Jag vann!

Det var blött, det var halt och det blåste, men jag vann över mig själv och kom ut! Knappt 4km i 6,29 tempo men det var skönt! Nästa gång går det lite längre, och lite snabbare, och om tre månader är det Varvet. Tjoho!

TGIF!

Snön smälter och jag känner mig lite lätt ... onöjd med det faktum att jag inte ORKAR städa. Varje gång jag går förbi datorn mot städskåpet så fastnar jag och gör något ganska vettigt på datorn.
Men idag har jag inte gjort såå mycket: Redigerat ett par texter, vilket bara tog ungefär en timme, letat ett par grammatiklänkar, och planerat om nästa veckas lektioner eftersom skolan kommer att vara stängd både måndag och tisdag, vilket innebär att jag förlorar tre lektioner med min SvC-klass. Ja, ja. De är så duktiga ändå, så jag tror att jag fixar att få ett schysst betygsunderlag. Jag tappar också båda EngB med tvåorna, men det löser sig eftersom jag hade lämnat lite luft i planeringen. Shakespeare får helt enkelt vänta ett par dagar till.
Det är fantastiskt vad snö kan göra, när den faktiskt är på väg bort! Funderar på att lägga om ljudet på min första YouTube-publikation.
Glömde fråga IT-chefen om vad han tyckte om mitt förslag till skolreform! Han har ritat jättefina teckningar till min bok.
8 T-shirts beställda, och det blir säkert fler nästa vecka. Kul!
Nä, sängen kanske? I tid för en gångs skull.

En kreativ period

Den här veckan har varit helt ... otrolig. Jag har fått gjort så enormt mycket stimulerande saker: Utvecklingsförslag, textredigering, kreativa idéer ... Jag har jobbat säkert 10 timmar om dygnet med saker som jag valt att jobba med. Jag har till och med gått upp hyfsat tidigt på morgonen och faktiskt kommit igång hyfsat fort.
Stundtals är jag nästan orolig att jag är manisk, ibland tror jag att det är ett flykt beteende. Eller så är det helt enkelt så att jag kanske just ni faktiskt tycker att jag är ganska bra!
Jag har till och med SKRUTIT om att jag är duktig på att skriva - för det ÄR jag. Kanske har jag till och med chansen att få ett arvoderat översättaruppdrag! Och jag vet att jag skulle kunna göra det superbäst. Det är bara det att jag är så dålig på att göra flera saker superbäst på en gång. T ex har jag inte rättat det som jag förutsatt mig att rätta.
Nu har jag bestämt, att i morgon ska jag lägga dagen på att rätta, först tal, sedan artiklar. Sedan ska jag göra ena delen av PIM4. Efter det får jag väl vara lite familjevänlig. OCh städa.
JAG HATAR att städa!!!

Min PIM-trea är klar

Sportlovsresenär

Lillprinsen är på väg till morfar i snöovädret. Än så länge är tåget i tid. Kul med eget resekort!

Nu blir jag förbannad...

