onsdag 29 april 2009

Mjölk fyra dagar

Vi kan vara lugna! Det kommer att serveras mjölk i matsalen 4 dagar i veckan!

Intressant...

Det finns väl inte många kvar idag som minns att skollunch före 1945 ofta bestod av varm mjölk, kall mjölk eller välling och macka... 1945 bestämdes det att lunchen skulle motsvara en tredjedel av dagsbehovet. Undrar hur det är med den saken idag....

Läs mer här!

Dags att överge skolmaten?

De senaste två dagarna har flera skolmatsrelaterade brydesmål pockat på min uppmärksamhet:
Förra veckan publicerades en insändare i lokaltidningen från en upprörd elev vid gymnasieskolan som ondgjorde sig över att mackorna som elevfiket tidagare serverats strukits av besparingsskäl: Kommunens indragningar har lett till att ett av köksbiträdena fått gå, och alltså har man inte längre tid att servera smörgåsar, utan utbudet reduceras till sockerbomber från Delicato, yoghurtbägare och festis. Eleverna har sedan dess fått beskedet att mackor, för egenbredning, kommer att finnas när personalen har tid.

Vad man uppenbarligen har glömt är att det finns ett fullmäktigebeslut på att i skolor ska man vinnlägga sig om att servera så lite socker som möjligt och alltid ha nyttigare alternativ.

Sonen kom hem och meddelade att skolmatsalen nu avskaffat, inte bara äppelmoset, utan även fil och flingor som lunchalternativ. En liten lyx kanske, men för de elever som är kräsna nog att inte äta av den vanliga maten, är det ett alternativ till att inte äta alls, om man inte har råd eller tid att inmundiga köpmat på de otaliga pizzoriorna i skolans närhet, speciellt nu när de inte kan köpa matiga mackor i fiket på eftermiddagen.

Sedan dök ytterligare en elevproducerad insändare upp i lokaltidningen. En elev på en av stadens högstadieskolor beklagade sig över att maten inte räcker till på onsdagar och torsdagar. Sonen suckade medkännande. Under hela år nio kom han allt som oftast hem hungrig och irriterad, för att de fått "ersättningsmat", oftast pannkakor, och ibland fått vänta i kön halva sin matrast på att personalen skulle fylla på kantinerna och sedan fått slänga i sig de minimala portionerna för att hinna till lektion.

Dagen efter dementerade skolan på sida 2 att det fanns något problem: Alla elever får mat, någon gång kan det ta lite tid. Jag och sonen blev arga. Jag skrev en insändare. Och pratade om det i skolan. En kollega berättade att hon och hennes son har "pannkaksdagar", dvs irriterade och konfliktfyllda eftermiddagar, för att han inte fått tillräckligt med mat i skolan. Samma högstadieskola... Insändaren är införd i dagens tidning.

En stund senare fick jag ett SMS från sonen "Nu får vi ingen mjölk och ingen ketchup i matsalen!" Jag frågade mina elever: Nä, ingen mjölk hade serverats, och personalen hade på frågan om varför det inte funnits ketchup svarat att "flest elever vill ha senap". Jag berättade om besparingarna, och min insändare, och de elever som tidigare gått på Tullbroskolan bekräftade att det varit stora problem med maten. Som ignorerades och förnekades av skolans ledning.

Är det kanske dags att ge upp skolmatsidén och överlåta ansvaret för att barnen får mat på hemmen? Kanske är det dags att införa samma system för skolmat som finns i andra länder, att bara de familjer som inte har möjlighet av sociala skäl att ordna matfrågan åt sina barn, får skolmaten gratis, och att alla andra får betala sin mat själva? Ska vi kanske återgå till portionsservering, för att förhindra att så mycket mat slängs och säkerställa att maten räcker till det antal elever som den beräknats för? Kanske ska vi också återinföra den barska mattanten som tvingar barnen att äta upp spenaten, för att den är nyttig och det finns andra barn i världen som inte får någon mat alls? Vad tycker ni?

En elevröst.
(Försök hemma att laga mat för 4.50 per portion!!!)

måndag 27 april 2009

Kunskap ger makt

Att kunskap ger makt är en gammal sanning. Det är inte alltid de bäst utbildade som lyckas bäst i livet är också en sanning, men något jag kunnat konstatera är att bland de personer som kämpar med att bli av med sin övervikt hos Viktväktarna där jag går, är det väldigt många som inte kan laga mat.

Viktväktarnas koncept är att inte vara en diet, utan en livsstilskurs: Du kan äta allt, bara inte alltid eller hur mycket som helst. Varje vecka byts invägningsavgifter mot veckomaterial med förträffliga recept, utan avancerade ingredienser och utan krångliga metoder eller redskap. Ofta hör man kommentarerna runt sig att: "Oh, vad gott det ser ut! Men så många grejer!" eller "Vad är det för något? Aldrig hört talas om! Kan man köpa det här i Falkenberg?" Många är där för en quick fix, det ska gå så snabbt och enkelt som möjligt och konsulenten talar många gånger i motvind när hon repeterar att "det tog tid att lägga på sig, det måste få ta tid att få av sig det också".

Färdigmat i all ära, för visst är den smidig! Om än dyr och full med tillsatser. Men när slutade vi att laga riktig mat? Och är det växande överviktsproblemet kanske helt enkelt ett resultat av vår bristande kunskap om hur vi ska laga maten från grunden.

Vi hade 90 minuters hemkunskap i skolan. Jag vet att det redan då, i början av 80-talet, talades om att det var för lite, och för sent, att ha hemkök i åk 8. Det har inte blivit bättre, trots grundskolans kursplaner. Kost och konsumentkunskapen före högstadiet inskränker sig ofta till att man bakar muffins tillsammans med fröken till föräldramötet, eller möblerar ett drömrum. Skolmaten lagas i allt högre utsträckning i centralkök och av halvfabrikat "för att spara pengar", och kvaliteten sjunker naturligtvis i takt med att matoset uteblir och den kunniga mattanten som själv knåpat i hop soppan har reducerats till ett biträde som häller ut kantiner med färdigmat i varmhållningsdisken. Åttitalsungarna, som lärde sig att baka scones, laga pulvermos och falukorv på hemkunskapen, har blivit föräldrar och lagar McDonalds och färdig-pizza till sina telingar som snart inte känner igen en morot om den inte är tumlad och mini och förpackad i portionspåse.

Det är inte svårt att laga god och nyttig mat. Det är billigt att laga mat från grunden och köpa bra ingredienser. Om man har kunskapen om vad som är i säsong, hur råvaran ska lukta, kännas och smaka. Men det krävs kunskap och lite mod. Och det finns det dåligt med hos många ungdomar och vuxna.

Vilka är det som vågar och vill? Jo, barn! Och de äter det de lagar! Ge en åttaåring en hög med rotfrukter, en skalare och en kniv, en hög med kryddor och en gryta, och det hackas och skalas och lagas och kryddas och äts. Odla på det! Laga mat tillsammans, hemma och i skolan, lär er att recept är till för att ändras och kök är till för att vara kladdiga, lukta matos och ätas i. Kan vi lära nästa generation att laga mat som våra far och morföräldrar lagade den, så får vi nog bukt med ett stort folkhälsoproblem också!

