Och så har vi provat den nya sushibaren på Storgatan. Vi föräldrar tänkte vuxet och tog med takeaway hem, för vi förutsåg reaktionen hos en viss medlem i familjen och tänkte bespara den allmäna menigheten hans grimaser. Så blev det naturligtvis också.
Men vi andra, vi åt så vi storknade. Nu är ju inte jag så sushivan, men jag tyckte att det var supergott och blev definitivt mätt på en liten åttabitars och misosoppan. Sedan fick vi vuxna äta upp Lillprinsens och några av Prinsessans också, för även om Prinsessan tyckte om, så var hon mätt av muffins, jordgubbar och scones från faster.
1 kommentar:
Under hela min preggotid så längtade jag efter sushi. Jag sade till Heinziman att jag skulle spendera hela min förlossning med att trycka i mig så mycket tonfisksushi jag bara kunde. Men det sade han att jag inte fick eftersom tonfisk innehåller tungmetaller. LAXSUSHI sade jag, det skall jag trycka i mig under hela min bbtid.
Så blev det inte. Nänä. Och när jag kom hem första vändan var jag alltför sjuk. När jag åkte in på sjukan igen så fick jag inte äta sushi. När jag kom ut därifrån igen så var det midsommar. Sedan kom svärföräldrarna. Därefter glömde jag tammefan bort sushi. DÄREFTER så tog tiden slut. Vem fan har tid att hämta sushi? Hinner ju knappt springa ner till pizzerian, 4cryingoutloud.
Men, en dag, en vacker dag, så skall jag köpa en tolvbitars. Utan äckliga crabsticks (som är ett hån mot allt vad sushi OCH fisk står för) och utan äcklig omelett. Och jag skall MÖÖÖÖÖÖLA. Det skall jag.
Skicka en kommentar