Johan Örjes ondgör sig i ett inlägg på ledarsidan i HN den 22 februari över att arbetsmiljöverket vill begränsa gymnasieungdomars sammanlagda arbetstid till 8 timmar om dagen, och högst 40 i veckan, det vill säga en normal arbetstid för svensken, ca 4 timmar mer än människor i flera av övriga europeiska länder arbetar. Det som stör Örjes är att man vill att ungdomarnas skoldag ska räknas in i arbetstiden.
Naturligtvis instämmer jag i Örjes åsikt att ett (positivt) möte med arbetslivet är till gagn för ungdomar, och bör uppmuntras. Vi är också överens om att det finns en risk att arbetet går ut över skolarbetet, och det menar Örjes att det är elevens, föräldrarnas och ansvariga lärares sak att begränsa arbetet.
Varje vecka möter jag gymnasieelever vars extrajobb går ut över skolarbetet. Många, många är de elever som inte sover tillräckligt för att de sitter i kassan på ICA eller McDonalds till tio på kvällen och gör sedan sina läxor; Många, många elever är ledsna och missnöjda med sin egen arbetsinsats i skolan för de inte ”hinner med” för de måste jobba; Många lektioner störs av mobilsamtal, inte som förut från elevers kamrater, utan från ARBETSGIVARE som ringer in ungdomarna till arbete! Nästan varje vecka har jag mentorssamtal med adepter som inser att de jobbar lite för mycket, men som inte vågar säga nej av rädsla att inte bli inringda igen, som ”måste” ha pengar till säsongens nya kläder, till mobilen och till resan de vill ta ledigt två veckor mitt i terminen för, med föräldrarnas goda minne. De "måste" jobba under terminerna för att vara säkra på att få sommarjobb. Det är tyvärr inte heller helt ovanligt att arbetsgivarna slutar att ringa när ungdomarna fyllt 18, eftersom de då måste betala dem mer.
Samtidigt skyller Björklund svenska elevers kunskapsutveckling och dåliga resultat i internationella undersökningar på lärarnas inkompetens och skolans oorganisation. Man vill skärpa upp skolan för att möta omvärldens krav i ett kunskapssamhälle. Samtidigt minskar sökandet till de studieförberedande programmen, eleverna läser mindre språk och matematik för att det är ”för jobbigt”.
Jag undrar, Johan Örjes, vilket ansvar vi lärare har i det här? Ska vi ytterligare minska på kraven i skolan för att eleverna ska få tillfredställa samhällets konsumtionshysteri, eller ska vi anmäla föräldrarna för försummelse av sitt föräldraansvar när vi ser att deras barn utvecklar magkatarr och depression? Eller kanske kan man ge jobben till de som går helt utan sysselsättning, efter att de avslutat sina studier?

En blygsam start

Som ni kanske minns hade jag lite lätt betygssättarångest i slutet av förra månaden. Den sentens som jag då formulerade lade jag upp på OH i alla klasser. Den verkade gå hem. Jag kopierade också upp den på A3 och satte upp den på min arbetsrumsdörr. Där har den väckt stor uppmärksamhet bland kollegorna och en av dem föreslog att jag skulle låta trycka upp den på T-shirts.
Jag lade ut en förfrågan på intranätet i går kväll och väntade mig inte egentligen några svar, eftersom det ju faktisk är precis i början av lovet. Men nu har jag redan tre beställningar. Nu ska jag bara få in offerterna från de lokala tröjtryckningsföretagen. Det ska ju naturligtvis vara eko-tröjor...

I kannibaltunnan

Härligt! I blöt i 2 timmar. Tack syster yster för tipset om telefonblogg.

Utslagen

Hunden är trött efter att ha hoppat i drivorna. Jag också. Tror jag lägger mig en stund innan karbadet.

Å de va solen!

En lite otrevlig överaskning droppade ner när Maken skötte krukväxterna: Det läckte in vatten i det dåliga fönstret i burspråket! Och på några minuter gick det från att vara några gulaktiga droppar i ett hörn till att faktiskt rinna längst hela listen, och dessutom droppade det från panelen i taket!

Det tjocka snötäcket på taket i kombination med taskig takisolering gör att det blir avsmältning fast det är minusgrader och vattnet bromsas på fel ställen eftersom hängrännorna är fulla av is. Vad göra? Det var bara att upp och skotta. Taket var halt som attans och hur mycket snö som helst. Maken knackade också bort så mycket is han kunde från taket och rännan. Det verkade få avsedd effekt och takdroppet slutade.

Och så kom solen. Och det droppar av bara helsike - både inne och ute. Det är uppenbart att det bir visst renoveringsarbete till sommaren. Pappa, som är arbetslös igen, kanske kan anlitas som byggherre och sköta kontakten med hantverkarna - jag är fullständigt värdelös på sådant. Hoppas bara att det inte har blivit för stora skador i taket!

Kanske ska man passa på att byta parketten och lägga in vattenburen golvvärme i vardagsrummet och i matrummet när man ändå är igång - få bort radiatorerna, kunna ändra altandörren och göra ett window seat i burspråket? Alla andra verkar ju kunna renovera hela sina hus, så varför skulle inte vi?