Ny favvo

Borsjt! Underbart färgfull mat. Billiga rotsaker, frästa i smör, kokta i buljong, serverade med kärlek och en klick gräddfil. Kan det bli bättre?

Rapport

Upp bara 0,4kg, trots överätning och frossande i kött. Min smygande trötthet och hunger fick sin förklaring när blodvärdet var så lågt, och jag glömmer fortfarande hela tiden att ta järntabletter (förmodligen förträngning eftersom de gärna förorsakar förstoppning...)

Men NU är det nya tag! Rågflingegröt med torkad mango till frukost, lax och potatisgratäng till lunch och Borsjt till middag. Med gräddfil. Har aldrig ätit Borsjt förut, och definitivt aldrig lagat Borsjt förut. Det är väldigt färgglatt... På fingrarna också...

Och så en järntablett.

I morgon ska jag springa en kortis, för att få igång blodtrycket också.

F ö vill jag skriva en liten debattgrunka, men jag orkar inte riktigt just nu.

torsdag 23 april 2009

Veckan över, överlevde.

Som lärare kommer du aldrig ifrån arbetsanhopningar. Eftersom jag är sjukskriven så slipper jag flera sådan klassiska: Jag har inte några B-kursprov i svenska i år, och min vikarie åkte på både höstens nationella prov i engelska, såväl som vårens. (Visserligen var jag tvungen att läsa igenom dem i höstas för att hjälpa henne att sätta betyg...) Men idag var det projektarbetsredovisningar, vilket har inneburit att jag har tillbringat all min förtroendetid x 2 med att sätta samman ett körschema, göra lokalombokningar och skaffa fram den tekniska utrustningen, samt lugna ett antal av de redovisande när de varit oroliga för hur det ska gå...

Nåväl, det gick alldeles förträffligt. Allt flöt. Till och med tekniken fungerade.

Sedan var det personalkonferens, där vi fick veta att vi drabbas ordentligt av besparingarna, men det är inte klart hur. Klart är att vi måste koncentera oss på kärnverksamheten. Som om det inte är det vi gör HELA tiden! När fanns det ekonomiskt utrymme att satsa på något annat?! Förutom vissa resor som faktiskt säljer utbildningen! Jag medger att det finns vissa inslag som inte varit kärnverksamhet som bidragit till min sjukskrivning, som BookCrossing (gratis) och förmedlande av internet adresser, extra IT-support och allmän hjälpsamhet, som lett till samarbete över ämnesgränserna och en del roliga projekt. Tjänsterna kommer alltså att förtätas ytterligare- större klasser, mer undervisning, så vi kan koncentera oss på kärnverksamhet. Bra. Skolutveckling skulle ju kunna kosta pengar.

Jag hoppas att de inser att PR inte är kärnverksamhet.

onsdag 22 april 2009

Att samla idéer på hög

"Du kan väl bli läromedels- och pedagogikutvecklare på skolan, och sedan när du varit det i ett par år, kan du ju bli konsult och tjäna multum på att åka omkring i skolor och vara med i verksamheten en vecka och sedan styra upp hur de jobbar!"

"Mmm, det låter väl förträffligt. Det finns bara ett par små hinder..."

"Då får man väl hoppa över dem då!"

Ja, det får man väl då. Det första är att det inte finns någon sådan tjänst utannonserad i någon kommun i närheten av här. Det andra är att det är lågkonjunktur, den värsta i mannaminne och kommunerna runt omkring här sparar på allt som inte är lagstadgat att de måste ha...
Ååååå... hopp!

tisdag 21 april 2009

Fortfarande sunt skeptisk...

... men inspirerad. Man kanske skulle ta och skaffa sig en Mac... Om nu entillen-eleverna strax är på väg, så gäller det väl att ha lite koll på hur man använder en sådan också. Men NÄR ska jag hinna? Jag hinner ju inte med att vara lärare som det är!

En-till-en, missar vi chansen att utvärdera?

Idag ska jag ha första lektionen på ett halvår med Spettorna. Hoppas de är vänligt inställda... Sedan ska jag försöka tigga mig med på inspirationskvällen med en-till-en-projektet. Det är så ytterligt synd att kommunen missar chansen att göra en ordentlig undersökning på projektets sociala konsekvenser! Tångaskolan, som är en stor skola med stort statistiskt underlag, skulle kunna undersökas ur elevhälsoperspektiv, nätmobbing, tid på datorn per dygn, hur föräldrarna upplever datorvanor etc. Enkät inför införandet av en-till-en i höst och uppföljning varje år i tre år på högstadiet skulle ge en bredare bild än det vaga "elevernas resultat förbättras" som anförs nu. Man skulle också ha bättre argument, för eller emot, än de lösa antaganden och teorier som debatteras på insändarsidorna i besparingstider.

Mina frågeställningar:
Skolperspektiv: Finns det grund för misstanken att elevernas lärarledda undervisningstid minskar? Påverkar detta elevernas resultat i nämnvärd utsträckning? (Om tesen att elevernas resultat generellt förbättras med datorstödd undervising stämmer, skulle den förbättras ännu mer om andelen lärarledd undervisningstid var konstant? Under förutsättning att lärartiden verkligen minskat... vilket många elever och föräldrar upplever som ett klart minus, medan förespråkarna för projektet menar att inte spelar roll, eftersom resultaten ändå är så goda...)

Hur förändras de sociala strukturerna i elevgrupperna? Har datorerna den utjämnande effekt som framhålls i vissa fall, eller kvarstår samma resultatmönster, dvs barn till bättre bemedlade och akademiskt utbildade föräldrar gör ännu bättre resultat, liksom de mindre studievana och kanske datorvana familjerna? Minskar eller växer klyftorna?

Vad händer med elevernas rastaktiviteter? Kan skolhälsovården och idrottslärarna engageras att mäta elevernas kondition?

Från hemmets perspektiv:
Vilken datortäthet finns i hemmen idag? Vilken datorvana? Vilka program anser man sig behärska redan idag? Vad har man för förväntningar på projektets effekter? Vad har man för farhågor? Är man positiv eller negativ?

Vilket inflytande och vilken insyn upplever föräldrarna att de har på sina barns datoranvändande idag? Hur mycket tid upplever de att barnen tillbringar vid datorn? Förändras detta över tid i projektets gång?

Hur många köper ut en-till-en-datorn efter avskrivningstiden? Varför?/Varför inte?

Som ni förstår är jag ganska kluven till en-till-en. Framför allt är jag väldigt kluven till den onyanserade debatt som förs, där förespråkarna slänger omkring ogrundade, eller väldigt lösa fördelaktiga argument och avfärdar all kritik och alla farhågor från föräldrar, elever och kritisk skolpersonal med att "skolan måste följa med omvärlden". Helt riktigt. Skolan borde ligga i framkant. MEN inte om det innebär att vi försämrar för ett stort antal elever, genom att ta ifrån dem viktig vuxenkontakt, ge dem halvhjärtad och torftig handledning i användandet av ett viktigt men inte helt ofarligt redskap.

