi har varit lite bekymrad över Lillprinsens läsutveckling ett tag. Det var inte Fröken. Längre. För hon hade kommit på att Lillprinsens undvikande svar och kortfattade berättelser är ren och skär bekvämlighet. Det gör bara en Fröken som tar sig tid att lirka, prata och fråga extra. Lillprinsen flinade förläget.

Men vi ska tillsammans hjälpas åt att hålla ordning på smågruff och uppförelsefjanterier. Här ska inte fostras någon huligan!

Skolan använder nu verktyget Unikum: En dokumentation och portfolio i ett, som när det är fullt utbyggt nog har alla chanser att bli ett förträffligt verktyg genom hela skoltiden, inklusive gymnasiet. Visst är det snabbt och bekvämt att sätta små kråkor längst bak i lärarkalendern och slippa formulera sig så någon annan förstår, men med Unikum har både lärare, förälder och elev full insyn i, och kan fortlöpande kommentera, hur det går i olika ämnen och den progression som förhoppningsvis sker.

Ganska många lärare har ett väldigt motstånd till dylika verktyg. Man är klädsamt bekymrade över elevens integritet, men många gånger är jag ganska övertygad om att det är andra saker som ligger bakom:

Det tar självklart lite extra tid att formulera sig kring varje elevs insats. Men är det inte det vi ändå måste göra för att hjälpa eleven utveckla sina kunskaper och sin förmåga? Här har man ju möjligheten att göra det smidigt och lätt och tillgängligt för eleven att kommentera kommentarerna, och länk direkt till ämnesmålen.

Vissa lärare är inte intresserade av att dela med sig av vad som händer i deras klassrum. Av olika anledningar vill man inte ha insyn. Oftast beror det nog på en otillräcklighetskänsla: Gör jag rätt saker, gör jag på rätt sätt? Andra gånger beror det helt enkelt på att man inte vill bli ifrågasatt. Man kanske inte har så stor koll på kriterier och mål för ämnet egentligen, och egentligen inte heller något större intresse?

En del lärare vill inte sätta sina tankar på pränt, eftersom de är oroliga över att använda sig av formuleringar som sedan kan hållas emot dem. Jag ser det tvärtom som en säkerthetssak: Det som är dokumenterat och daterat finns som bevis ifall frågor uppstår om hur jag har hanterat min myndighetsutövning: Har jag varnat eleven i tid att arbetsinsatsen är för dålig? Har jag givit eleven tillräckligt många chanser att uppfylla målen? Japp, det står ju här, svart på vitt! Att eleven inte brytt sig om att ändra sitt beteende eller att föräldrarna inte brytt sig om att kommentera det är faktiskt inte mitt problem som lärare!

Vissa lärare har ingen större ordning på resultat och dokumentation och sätter betyg utefter känsla. Det är inget större fel på känsla! Den är nödvändig, för man kan inte sätta betyg på exakta resultat och poäng. Men man måste kunna motivera VARFÖR man sätter betygen. Då gäller det att ha en bild av elevens utveckling. Det kan man få om eleven sparat sina arbeten och kommentarerna på dessa i en portfolio, så både läraren och eleven lätt kan få en överblick och påminna sig om vart man började och hur mycket som förhoppningsvis har hänt på vägen. Att slutresultatet inte alltid är ett MVG är en sak, men om man har arbete 1 och uppgift 15 brevid varandra så ser man skilnaden (eller inte) och det blir uppenbart för eleven att det finns en koppling mellan resultat och betyg, och att vi inte sätter betyg på eleven själv, dess charm eller utseende.

Asch. Det finns faktiskt ganska många anledningar till att det här är en bra idé! Och det innebär inte heller att man måste vara inne och kommentera dagligdags.