Insnöad

Vaknade till en fullständigt vit värld. Som om vi inte haft onormalt mycket snö redan! Det pratas inte så mycket om klimatkrisen just nu, men egentligen är det ju faktiskt precis vad Eleanor och alla de andra sagt hela tiden: Extremt väder. På fel ställen. Jag vet inte hur det är med Eleanors tundra, men Grönland är ju ... grönt, medan vi, som brukar ha extremt grågröna vintrar har haft snö sedan nyår och det är bara de senaste dagarna som vi faktisk haft strax över noll.

Det blev inte någon schackturnering för Prinsessan. Och det var ju tur att Kronprinsen kom fram innan det började på alvar. Och en himla tur att Morsan stannade hemma, annars hade hon väl fått stanna i en vecka!

Jaja. Det är väl bara ut och skotta då.

Sista dagen före lov

En lektion. Jag hade bestämt att jag skulle visa hur man dansar bralle. Samtidigt insåg jag att jag nog måste ha en lätt genomgång av hövisk litteratur under medeltiden. Det är den ständiga konflikten: Bredd eller djup?
Det är svårt att hinna med 3000 år av litteratur på tre terminer. Antiken är viktig, eftersom flera av genrerna gror där och så mycket av vårt kulturarv stammar därifrån, men det händer ju inte så mycket under medeltiden. Utom höviskheten, mysteriespelen, Tristan och Isolde, de isländska sagorna, Bocaccio, Dante, Petrarca... Dante kan man ju kanske skita i, egentligen. Hans Helvete är ju ganska föråldrat, men å andra sidan blir en film som Seven mycket häftigare om man vet något om dödssynderna och Dante, och man måste ju veta lite om Vergilius och en del av de antika/medeltida syndarna för att fatta Divina Commedia, och lite om bibeln och lite om den romerska historien... Kanske kunde man hoppa över Bocaccio, men då skulle man ju inte heller kunna prata om Chaucer och om man inte pratade om Petrarca blir det svårt att förklara sonetterna när man snackar om Shakespeare. Så då kanske man bara ska hoppa de islänska sagorna, men då snackar man ju bort hela sitt nationalistiska kulturarv och vikingarna brukar ju vara det som går hem....
Så det blev en snabb exposé över den ridderliga koden innan vi började dansa: Två steg åt vänster, ett åt höger, medsols för att inte släppa in Djävulen i dansen. Liten Kerstins öde studerades och sjöngs, även om det tänkta queerperspektivet fick lämnas därhän pga tidsbrist. Jag undrar fortfarande varför hertingen valde att gå till sängs med stalledrängen - visste han att hon var en flicka, eller lägrade han henne i tron att det var en pojke?
När lektionen var slut gick hela klassen glada ur rummet, nynnande på omkvädet. Även om de kanske inte kommer ihåg Tristan och Isolde, tror jag de kommer att minnas när de dansade bralle och sjöng " i vånn stall hon tjänte i lönndom". Nu har de praktik i tre veckor, sedan är det renässans och då blir det filmuppgift: 60 seconds of Shakespeare.

Kul ny bok

Scouting är inne. Scouting började en gång i tiden med en book om Scouting skills, som blev mäkta populär och utvecklades till Scouting for Boys, som blev startskottet på en global rörelse. Nu kommer en uppföljare ;-) Ett engelskt barnboksförlag ger ut en friluftsguide för ungdomar - inte bara scouter. Den ser mycket trevlig ut, och Nick har fått äran att recensera den. Undrar om det finns någon marknad i Sverige som legitimerar en översättning?
Ta en titt här!

YBC Nacka - en lycklig illusion?

Har precis stigit upp efter att ha tagit sovmorgon. Vi kom hem vid halv 11 efter gårdagens besök på YBC, Young Business Creatives i Nacka och alla intryck och alla diskussioner i bussen på vägen hem gjorde att huvudet rusade. Kaffet i Ödeshög kan också vara en bidragande orsak till att horisontalläge inte intogs förrän efter midnatt.