Min erfarenhet av "datorvana" elever i gymnasiet idag är tyvärr (märk! Vi har bara sett en väldigt liten grupp av en-till-en-fostrade elever hittills) att deras kunskap om hur man använder datorerna är ytterligt ytligt och begränsar sig till att kunna hjälpligt hantera ett ordbehandlingsprogram, göra ytliga och mycket begränsade sökningar på nätet (man orkar inte läsa löpande text, utan använder sig av begränsade och mycket ytliga källor) medan man är fena på att installera spel, supersnabb på pekfingervalsen, behärskar miljoner smilies, men inga kortkommandon i Word, har svårt att skilja på språknivåer i skrift, förstå nyanser i text om inte förstärkningstecken (som smilies) används. Det hjälper naturligtvis inte heller att de undervisande lärarna ofta har lika ytliga kunskaper. PIM, som är ett bra initiativ, men tyvärr bespottat bland personalen, understryker detta, genom att koncentreras kring presentationsteknik, istället för att lära lärarna bättre leda källkritiska diskussioner, att själva hitta källor och effektivisera elevernas sökande från ett planlöst surfande till ett effektivt sållande och sammanfattande.

Det ska bli roligt att se en-till-en från the dragon's den. Vem vet! Jag kanske kommer därifrån frälst!

Kvick uppdatering

Snacka om Svenskelska...

Helvild dag igår. Första dagen tillbaka på halvtid och jag slängde mig över schemat för projektarbetsredovisningarna som fallit på min lott att lösa. Tiden räckte inte före påsk och jag har haft dåligt samvete, men det visar sig att flera av de inblandade lärarnas tid också trutit, så underlaget var inte komplett. Det är det fortfarande inte, men näst intill och schemat är lagt och färdigt. Det kostade mig visserligen min lunchrast, och hunden fick bara en väldigt kort promenad innan jag slängde i mig en tallrik fisksoppa från i onsdags (4,5 points, med lax, sej, räkor, färsk dill och créme fraische) och hastade till terapeuten.

Där konstaterade vi att jag har två olika strategier för att bemöta otrrevligheter på jobbet och hemma: På jobbet biter jag ihop och gör, eller ser till att förädnra förutsättningarna för mitt arbete, medan jag hemma undviker, eller i bästa fall ber om hjälp med det som jag inte vill ta i. Läxan är att analysera vilka strategier jag använder mig av i olika situationer, och sedan försöka förändra mönstret: Ta tag i saker hemma (och bita ihop) och be om hjälp på jobbet.

Efter en förkortad terapisejour hastade jag till gynekologen, som konstaterade att jag inte lider av östrogenbrist, bara en lätt obalans i floran, dåligt blodvärde och lågt blodtryck (90/60! Jag som ALDRIG divierat från 120/90, varesig som höggravid, överviktig eller överarbetad!) Recept ligger och väntar hos apotekaren IFALL ogräset växer överstyr. Men blodtrycket får jag försöka ordna själv... Inte konstigt att jag varit yr och konstigare än vanligt de senaste veckorna...

Sedan hastade jag hem och hämtade bilen, för att så hasta till Viktväktarna och konstatera att jag har ca 2,5 kg kvar till målvikt. Jippeee! -0,9 kg på två veckor, trots påskgodis, grillkorv av tvivelaktig karaktär och alldeles för mycket rött vin.

Efter lektionen slängde jag mig i bilen för att plocka upp Eva och färd till Söndrums scoutkår, där vi hoppades att kunna få lägga ner distriktsminiorlägret. Men dessvärre blev det inte så, och vi kan nog överleva att åka ner med en mindre grupp och bara hålla i invigning och avslutning av lägret. Det är gubevars bara två nätter, gemensamt kök och en ledare per två barn, ungefär.

När jag kom hem hade Maken lagat storkok på nötfärs, och det doftade örter, vitlök och tomater i hela huset. Jag kraschlandade i sängen, kollade min privata mejl och somnade. Socialt...

söndag 19 april 2009

Hajk, hajk

Det krävdes viss övertalning för att få med Lillprinsen. Prinsessan däremot nappade förvånande direkt! Så vi packade på onsdagskvällen och efter att ha inköpt t-sprit och nytt liggunderlag till Mamman (inget uppblåsbart, utan ett billigt, 1 1/5 cms, plastunderlag) och packat hundens klövjeväska så tog vi vid lunchtid buss 556 till Vessigebro. Där tog vi glasspaus innan vi började knata mot påfarten till Hallandsleden/North Sea Trail.

De första kilometrarna avverkades under något tryckt stämning, då vi upptäckt att vi lämnat den dyra digitalkameran på bussen. De ovana ryggsäckarna skavde och fick justeras några gånger. Hunden njöt och rullade sig, klövjeväskan till trots, men vågade sig knappt ner till vattnet i bäcken. Vi tog av väskan så han fick dricka utan risk för att drutta i.

Vi gick i vårsolen mot Skattagård, först längst grusväg, sedan på mjuk traktorfora över hagmarker med fantastisk utsikt över ätradalen. Vi passerade utsiktspunkter och fornminnen och pausade varje kilometer för lite vatten eller frukt. När vi kom till Sörby gick leden genom den lilla byn längst vägen. Hade där funnits en liten kiosk med glass och dricka hade jag spenderat busspengarna redan där. Fast det bara var mitten av april var det säkert närmare 20 grader och gkasslängtan stark.

Leden svängde av in genom ekdungar och vitsippebackar och längst en ny grusväg längst skogskanten, förbi synbarligen övergivna gårdar. Uppe i en lövskogsbacke låg Skattagårds lägerplats med ett fast vindskydd, ett utedass, vedförråd och en soptunna. Klockan var ca fyra när vi slängde av oss packningarna och vilade oss grundligt innan det var dags att slå upp tältet och laga kvällsmat.

Vindskyddet var rejält och fräscht, men SMHI och den glasklara blå himlen lovade kallt nattväder, så tältet var att föredra. Vi var verkligen supertrötta efter de 5 kilometerna i solskenet, och bestämde oss för att gå och lägga oss redan vid halv nio. Det fanns inget vatten i närheten, vare sig till hunden, att diska i eller åt oss, så vi borstade tänderna i varsin halv deciliter av det medburna dricksvattnet innan vi kröp in i tältet och läste ett par kapitel ur den medhavda Fem-boken tills det blev så skumt att bokstäverna inte längre gick att urskilja.

Lillprinsen somnade nästan omedelbart. Prinsessan och jag låg och lyssnade till nattljuden: Ett rådjur brölade långt borta, skogsduvor och andra fåglar flög förbi, en räv skällde... Jag tror aldrig jag sovit på en plats med ett sådant överflöd av naturljud! Det var som en av de där CD-skivorna man kan köpa, med inspelade och välredigerade skogsljud och ljudeffekter.

Precis utanför tältet prasslade det ihållande. Vi låg och undrade viskande vad det kunde vara. Var det vildsvinen som vi sett så många spår av? Av jägarna som kommit förbi tidigare på kvällen hade vi fått veta att det kryllade av grisar i trakten och att de under natten skulle försöka få skjutit en eller annan av dem. Det prasslade vidare. Jag tyckte att jag hörde ett grymtande, men jag var inte säker.

