IG

För många elever är ett IG ett ledsamt men väntat besked. De har kämpat, men inte nått ända fram. För andra är det väntat, men de bryr sig inte så där väldans, för de har inte kämpat, men hoppats på det bästa och är egentligen inte speciellt intresserade. För vissa är ett IG en katastrof. Ytterligare andra vägrar att acceptera fakta, och vägrar framförallt acceptera att orsaken ligger hos dem.

Idag skrev jag ytterligare ett avsnitt i en följetong. För några år sedan var jag tvungen att ge en elev ett Icke Godkänt betyg i en B-kurs. Eleven hade dåliga förutsättningar från början eftersom den av hälsoskäl inte kunnat vara på topp under A-kursen. När hälsan sedan försämrades blev naturligtvis studierna lidande, även om den försökte vara närvarande i så hög grad hälsan tillät.

Dessvärre räcker vare sig närvaro, charm eller tur till att få ett betyg. Man måste faktiskt kunna något också. Det räcker inte heller att lämna in uppgifter. Man måste dessvärre prestera oförberett och i samarbete med andra. Den här eleven försökte, men orkade inte. Och det nationella provet bekräftade bara det som jag och handledaren redan såg: Språkfärdigheten var inte på tillräcklig nivå för ett godkänt betyg.

"Orättvist", tyckte eleven, trots en nogrann motivering. "Orättvist", tyckte föräldrarna och gick till rektorn, som efter att ha vidtalat mig förstod och förklarade för förälder och elev. Eleven erbjöds att göra om kursen, men nekade, efter som den förstått det som att den bara hade "något moment kvar att göra". Efter att ha mottagit fem mail till mig under min värsta sjukperiod, skrev jag tillbaka och förklarade klart och tydligt: Språknivån måste höjas för ett godkänt betyg på kursen, detta gör du genom att läsa och aktivt arbeta med texter, skriva och prata om dem. Sedan göra ett prov motsvarande nationella provet för att förhoppningsvis kunna visa på progression.

De personer som handleder eleven har under den senaste veckan ansatt mig med frågor, för eleven har tydligen uppfattat det som att den bara ska läsa en roman och sedan vara godkänd. Suck.... Hur tydlig måste man vara? Som tur är så hade jag i alla fall alla mail rörande betyg och överenskommelser kvar i datorn, där det svart på vitt står vad som är sagt. Men det tar enorm energi! Jag är ledsen, men tyvärr kan vi inte dela ut betyg på medkänsla. Vi har kriterier att följa och varje betyg sätts med stor vånda och många avväganden. Vi är "bara" lärare, men det är faktiskt vi som är proffs på att avgöra vem som uppfyller krieterierna och inte varesig elever eller föräldrar.