Att komma till M7-huset i Nacka var lite som att vandra in i en dröm - en specialkonstruerad byggnad inrymmande tre gymnasieskolor (två friskolor och en kommunal), cirkusskola, restaurang, hälsostudio och säkert några andra verksamheter som vi missade. I den luftiga lobbyn togs vi emot av fantastiskt trevliga och förberedda guider; elever som med hjälp av sina Smartphones och laptops hade full koll på exakta tider för de välkoreograferade aktiviteterna. Med en självklart trygg och professionell air fixade vår akut inhoppade guide Louisa Feist oss, trots att vi är en dokumenterat vimsig samling individualister till lärare, från A till Ö, genom hela alfabetet, under dagen.
Vår gymnasiechef, Mona Ericsson, i samspråk med Stockhomspedagog på "Torget".

Efter kaffe och bagel började dagen med en Talkshow i BC-programmets studiehall, där en skolpolitiker från Nacka kommun, en F-9-rektor och YBCs egen rektor, Hans Renman diskuterade 1-1-projektets fördelar och förutsättningar och varför Nacka kommun håller sig i toppen av skolmätningar, nationellt och internationellt. Showen leddes av en av IBs (internationel bachaloreat) elever Catja Färdig, som med ett professionellt driv och skickliga frågor lotsade pedagogerna i bästa Skavlan-stil. Kom i håg namnet! Det är inte otänkbart att hon dyker upp i större sammanhang, fortare än jag kan säga public service journalistik!

Sedan fick vi en redogörelse för hur en lärare såg på 1-1 och vilken typ av projekt det öppnar för. Vi fick också smakprov från år 1s elevprojekt. Gruppen hade på fem veckor gjort en marknadsundersökning av behovet av ungdomstaxa på taxi, reklamfilmer för olika målgrupper, designat posters och klistermärken, samt fått media och framför allt två av Stockholms stora taxibolag intresserade av idén! De fortsatte nu alldeles frivilligt att driva sitt projekt vid sidan av de övriga studierna. De flesta av våra treors PAn bleknade snabbt i jämförelse.

Elevskåp.

Klassrumsinteriör

Det var dock skönt att se att inte alla av eleverna var supergroomade business geneuses då eleven som skulle fördra seminariepedagogikens metod och fördelar fastnade i en ganska tonårstypisk, självcentrerad utläggning om hur hon under hela sin skoltid känt sig missförstådd och undanskuffad när hon ifrågasatt sina lärare, men äntligen kände att hennes personlighet och kunskaper kunde få komma till uttryck genom datorn och YBC. Vi andades ut: Det finns lite "normala" tonåringar även i Nacka.

Undervisning i seminariegrupp

Ingenstans såg man klotter, vandalism eller kladd, kaffemaskin till trots. Nåja, ett par kaffefläckar på möblerna får räknas till normalt slitage. På vinylgolven ligger dekorativa mattor och lokalerna (7,5 kvadrat per elev) är smakfullt och färgglatt inrett med designade, stoppade, funktionella möbler och det finns gott om plats att dra sig undan för arbete och diskussion. Utsikten är betagande från de stora fönstrena och transperansen är total: Glasväggar, öppna ytor och olåsta dörrar. Bara mediasalens bokningsbara material var inlåst i vanliga skåp i klassrummet och personalarbetsrummet hade kodlås (men glasväggar). Medan de närmare hundra tillresta pedagogerna minglade omkring och nyfiket studerade allt, fortgick självstudier och undervisning i de öppna salarna, tillsynes utan att eleverna stördes.

Efter lunch och visning av lokalerna var det dags för gruppreflektion, semla och paneldebatt. Att man på YBC inte har mycket till övers för Björklund var tydligt, och rektorn Renmans framtidsspaning gav vid hand att man troligtvis måste överge det kreativa business-konceptet, eftersom det planerade Samhäll/ekonomi-programmet enligt Renman verkar utvecklas till "ett program för blivande revisorer". Istället tror han att man kommer att satsa på det nya Samhäll/journalistik. Skolan har redan mediastudio och spelar in video- och radio-poddar och elever dokumenterade hela dagens program med skolans digitala systemkameror och bloggar, och vi kunde följa våra egna steg på bilder som ögonblicket efter de tagits lyste upp bilddukar i de gemensamma utrymmena på både BCs och IBs studietorg.