Hunden bestämde sig för att det var för kallt och för kusligt ensam i absiden och bestämde sig för att komma in i det lilla tremannatältet, där han knödde sig ner mellan mig och den sovande Lillprinsen. Han verkade inte bry sig om prasslandet utanför, utan rullade ihop sig och stoppade nosen under svansen och önskade sig säkert tillbaka till husse och värmen.

Så small ett skott! Hunden flög upp och försökte öppna tältdörren, men landade istället med tassen i Lillprinsens ansikte. Ett kort ögonblick blev skogen dödstyst. Sedan återvände vindsus och fågelläten, men prasslandet utanför tältet hade upphört. Prinskorven hade knappt vaknat och vände bara på sig. Hunden stod stel som en pinne vid tältdörren i en kvart innan vi fick honom att lägga sig igen. Lugnet återvände och vi somnade allihopa.

Då och då under natten vaknade vi dock. Än bytte Hunden ställning, än råkade vi knäa eller armbåga varandra i det trånga tältet. Det var kallt, trots att vi var fyra varma kroppar med raggsockor och pyjamas på. Vid sextiden ville Lillprinsen gå upp och äta frukost. Detta stolletyg stoppades av den trötta Mamman, och alla somnade om och sov till klockan nio, då solen återigen stänkte ner genom trädkronorna, fåglarna kvittrade energiskt och vi var ganska så hungriga.

Att planera maten för en hajk är bland det roligaste. Vi hade bestämt oss för att äta en lyxig frukost, för att sedan njuta en lättare lunch när vi väl kommit fram till vår slutdestination. Så fram kom ägg, bacon, korvarna som blivit över kvällen före, den lilla flaskan med mjölk och mjuk Falkenbergslimpa från Västra Bageriet. Stormköket bidrog även med kaffevatten åt Mamman, fast vi insåg att vi skulle behöva ransonera det lilla vi hade kvar. Men vi lyckades ändå diska baconfettet av stekpanna och gryta med ett par deciliter kokhett vatten innan vi packade disken i medhavda plastpåsar att ta hem. Tältet var torrt och fint och packades på nolltid och redan strax efter tio var vi på väg mot Abild.

Leden gick nu på skogsstigar genom ett naturreservat, så Hunden strävade på, med betydligt lättare klövjeväskor, på koppel. Sedan gick vi längst fält och hästhagar, på skogsvägar tills vi kom ut på en lite större väg, som tog oss förbi en fasanfarm! Vägen sträckte sig rak som ett snöre över åkrar och fält och efter en fruktpaus i dikesrenen knatade vi vidare och kom ut på landsvägen, där trafiken visserligen inte var så intensiv, men där det dundrade förbi en och annan lastbil och motorcykel.

Lillprinsens fötter värkte, så vi pausade igen för lite av det dyrbara vattnet med utsikt över Hjulebergs slott. Fördelen var i alla fall att ryggorna blivit lättare alltefter som vatten och mat konsumerats. Leden följde sedan vägen ända till Abild, som var vår hajks slutpunkt. Där åt vi smörgås med makrill i tomatsås och rökt skinka från Gudmundsgården på kyrkbacken, och Hunden kunde dricka så mycket han ville från kranen vid muren.

Vi väntade en timme på bussen. Det går tyvärr inte så många därute på landet, och vi blev oroliga för att vi kanske läst tabellen fel, och skulle behöva vänta ytterligare en timme. Men sedan kom den, och vi baxade ombord våra ryggor och Hunden fick en ny kompis i den urtrevliga, kvinnliga busschauffören, som inte tog betalt för något av barnen, eftersom hon var glad över att få lite sällskap in till Falkenberg.

Maken mötte oss i sta'n och vi åt glass i solen på Rörbeckstorget innan vi gick hem och packade upp. Men så fort tvätten torkat och sovsäckarna vädrat klart ska ryggan packas igen, redo för nya äventyr när vädret och tiden tillåter. Kanske kan vi hitta en lika lättvandrad sträcka av Hallandsleden till? Utflykten rekomenderas i alla fall varmt: Sammanlagt ca 11 km på lättvandrad led, med vidunderlig utsikt bitvis, flera intressanta fornlämningar och en jättefin lägerplats. Bilder kan du se i högermarginalen. Tavlorna kommer de närmaste dagarna utgöras av mobilkameratagna bilder från vår härliga hajk.

jag kom SIST!

Maken och jag kom precis tillbaka efter att ha sprungit Älglöpet i Hylte. Maken kom tvåa. Mycket bra! Jag kom SIST.

Men jag kom i mål i alla fall... Fast jag måste säga att det är ganska knäckande att ha kölöparen flåsande en i nacken och veta att han springer med förbandsrygga och kilometerstolpar, och ändå håller jämna steg med en...

Vi får väl se om jag pallar Varvet i alla fall...

F ö har jag så många blogginlägg att skriva, att jag nästan får prestationsångest, men de får vänta och komma när de kommer. Har lite annat att göra också...

onsdag 15 april 2009

Från apati till energi

De sista dagarna har kännts sådär kul. Fullständig initiativlöshet i kombination med rastlöshet är inge bra. Igår började jag laga potatisgratäng, skalade alla potatisarna, lackade ur och gick ner till matkällaren tre gånger och frysen två (inte samtidigt fast de är ett par meter från varandra) för att hitta något annat att laga. Det slutade med att jag gjorde slut på grädden i en mumsig pastagratäng åt resten av familjen och åt en tallrik yoghurt själv. Magen var fortfarande något underlig.

Sedan kunde jag inte sova och låg och lyssnade på Radio Oxfords nattprogram. Sedan vaknade jag av radion klockan tre. Sedan vaknade jag av Kronprinsens jäkla väckarklocka kl 6.30. Det gjorde inte han, för han befann sig 5 km bort, hos sin far. Sedan gick jag upp när Maken gick och lade sig och satt och surade i köket.

Sedan påminde tidningen mig om att det var marknad så jag fick en anledning att köra upp skitungarna ur sina sängar och komma ut på stan. Mitt dåliga humör gick ut över mannen i skoaffären som inte hade några billiga jympadojjor till Prinskorven, som sliter skor som andra äter godis: Fort. Men han fick skor som han var nöjd med, och som min plånbok var nöjd med, och sedan gick vi till marknaden och köpte skräp. Jag köpte två badankor, 36 tårtpapper och ett magnetblock, vars magnet visade sig inte funka när jag kom hem. Mike köpte foppatofflor, Pokemonkort och en konstig taggboll. Och slush.

Gick hem och köpte bröd på Västra Bageriet på vägen. Lillprinsen ville ha "gammeldagsbröd" igen. Så det blev ljummet rågbröd och Falkenbergslimpa till lunch. Sedan surade jag igen en stund, tills Maken tyckte att "men ta ryggsäcken och dra ut! Du behöver inte ta hunden med dig om du inte vill, och ungarna klarar sig."
Sedan gick de till badet.

Jag kollade SMHI. Jädrar i min lilla låda! Det ska bli fiiiint väder! Hela helgen! Jag blev så till mig att jag slet fram min nyinköpta karta över Hallandsleden och började planera, men tappade koncentrationen och gick ut och sprang i stället. 6.72 km. Lite fortare än härromdagen, och mindre smärtsamt. Nu sitter jag här och väntar på att de ska komma hem, så jag kan fråga om någon av barnen vill följa med, och börja packa!

Vi hörs om några dagar!

tisdag 14 april 2009

Hur dum får man vara?

Det är oerhört gott med rökt kött, och man kan ju få viss abstinens efter att ha levt på halvt flytande föda i några dagar, men det var kanske lite klantigt att smälla i sig ett halvt hekto. Nyttigare än chips kanske, men maggen har tydligen en del att säga. Jag får trösta mig med På Minuten från 1969 på SR Minnen. Det var lite mer sansat på den tiden, men definitivt inte mindre roligt!

Med kaliber

Efter att ha lyssnat på P1 Kalibers walraffande reportage om Sverigedemokraterna vill jag bara påminna om en man med kaliber som sa så här en gång i tiden:



Dessvärre vågade inte makthavarna låta honom sjunga kupletten, för de ville inte reta tyskarna, så han stoppades av Hästapo (svensk polis). De insjungna versionerna lär vara betydligt mildare än scenversionen.

måndag 13 april 2009

Kloka ord

Fick det här på mejlen just precis. Byt"scouten" och "pojken" mot "eleven" och det blir en instruktion för hur man bör bedriva modern undervisning.

1. Ha höga mål för ögonen, försök att se resultatet tio år framåt i tiden och se detaljerna idag för att nå målet.
2. Ge ansvar till patrulledaren. Äldre barn lär yngre.
3. Hitta vad som finns i varje pojke, ta fatt i det goda och utveckla det. Ge möjligheter till friluftsliv, visa alla möjligheter som finns i naturen. En ledare behöver inte vara allvetare, det finns andra som också kan.
4. Påtvinga inte kunskap, väck nyfikenhet och lust till att söka egna kunskaper. Ge aktiviteter genast, skolundervisning är tråkigt.Ge teori i små portioner med många berättelser och exempel, demonstrationer och praktiska övningar genom lekar och tävlingar.
5. Ge verkligt ansvar, låt medarbetarna lösa uppgifter på sitt eget sätt. Delegera. Sätt scouten i centrum, uppmuntra, lyssna och iaktta.
6. Nyckeln till framgångsrik utbildning är inte så mycket att lära ut som att få scouten till att lära sig själv. Låt dem få arbeta med uppgifter, själva eller tillsammans med andra, tills de genom egna erfarenheter har funnit lösningen.
7. Möt pojkens behov, drömmar och önskningar i de olika åldrarna i hans liv. Arbeta med varje pojke och inte med hela gruppen på samma sätt.
8. Ledaren är ett exempel och ett ideal för scouterna. Det är något du skal glädja dig åt men det innebär ett stort ansvar.
9. Visa vad du förväntar dig av scouterna, sätt upp ideal!




Baden-Powells syn på ledarskapet 1907. Klok gubbe, han! (Jag tog bort första punkten om att ledaren inte ska vara lärare, präst och lite annat... BP hade inte så höga tankar om skolan och pedagoger, även om han ofta påpekade för "pojkarna" hur viktigt det var att lyssna på lärarna och skaffa sig utbildning, men själv var han en av de där stökiga ungarna, som hellre skolkade och byggde dammar i skogen.)

Kanske korkat...

...att ge sig ut att jogga med konstig mage, men jag trodde faktiskt att det skulle gå. Vädret är ju så perfekt för ett långpass och hela helgen har gått åt till att vårda magen. Men det gick inget vidare. 5.5 km blev det ändå, men plågat. Jag som hade hoppats på minst dubbelt så långt idag. Och långsamt gick det också, långsammare än den senaste milen.

Mag ontet har i alla fall ständigt flyttat sig, och är nu lokaliserat i de direkt nedre regionerna, vilket jag hoppas betyder att det tänker ta och förpassa sig utanför min kropp snarast!

Buss ut i spenaten

Fortfarande något matt i magen följde jag ändå med ut till Morsan och Jan. Maken hade fått låna en mini-buss och vi packade in Maggie, Fin, Prinsarna, Prinsessan och två hundar i den, pausade i Holsjunga där vi kastade smörgås och anlände skogen strax före elva.

Jag gick de sista tre km med hundarna. Det var ljuvligt i vårsolen. Jag hade bara t-shirt och i dikena låg det fortfarande snö, även om tussilagon tittade upp i andra dikesrenar. Hunden njöt i fulla drag och rullade sig i varje ljungtuva han hittade, slängde sig i varje unggran och försökte hitta så många fästingar han kunde. Den andra hunden, som inte är så van vid skogspromenader, eller motion över huvudtaget, tyckte att det var lite konstigt och gick mest och väntade på att bilen skulle komma tillbaka och plocka upp oss.

Till lunch väntade nässelsoppa och rådjursgryta. Fantastiskt gott! Fast det tyckte väl inte ungarna kanske. Sedan blev det påsktårta med kycklingar. Min Morsa har alltid tårta med marsipantomtar till jul och marsipankycklingar till påsk. Säkert som ammen i kyrkan.

Sedan skulle vi gå en promenad. Den blev ledsamt kort, eftersom både Maggie och Morsans Valp var trötta. Valpen fick bäras bitvis, medan Maken tog hand om den astma-väsande äldre damen. Jag hade gärna knatat iväg ut i spenaten längre, och försökt att rekonstruera min vinterpromenad i skogen med Hunden, men det var uppenbarligen inte läge för detta. Istället hamnade vi allihopa i solen på tunet, där vi låg och skaffade oss fräknar tills det var dags att åka hem och laga lammstek.

Jag lämnade Maken i köket, medan jag klöv ved med min nya yxa. Den har något för kort skaft, och veden lyckades hoppa upp och slå mig på fingrarna ett par gånger, varför jag idag är öm om dem. Men jag eldade lite hela kvällen, för att hålla de förälskade kråkorna från min skorsten.

Idag SKA jag ut och jogga långt. Men inte förrän jag sovit en runda till.

lördag 11 april 2009

Lite bättre

...och vad gör man då? Äter ett äpple, och sedan ett hekto smågodis. Jaja.

Härlig-ger jag och påsk!

Mådde ju illa efter tårta och oskaka och allt igår. Joggingturen lyckades inte skramla ner det utan det blev bara värre framåt kvällen. Lade mig 10, vaknade flera gånger under natten, och till slut blev jag tvungen att försöka kräkas lite, bara för att få sluta må illa! Men det hjälpte inte det heller.

Känner mig fortfarande riktigt risig. Hade 37 grader i morse, vilket förmodligen motsvarar 38,5 hos någon mer varmblodig än jag. Fortfarande ont i magen och mår illa, men det kommer inget ur någondera änden. Så här ligger jag och ligger påsk. Har inte orkat gömma äggen åt ungarna, och missat påsklunchen med Fastrarna.

Dricker jag vatten mår jag mer illa. Dricker jag inte vatten mår jag illa. För en gångs skull äter jag IGENTING. DET är allvarligt, för någon som alltid brukar bota illamående genom småätande! (Jag försökte ju den metoden i går kväll, men det ända som hände var att jag rapade både vitlök, tacokrydda och hallonbåtar). Ont i huvudet och i ögonen, och sängen känns som sten.