Så vad har då det här studiebesöket för relevans för vår verksamhet? YBC har ca 300 elever och den genomsnittliga intagningspoängen ligger kring 250. Man har kö in till de två specialiserade utbildningarna och eleverna pendlar från hela Stockholmsområdet för att få gå i denna kommunala"lärobas" (Renman gillar inte det traditionstyngda och för många negativt laddade ordet skola, och Catja Färdig ersatte då snabbt ordet med lärobas) som medvetet byggts och inretts för att mer likna en reklambyrå. Vår skola har 1500 elever, de flesta av de nationella programmen, med några få spetsspecialiseringar som drar en liten grupp elever, men som har svårt att hävda sig ekonomiskt, eftersom inte tillräckligt med elever från andra kommuner i regionen söker dem. Det genomsnittliga meritvärdet på samhällsprogrammet ligger ofta kring 200, eftersom samhällsprogrammet är "ett så brett och bra program när man inte vet vad man vill bli", vilket gör att både förmåga och motivation är ytterligt blandad i alla årskurser, vilket gör att de svaga eleverna stressas och får mycket stöd, medan de duktiga eleverna tröttnar och har svårt att bli ordentligt sedda av alla pedagoger.

Guide besvarar frågor från sin grupp av tillresta pedagoger

Enligt Renman är tre faktorer är nödvändiga för att göra det YBC har gjort: En tydlig vision, en tydlig, aktiv, engagerad pedagogisk ledare samt support från förvaltningen. Pedagogiken utvecklas tillsammans med eleverna, för ska man vänta på att lärarna ska bli färdiga att köra igång blir det alldrig klart, hävdar Renman. Både lärare, rektor och elever återkom också flera gånger till att om man ger eleverna ansvar för sitt lärande och förväntar sig att de tar det och förväntar sig att de kan, kräver resultat och professionell attityd, så lever eleverna upp till detta. Renman menade att visst har de elever som är mindre motiverade, och elever som får kämpa, men genom att alla har tillgång till datorn jämnar man ut skillnader och undanröjer de speciella behov som finns. Skolan har ingen stödverksamhet, förutom kurator och skolhälsa, men lärarna har också tillgång till elevens hela portfolio i betygssättningen i alla ämnen och är tillgängliga under hela läroprocessen för att följa upp målen.

Rektor Hans Renman, skolpolitiker från Nacka och lärare vid den Espressomaskin som är del av skolans filosofi.

Förutom läroplanens mål jobbar man på YBC med 14 skills, bland annat digital kompetens, muntligt framförande och självkänsla. Varje lärare måste i början av läsåret lämna in en målbeskrivning för hur man aktivt i sitt ämne ska jobba för att uppnå mål och de fjorton färdigheterna - annars får de inte börja undervisa! Tjänstefördelningar har man inte, men den genomsnittliga undervisningstiden är 18 timmar och man har samma årsarbetstid som andra gymnasielärare. En titt i skolans schemaprogram som ligger öppet på nätet ger intrycket av att både lärares och elevers arbetstid är väl samlad mellan 8.30 och 16.00 med några få undantag. Eleverna har få håltimmar, lärarnas konferenstid ligger mellan 14.30 och 15.30.

Labbsal med pågående kemilektion.

Efter att ha träffat elever och besökt YBC är det svårt att inte vara lyrisk över skolan. Samtidigt kunde vi faktiskt konstatera att vi inte är så långt bakom som vi kanske tror ibland. Vi har just nu inte samma förutsättningar, men vi har fått en hel del inspiration och idéer om hur vi ska kunna utveckla oss vidare.

Alla hjärtans middag.