Det är SYND om mig!

fredag 10 april 2009

Fler nya ord

Födelsedagsfirandet har avlöpt väl, och jag har ätit alldeles för mycket oskkaka, tårta och kakor, med följden att jag höll på att kräkas när jag lunkade runt en 5 kms runda i solen nu på förkvällen. Hurk!

Lillprinsen myntade fantastiskt nytt ord vid fikabordet. Vi försökte komma på vad man kallade någon som hade kusinbarn. Inget bra förslag kom upp. Sedan försökte vi komma på något bättre uttryck för gammelfaster, vilket ju låter ganska uråldrigt. Vi hittade inget käckt där heller. Då säger Lillprinsen lite försynt till mig att han kommit på att Kronprinsens pappa är hans Brorfar. Himla bra ord i dessa blandfamiljstider! Funkar även för tjejer: Brormor. Är det en syster man har så blir det syrrfar och syrrmor. Han är inte så dum, den lille filuren!

Glad påsk förresten!


Långsam fredag...

Har dammsugit. Och fikat med Kronprinsens farfar. Redan ätit oskkaka och glass en gång. Resten av gästerna kommer i eftermiddag. Då blir det ostkaka och glass igen. Och tårta. Och kakor. Och så tacos i kväll. Jaja, det är bara påsk en gång om året, och födelsedagarna kan man inte styra över. Dessutom är det helgdag på måndag så VV är stängt, så en riktigt disciplinerad vecka, så....

Orutinerat

Liiiite orutinerat att stanna tills personalmyset var slut. Definitivt naivt att följa med till Harrys efteråt. Jag var väl hemma vid midnatt, men jag minns inte riktigt. Hjärnan kopplade tydligen bort när jag öppnade ytterdörren.

Det var väldigt trevligt i alla fall.

Nu måste jag bara vara trevlig och fira Kronprinsens födelsedag.

onsdag 8 april 2009

Nu börjar paddorna vakna

"Dad would have made them better", var Cassandras tacksamma kommentar när jag serverat dem maffiga toad-in-the-holes. De var så stora att korvarna ville krypa iväg! Pulversås, precis som det ska vara, även om det inte var Bisto. Själv åt jag palsternackssoppa igen.

Hmmm, känner för ett glas rött... Det lär vara bra för blodet har jag hört.

Lykke gör mig lycklig

Fast hon vill inte bli inbäddad...

Gör mig glad

Death by Sexy gör mig glad

Attans

Nu får jag nog släpa mig ur sängen, för Johan hotar med att komma och valla mig igen! ;o)

tisdag 7 april 2009

Ingen rödbetsoppa idag

Orkade inte. Utan åt champinjonsoppa på jobbet, bulle och sallad. Hemma blev det rösti, som gömde ett par msk chilikeso och lite av Gudmundsgårdens fantastiska rökta fläskkött (pyttbitar tyckte Ralph! Pyttsan!) Gott kött behöver man bara liiiite av. Ungarna och Maken fick rösti med ost och kycklingvingar, fast kycklingvingarna flög brevid.

Upptäckte att ett packet av Gudmundsgårdens mini-Bratwurst fanns kvar i skåpet och nog borde ha ätits upp redan. Därför blir det Toad in the Hole åt barnen i morgon. Det blir en rolig överrasking. Men löken utelämnar jag nog.

Jobbat bra

Gled in till jobbet vid nio och började med en social fika, där Särgymnasisterna bjöd kollegiet på kaffe och GI-tekaka i personalrummet. Gled vidare till arbetsrummet, där min vikarie och jag diskuterade lektionsidéer en stund innan jag började med det som jag bestämt var dagens mål: Att få mina projektarbetsrapporter lästa och genomgångna.

Hann inte färdig med no 1 före lunch, utan bestämde mig för att göra färdigt den och sedan gå hem. Men när jag väl gjort färdig den, tänkte jag att jag lika gärna kunde ta och börja med no 2 också. Efter 20 minuter ringde telefonen. Det var Google som genom SMS påminde att jag ju skulle gå och ge blod.

Tänkte bara gå förbi jobbet och hämta datorn och gå hem och lägga mig och läsa vidare hemma, men när jag väl kom tillbaka till arbetsrummet tänkte jag att det kanske var lika bra att göra färdigt no 2 också. Nu kan jag, betydligt lättare om hjärtat, känna stor tillfredställelse i det faktum att jag läst och kommenterat båda rapporterna och skickat respons till projektarbetarna så de har gott om tid inför redovisningarna att rätta till sina rapporter och få dem så bra det går. Visserligen har hela den kvarvarande förtroendetiden gått åt, men å andra sidan behöver jag inte heller gå in till jobbet förrän vid 9 på torsdag och kan gå hem vid kvart över elva som är bestämt att jag ska göra. Är det något får det vänta. I morgon ska jag ta tag i dem som behöver utvecklingssamtalas snarast efter påsk.

Nu är jag jättesömnig. Så jag ska slumra en stund och sedan hjälpa Prinsessan med skräcksminket till maskeraden i kväll.

måndag 6 april 2009

Gott resultat

Det blev rest av palsternacks och parmesansoppa till lunch och Chili con Carne till middag. Utnyttjade en massa extraerbjudanden på ICA och köpte 2 liter Brämhults nypressade blodapelsin- och clementin-juice. (Eftersom färskpressad numera tydligen betyder att juicen pressats när frukten var färsk, och inte precis innan tappning på flaska, använder Brämhult nu nypressad för att tala om att det faktiskt handlar om nypressad, färsk juice med mycket begränsad hållbarhet.) Jag köpte 750 g smör också. Och när jag kom hem så upptäckte jag att vi redan hade ca 400 g i kylen. Det blir att baka lite till påsk tror jag.

Vågen stannade på minus 0,8 kg. Inte illa pinkat för en PMS-vecka, med både wienerbröd, smågodis och rött vin. Imorgon är det jobb igen. Och jag tänkte mig att göra både rödbetssoppa och jordärtskockssoppa i morgon. Ska bara leta upp ett juste recept.

Studieobjekt

Tack, Johan, för att du såg till att jag kom ut på promenad i solen! Juste intellektuell imput i kombination med motion var precis vad doktorn ordinerade.

Sedan blev jag intervjuad av två blivande socionomer. Jag vill inte komma till insikten att jag nog inte ska vara lärare, men det lutar mer och mer ditåt.

I en lärares jobb ingår undervisning, coaching, administration, bedömning (myndighetsutövande) och skolutveckling. Inom administration ligger förutom frånvarorapportering, att hålla reda på IUPer, portfolios och att förbereda EVKer och åtgärdsplaner, och i undervisningsbiten ryms även framtagande av undervisningsmateriel, källkritik och kontrollerande av elevers källor och den allmäna rättningen. Min erfarenhet säger att de flesta lärare är jätteduktiga på en eller två delar av jobbet, vissa koncentrerar sig på en, andra skiter i det mesta. Men ingen klarar att göra alltihop. Och det är det som krävs av oss. Jag vet inte om jag orkar att kompromissa längre. Men vad ska jag göra istället?

Jag mår i alla fall 10 gånger bättre kl 16.00 än kl 8.00.