Jag hade tänkt att beställa bord på det nyöppnade panget/restaurangen till mig och Maken, men det var ju tur att jag inte gjorde det, för Maken hade andra planer. Redan klockan elva på förmiddagen började han härja vid spisen och delegerade uppdrag till övriga i familjen: Prinsessan skulle göra menykort, jag skulle duka, Prinskorven hjälpte till med kökshandräckningen (och dukningen) och Kronprinsen var i den snötyngda scoutskogen.
Klockan 18.00 serverades middagen. Prinsessan och jag hade bytt om till klänning, och Kronprinsen hade slips och skjorta, Maken pressveck och skjorta och Lillprinsen huvtröja och trasig byxor. Den lila duken var beströdd med utstansade små cheruber och hjärtan, och de levande ljusen speglades i de blanka tallrikarna.
Först serverades vi Avocado and Tompepper Bruschetta: En bruschetta med en avokado/paprika och tomatsalsa med sting. Sedan en Elk Horn and Salmon Shell, dvs ihoprullade älgsalamiskivor, fyllda med färskost samt dito rökt lax.
Detta följdes av en fläderblomssorbet för att rensa paletten, Fasan-spett följdes av Citrus sorbet som följdes av en perfekt stekt känguru-filé med ugnsbakade rotsaker som såg ut som koraller.
Sedan började desserterna: En spicy mango salsa, med färsk mango, följd av en Lemon and Ginger Cheese Cake, som följdes av hallonsorbet och sist men inte minst: En hemmagjord chokladtryffel.
Sedan var det dags att diska.

Borde kanske gå upp?

Pga att en del elever är ute på praktik är min enda lektion idag vid halv två. Jag borde gå upp ur sängen. NU. För gudarna ska veta att jag har att göra, men det är så skönt att inte behöva göra något, inte tänka, inte vara aktiv... Jag vet att om jag tar upp romanen jag håller på med så kommer jag att ligga kvar en timme till, och inget kommer att bli skrivet, inget kommer att bli rättat. Nä, bättre att gå in till jobbet och vara lite kreativ på plats. Jag har trettio filmer att titta igenom, tjugoåtta engelska arbeten om brottslighet att läsa, lite bits-and-bobs att rätta och ett skrivbord som är i desperat behov att en röjning.

Och så skulle jag vilja baka semlor...

Enkel efterrätt för 4

ca 4 dl Grekisk yoghurt, eller naturell yoghurt (eller vaniljyoghurt, men smaksätt då inte!!)
2 tsk råsocker
1 kryddmått äkta vanilj

Kanderade nötter/frön
2 msk smör
2 msk honung
ca 1 dl blandade nötter och frön, t ex pumpa-, solros-, pinje-


Smaksätt yoghurten och fördela i serveringsglas.

Smält smör och honung och lägg i frön och nötter och låt bubbla tills gyllenbruna. Rör ofta, det är lätt att de bränns!

Fördela de kanderade fröna och nötterna över yoghurten och servera!

Kvartssamtal

Har haft kvartssamtal med min chef. Det blev en och en halv timme som vanligt. Vi har alltid mycket att prata om, och det blir svårt att hålla en röd tråd. Nu ska jag sammanfatta samtalet också! Det glömde jag förra året...
Hon återkom flera gånger till att jag "är en förbaskat bra lärare" och det är ju trevligt att höra! Hon ser också att jag är på väg, kanske till ett rektorsjobb.
"Skynda långsamt" sa jag. Än är jag inte beredd att ta andra sidan, men jag gjorde klart för henne att jag önskar en utvecklingstjänst i kombination med undervisning nästa läsår. Man ska vara tydlig med vad man vill, annars får man ingenting. Sedan kanske man inte få det man vill i alla fall, men man har i alla fall gjort sin önskan klar. Och det är mycket som ska funderas på inför den nya gymnasieskolan, ännu mer som skulle behöva utvecklas när det gäller omdömen, bedömningar och arbetslagsutveckling inom programmet, och jag vill vara med och göra det!
Men vi får väl se. Och vi får väl se om "förbaskat bra lärare" gör skilnad i lönesättningen, när vi får dela på de smulor som kommunförbundet kastar åt vårt håll, eller om det innebär att jag måste jobba ännu mer för samma lön....

Pedagogen i pulkabacken

Som scout tror jag på att man lär med hela kroppen, och att kunskap inte bara kan tillägnas i skolbänken, även om det kan vara ett ganska effektivt sätt om motivation och/eller lärglädje finns. Jag önskar att jag kunde hålla fler lektioner utomhus, men det är svårt att utföra promenadlektioner med 30 elever och med fem minuter mellan 60-minuterslektionerna. Men ibland går det!
Bfarna har hållit sina redovisningar om antiken och nu var det dags att sammanfatta. Och det kan man ju göra var som helst. Så klockan åtta samlades vi utanför entrén med pulkor, skjärtlappar, sopsäckar, termosar och termobyxor och gick den korta promenaden till Brittas backe (döpt efter en mellanstadielärare som råkar bo granne med backen, som för övrigt var den som lärde mig att bygga legohus, när hon som skoltrött 16-åring gjorde praktik på mitt lekis när jag var 6. Det finns lite olika sätt att bli legendarisk!)


Eftersom jag dängde i svansen när jag och Maken åkte skidor i Åkulla i lördags, så kunde jag inte aktivt delta i utförsåkandet, så jag pysslade ut en poängpromenad kring backen och satte mig och fikade lite medan ungdomarna härjade i backen. Sedan fikade vi varm choklad i snön och gick igenom svaren tillsammans.

En timme gick jättefort, och strax var det dax att gå tillbaka i skolan. Rosiga och glada tumlade ungdomarna vidare till sitt prov i karaktärsämnet och jag skalade av mig skidkläderna och skramlade iväg till nästa lektion. Inomhus. Men tack vare den aktiva starten på dagen kändes den bra mycket mer avslappnad än vad min hektiska måndag brukar vara. Jag var visserligen ganska slut vid ett som vanligt, men kände mig i alla fall inte så stressad som jag brukar.

Mer utomhuspedagogik åt folket! Även för oss över 10!

På darriga ben

Efter en synnerligen otillfredställande utflykt på stan i lördagsrusningen för att köpa skridskor så bestämde sig Maken och jag för att göra en expedition till Åkulla för att pröva Makens nya skidor. De lånar nämligen ut skidutrustning i bokskogen, och det är nästan gratis. Så vi struntade i barnen och stack.
Det var ganska utplockat i skidboden men jag hittade ett par gamla pjäxor och några skidor som såg lagom långa ut. Värre var det med stavar. De jag till slut valde var något för korta, men av den pålitligt klassiska bambu-varianten med rottingring längst ner, så jag kände mig ändå trygg i att jag nog skulle ta mig fram.
Skidorna var av 80-talsstuk och hade plastbeläggning, men ingen valla. Det var både bra och dåligt, för det innebar att det inte gick så fort i nedförsbackarna, men det gick å andra sidan något bakåt i uppförsbackarna.
Vi är ju hyfsat vältränade, både Maken och jag, men mest Maken, så vi valde den gröna niokilometersrundan. Det var ett misstag. Den var nämligen inte proffsspårad utan gick bitvis längst väl plogad skogsvägar, så skidorna slant både hit och dit och stannade ibland upp på en kotte eller en sten. Rätt som det var tog den gröna slingan slut och vi fick vända tillbaka och leta upp den gula slingan i stället. Och jag som precis hade sagt till Maken , att vilse lär vi ju inte kunna hamna i spåret!
Efter många om och men, fler plogade vägar, ett nödgat chokladstopp efter en svanskotebrytande vurpa i en nerförsbacke och en nära knäledsfraktur i en annan vall, hamnade vi på det blå spåret och var strax tillbaka i civilisationen igen. Efter den solitära stillheten i de snöhängda bokskogarna kändes det närmast underligt att slängas in i barnfamiljernas småprat runt korvelden, skänet i pulkabacken och de riktiga proffsen, de som åkt det blå spåret runt runt flera varv, som flåsade en i nacken.
De lånta fjädrarna hittade tillbaka till hyllor och krokar, och jag fick sticka fötterna i mina torra kängor igen. Genomsvett och darrig i benen står jag nu här och försöker fortfarande återfå full känsel i tårna. Dags för en riktigt lång och varm dusch före maten. Idag blir det lax och ris, med kall yoghurtbearnäs. Typ.