Längtan IV

Så vackert... Foto av Percy, Oxford Daily Photo


Ännu en måndag

Jag tycker det är så orättvist, när man har varit riktigt duktig och motionerat, ätit nyttigt, tagit fiskolja och vitaminer, inte druckit någon alkohol, och så vaknar man och känner sig som man har festat i dagarna tre... Har uppenbarligen varit för aktiv och glad i helgen.

Jag har inte TID att vara trött! När ska trädgården städas? För att inte tala om huset?

Jag veeet.... Och jag ska. Vila ida. Inget styrelsemöte ikväll (för bilen är ändå i Varberg) och kanske gå ut och gräva lite. Lite senare. Om förlamningen släpper. Annars sova. Helst ute i solstolen med filt.

söndag 5 april 2009

Pömsig

En ganska bra dag faktiskt... Solen stänkte och fåglarna kvittrade, och överallt hördes barnskratt och ljudet av studsmattor och cykeldäck.

Kronprinsen har börjat flytta in i sitt nya rum. Det är långt i från färdigt, men inget är kladdigt. Maken satte upp konsollerna idag och hyllorna blir häftigt asymetriska och härligt röda mot nougatväggen.

Lyckades modifiera ett recept ur minnet till tacksamt pointsvärde. The Covent Garden Soup Book innehåller många mumsiga soppor, men de flesta är mindre mumsigt pointsvärde på. Mycket grädde och sådant, så även i Roasted parsnip and parmasan soup. Men jag gjorde min egen variant.

Rostade palsternackor och parmesan-soppa (8 portioner)

5 palsternackor (ganska stora), skärs i bitar och rostas i ugnen på ca 225 graders värme i
5 tsk olivolja tillsammans med
0,5 dl nyriven, ekologisk parmesan i ca 30 minuter eller tills de blir lite knäckiga och luktar underbart.
2 lökar hackas och fräses i
1 tsk olivolja tillsammans med
2 medelstora potatisar i tärningar och en ordentlig nypa
nymalen svartpeppar.
Tillsätt palsternackorna,
2 grönsaksbuljongtärningar
och så mycket vatten att det täcker grönsakerna. Koka i drygt 10 minuter. Mixa slätt (eller mosa), späd med
3 dl mellanmjölk och
mer vatten, till lagom konsistens (ska vara ganska så tjock) smaka av med
svartpeppar och salt (palsternackor är väldigt söta)

Vid serveringen, strö lite hackad rökt skinka och finhackad, färsk basilika i soppan, och ät ett gott lantbröd med äkta smör till.

(soppan 2 points/portion, skinkhack knappt ett halvt)

Kanske skulle man haft med ett lagerblad.

Sedan var jag och Maken ute och sprang en mil längst Ätran och på skogstigar längst gamla järnvägen ut till Slätten och tillbaka. Skönt!

Dagens middag: En kvarts kyckling med jasminris, vackert gult av gurkmeja, ångad blomkål och morötter. Orkade inte göra svampsåsen jag tänkt, men det blev massor av god sky av de långsamt ugnsstekta gårdskycklingarna, som de såsberoende hällde på. Inte jag.

Nyordsemission

Och så har jag kommit på ett nytt ord!

Marbleous (maablus)

Att användas om vårväder, så som gårdagens. Betydelse: Fantastiskt väder, perfekt för gammeldags vårlekar. Jag tror inte det blir godkänt hos Maken, som inte tycker att jag som ytlänning har rätt att leka med hans språk, men jag måste hitta något sammanhang att använda det! Kom ihåg vart ni hörde det först!

Medelst fogsvans

-Det tar tre timmar, sa Panzer över kaffekoppen i fredags. Börja bara vid en rak vägg, och så sågar den ena och den andra lägger.
-Det låter lite optimistiskt, svarade jag.
-Det är inte svårt, jag lovar! Gå upp tidigt, så är ni färdiga till tio!

Med tanke på det väder som var igår hade det ju varit alldeles förträffligt att ha varit färdig vid tio. Men jag är inte bara morgontrött: Jag är som ett tretåigt trögdjur, ett ilsket sådant. Och jag hade glömt att köpa koffeinigt kaffe! Dessutom skulle Maken skriva tenta i läkemedelsberäkning. Så jag tillbringade hela förmiddagen med att promenera och undvika att vara hemma, medan han satt och lekte med siffror.

Först åkte Maken till COOP och köpte kaffe.

Det var klokt. Men allt gick bra, förutom någon liten felsågning, som kostade en bräda, och att rörelseutrymmet blev i minsta laget på något ställe (men ändå aldrig kloss an) och lite för stort på något annat (fatta hur svårt det är att passa kring dörrlister från femtiotalet!) Vi lyckades hålla sams, vi förstörde inget, och lyckades tillsammans avsluta golvet mot väggen genom avanserad teamsågning medelst fogsvans. Det tog bara 6 och en halv timme. Kronprinsen kallades hem och fick kånka upp sin säng. Just nu håller "karlarna" på att hänga upp hyllor. För montering av trekantslist är expert tillkallad på tisdag. KANSKE kan hela flyttäventyret äntligen vara avlsutat till påsk!

Lördagslat

Först promenerade jag och Hunden i solskenet, och hoppades på att Faster skulle vara på Vikingagatan och ha KAFFE. Det var hon inte. Sedan gick vi till torget, som var trevligt livfullt i solskenet. Skoleleverna var i majoritet. Längst hela Rådhuset stod de uppradade: 9c, 8a, 5b och allt vad de heter. Längre ner på torget stod fiskvagnen, som alltid har kö. Runt Gödastorps grönt surrade pensionärerna som flugor, fast de har sämre utbud än fruktdisken på ICA, men billigare.

Hundar är inte tillåtna på torget under torgdagarna, så jag satte Hunden på hans vanliga plats, uppe på en av stenbänkarna, och band fast honom i lyktstolpen. Där satt han och såg söt ut, med den rosa tungan hängande ur pälsbollen, medan jag strosade runt lite. En dam som sålde samma sorters kakor som skoleleverna och smycken, en pensionär som sålde honung och påskliljor (äkta svenska). Torghandeln i Falkenberg är tyvärr inte vad den har varit, och ingenting att likna vid Varbergs.

Hon som brukar sälja dörrkransar till jul hade utökat och sålde, förutom fantastiska påskgrupper, bröd bakat i vedeldad ugn, med surdeg och utan E-n. De runda, bulliga bröden såg precis ut som min farmors, och jag köpte en sötsur limpa. Den härligt brunbrända skorpan lovade en smakupplevelse. Jag köpte en påskgrupp också, att ha på trappen.

När jag lämnat Hunden gick jag mot Glasbanken för att köpa ett par flaskor lördagsvin. (Glasbanken är, för yngre läsare, en eufemism för Systembolaget. Förr i tiden, när jag var ung, fick man nämligen 1 kr för 75cls flaskorna och 50 öre för 37orna, och på den tiden var det äkta monopol, och alla flaskorna såg likadana ut, fast var antingen gröna eller vita. Sneda, figurformatde, bastklädda eller blåa flaskor köpte man när man var på semester på Grand Canaria. Och fast spriten var dyrare på den tiden, var det lönande att lämna tillbaka sina flaskor och en trygg försäkring i slutet av månaden, då liken efter förra lönens fröjder lätt omvandlades till en påse ris genom inlåning i Glasbanken. Och kanske ett par burkar John L Guldöl.) När jag gick förbi Stålboms kände jag att det började bli akut med kaffeintaget, men kön var för lång, så jag gjorde mitt ärende först, och gick sedan tillbaka. Då var 11-kön förbrukad och jag fick omedelbart mitt kaffe och en liten bit choklad som jag satte mig i trädgården för att avnjuta.