Tankar i gryningsljus

Sitter på tåget i gryning. Himlen är persika och lavendel. Snön ligger tung på grenar som sträcker sig mot tågsidan. Moränblocken ser ut som om man hällt ett tjockt lager ostsås över dem; bara mjuka pucklar under det tjocka snötäcket. Gårdagskvällens möte på pizzeria Granada i Borås var produktivt, och det känns som om det nog blir en bok i alla fall. Dessutom var pizzan fantastisk: Smakrik, och med den krispigaste och lättaste pizza-botten jag någonsin smakat! Nu försöker jag komma ikapp med bloggandet. Egentligen borde jag skriva en artikel om mentorskap, men pendeltågets komfort är inte ultimat och jag sparar den tills jag kan sprida mitt material över en bordsyta. Jag längtar efter kaffe. Och saknar faktiskt familjen, trots att jag inte varit borta mer än över natten. Men jag inser också att pendla till Borås inte är en omöjlighet, och till Skene är det helt och hållet realistiskt.
Solen slickar kanten på åsen längst Viskan och färgar molnkanten bakom i guld. Himlen är gul biggarå och ljus syren.

Vilken helg!

Ujuj, vilka dagar… Full spätta på jobbet, boken närmar sig deadline och scoutkårens 100-årsfirande är inlett.

Lördagen gick i ett: Först korvgrillning utanför stadshuset tills kläderna luktade skogsbrand och fingrarna sved. Sedan hem och byta jacka och snabbt ner till fotomuseet Olympia för en mycket underhållande visning av gamla klipp från olika garderober. Småknuttar i läderjacka, gubbar och damer i hatt och scouter och blåvingar vid Ljungsjön på 50-talet, lervälling vid Stegeborg och Kapaukernas prisbelönade film (utan ljud) om ungdomsbrottslighet från 60-talet, Indianläger vid Knobesholm och Trefoten på ett nybokskogsgrönt Tranabo från sprirande 90-tal. Mycket är synbarligen sig likt, och det är en del av scoutings charm, men man kan raskt konstatera att alla har blivit äldre och Tranabo har vuxit igen en hel del.
Jag var barmhärtigt nog inte med i någon av filmerna. Men det var min lillebror. Men jag kände inte igen honom. Jag ska köpa filmen och ge honom den i present.
Sedan rusade jag hem och slängde mig ur scoutskjortan och i badrocken, pussade Maken och sa grattis på födelsedagen innan vi vandrade iväg till grannarna för gulasch, mylta och vaniljglass. Sedan badtunna.
Förra året vid den här tiden skrev jag om en naturupplevelse vid Båvern med månglans, stjärnglitter och sjönsjungande sjöis. Badtunna i villaområde i fullmåne och 12 minus går heller inte av för hackor! Månen vandrade sin tysta ban över villataken medan vi stilla njöt vår öl i det 42 gradiga vattnet, småpratandes om allt från binära talsystem, korkade hundar, barn och om det verkligen var tillrådligt att försöka springa långpass i 10 minus och snömodd. Med istappar i håret och skrynkliga tår mös vi sedan i friggeboden en stund innan det var dags att gå hem och knyta sig.
Söndagen innehöll distriktsråd där det nya programmet och ledarboken fick lite uppmärksamhet, men huvuddelen av diskussionen rörde sig kring Camp-in-Camp organisationen på Simply Scouting. Jag ska INTE ge mig in i detta. Än i alla fall. Först boken, sedan Scoutforum, SEN kanske, men helst med stora jamboreet. Att åka som ledare för kontingenten hade varit ganska kul…