Patrik och Jörgen satt redan där, och det blev en del snack om kultur, skola och besparingar. Vi hade trevligt där i solen en stund, innan jag kände att jag borde gå och handla kaffe. Det blir så dyrt om man måste fika på kafé hela tiden! Så jag gick till ICA. Och köpte frukt. Apelsinerna var från Israel, clementinerna var för dyra, päronen likaså, men ICA har faktiskt, förutom Granny Smith och Royal Gala, ytterligare fyra eller fem olika äpplesorter. Min favorit är Pink Lady. Den är till och med godare än Braeburn (som de inte har haft på ett tag. Förra veckan köpte jag en sort som hette Kim. Den var sådär. Nu hade de en ny, röd sort, som jag tänkte att jag måste pröva. Så det blev tre olika sorters äpplen i fruktkorgen. Och avokado. Och kyckling.

Eftersom hela Sverige är skräckslaget för att få glas i kycklingen, trots att det är lättare att vinna Postkodmiljonärerna, blir kycklingen kvar i disken. Jag köper inte längre fryst kyckling, för jag vill gärna betala för 100% kyckling, inte 87% + vatten, socker och smakförstärkare. Maken köper dock fortfarande fryst kyckling, så ibland får jag ju äta den i alla fall. Jag är inte så dum att jag SLÄNGER mat! Inget ont som inte har något gott med sig: Tack vare glasskräcken kunde jag köpa två färska gårdskycklingar på 1,5 kg vardera för 50 kr till söndagsmiddag, kycklingfilé att grilla till kvällen för 25 kr och kycklingvingar att ha i frysberedskap till fredagsmys för ungarna för 15 spänn. Tacknämligt, men tungt. Och GLÖMDE KÖPA KAFFE!

När vi avnjutit det gammeldagsa brödet, vars melassfärgade, mjuka skorpa smakade knäck, tillsammans med smörgåsskinka, leverpastej och salami från Gudmundsgården, var det dock dags att ta sig an dagens stora projekt: Golvläggningen.

fredag 3 april 2009

Dagens terapi

Jag är stolt över mig själv! Idag har jag:
* Hållit en genomgång av PA1201 för kollegornas klass utan att känna prestationsångest eller stress.
* Satt betyg som skulle satts vecka 3, med bara lite hjärtklappning och pulshöjning.
* Gått hem från jobbet i tid för att prata civiliserat och le mot Maken.
* Tagit en promenad med Hunden och Lillprinsen i solen i stället för att gå och lägga mig och sova.
* Fikat med Panzer och känt mig glad.
* Sprungit 3.8 km och gjort magövingar.

Nu återstår bara att komma på något gott till mat åt skitungarna och att inte bli komatos framför TVn, men hittills är jag väldigt nöjd med min dag!

Utvecklingssamtal

-Måluppfyllelsen är ju inga problem, men det vore jättebra om du kunde visa lite mer muntligt i de olika ämnena, säger Fröken.
-Mmmm, säger Prinsessan och tittar ut genom fönstret.
-För jag vet ju att du kan en massa, och du pratar ju gärna med mig. Tycker du det är jobbigt att prata inför klassen?
-Lite.
-Det hade varit jätteroligt om du som kan så mycket, ville komma fram till tavlan någon gång och förklara något problem eller räkna ut ett tal eller så, lirkar Fröken.
-Kanske, säger Prinsessan, och följer en fiskmås med blicken.
-Men jag vet ju att ni pratar en del hemma om olika saker, eller hur?
-Jo, men det är så jobbigt, för säger man något till pappa, så får man liksom en lektion med en gång, säger Prinsessan bitskt och rätar upp sig.
-Men det är väl inte riktigt sant, försvarar Mamman sin Make.
-Som igår, när jag skulle berätta att vi hade haft prov på vinklar och sådant... Så började han berätta om vad det hette på engelska och sedan så fick jag en 20-minuters lektion om hur antalet grader i en geometrisk figur ökar med 180 för varje hörn man lägger till!

Fröken ser perplex ut.

-Eh, jaha, det låter ju intressant...
-Du får ha tålamod med din far. Han har undervisningsabstinens och det går kanske över när han väl börjat jobba som sjuksköterska, säger Mamman och klappar Prinsessan på handen.
-Mmmm, säger Prinsessan och huvudet sjunker tillbaka ner på handen och blicken söker sig åter ut genom fönstret.

Löneanspråk

För att få högsta utdelning på lönestegen bör man, förutom att ha ägnat sig åt det vanliga, dvs undervisning och handledning av elever, och att utvecklat denna verksamhet, även ägna sig åt att utveckla pedagogik och annat för att stärka hela skolan.

Det må vara förmätet av mig att tycka att vår lilla del av den pedagogiska utvecklingsgruppen, som förändrade hela mottagandet av de nya ettorna och väckte en herrans massa diskussioner om bemötande och som fick så ofantligt mycket uppmärksamhet och beröm och vars arbete förevisades skolverket vid inspektion, gjort just det. Plus att vi nästan knäckte oss själva på köpet.

INGEN av oss hamnade i det högsta lönebandet. Inte heller den unga, ambitiösa kollegan, som mer eller mindre ensam tagit initiativ till, ordnat fram material, föreläsare, lektionsförslag, diskussionsmaterial och lagt grunden för de 6 terminsteman som enligt beslut från skolledningen ska rulla de närmaste åren. Inte heller kollegorna från matematikinstutitionen, som arrangerade länsstudiedag, och vars arbete glatt visas upp för politiker och tjänstemän som skrytverk.

För egen del, eftersom jag under större delen av året varit sjukskriven, kan jag tycka att min lön var rättvis (även om jag vet att inte sjukskrivning ska påverka löneutvecklingen), men jag tycker det är djupt orättvist för mina kollegor. Det må handla om ett par hundra spänn, men det vore förbaskat roligt att få veta vad det är som de 15 som håvat in de 1381 kr, har gjort?

torsdag 2 april 2009

Olycklig (fast det är väl den tiden i månaden...)

Panzar säger:
koncentrera dig på att göra dig själv nöjd, skit i omgivningen, den kommer ändå alltid kräva mer, oavsett hur mycket du ger av dig själv till den
lev det lilla livet, det är faktiskt inte så dumt
LoveCat säger:
Klokt...
Jag vet bara inte hur jag ska göra mig själv lycklig...
Jag är van vid att bli lycklig av att göra saker som andra uppskattar

Dessutom blir jag så olycklig av att se saker gå åt helvete som betyder mycket för mig, och jag blir frusterad och ledsen för att jag inte kan segla båten i hamn utan sitter sjösjuk i aktern och ser hur revet kommer närmare.