Lördagslat

Först promenerade jag och Hunden i solskenet, och hoppades på att Faster skulle vara på Vikingagatan och ha KAFFE. Det var hon inte. Sedan gick vi till torget, som var trevligt livfullt i solskenet. Skoleleverna var i majoritet. Längst hela Rådhuset stod de uppradade: 9c, 8a, 5b och allt vad de heter. Längre ner på torget stod fiskvagnen, som alltid har kö. Runt Gödastorps grönt surrade pensionärerna som flugor, fast de har sämre utbud än fruktdisken på ICA, men billigare.

Hundar är inte tillåtna på torget under torgdagarna, så jag satte Hunden på hans vanliga plats, uppe på en av stenbänkarna, och band fast honom i lyktstolpen. Där satt han och såg söt ut, med den rosa tungan hängande ur pälsbollen, medan jag strosade runt lite. En dam som sålde samma sorters kakor som skoleleverna och smycken, en pensionär som sålde honung och påskliljor (äkta svenska). Torghandeln i Falkenberg är tyvärr inte vad den har varit, och ingenting att likna vid Varbergs.

Hon som brukar sälja dörrkransar till jul hade utökat och sålde, förutom fantastiska påskgrupper, bröd bakat i vedeldad ugn, med surdeg och utan E-n. De runda, bulliga bröden såg precis ut som min farmors, och jag köpte en sötsur limpa. Den härligt brunbrända skorpan lovade en smakupplevelse. Jag köpte en påskgrupp också, att ha på trappen.

När jag lämnat Hunden gick jag mot Glasbanken för att köpa ett par flaskor lördagsvin. (Glasbanken är, för yngre läsare, en eufemism för Systembolaget. Förr i tiden, när jag var ung, fick man nämligen 1 kr för 75cls flaskorna och 50 öre för 37orna, och på den tiden var det äkta monopol, och alla flaskorna såg likadana ut, fast var antingen gröna eller vita. Sneda, figurformatde, bastklädda eller blåa flaskor köpte man när man var på semester på Grand Canaria. Och fast spriten var dyrare på den tiden, var det lönande att lämna tillbaka sina flaskor och en trygg försäkring i slutet av månaden, då liken efter förra lönens fröjder lätt omvandlades till en påse ris genom inlåning i Glasbanken. Och kanske ett par burkar John L Guldöl.) När jag gick förbi Stålboms kände jag att det började bli akut med kaffeintaget, men kön var för lång, så jag gjorde mitt ärende först, och gick sedan tillbaka. Då var 11-kön förbrukad och jag fick omedelbart mitt kaffe och en liten bit choklad som jag satte mig i trädgården för att avnjuta.

Patrik och Jörgen satt redan där, och det blev en del snack om kultur, skola och besparingar. Vi hade trevligt där i solen en stund, innan jag kände att jag borde gå och handla kaffe. Det blir så dyrt om man måste fika på kafé hela tiden! Så jag gick till ICA. Och köpte frukt. Apelsinerna var från Israel, clementinerna var för dyra, päronen likaså, men ICA har faktiskt, förutom Granny Smith och Royal Gala, ytterligare fyra eller fem olika äpplesorter. Min favorit är Pink Lady. Den är till och med godare än Braeburn (som de inte har haft på ett tag. Förra veckan köpte jag en sort som hette Kim. Den var sådär. Nu hade de en ny, röd sort, som jag tänkte att jag måste pröva. Så det blev tre olika sorters äpplen i fruktkorgen. Och avokado. Och kyckling.

Eftersom hela Sverige är skräckslaget för att få glas i kycklingen, trots att det är lättare att vinna Postkodmiljonärerna, blir kycklingen kvar i disken. Jag köper inte längre fryst kyckling, för jag vill gärna betala för 100% kyckling, inte 87% + vatten, socker och smakförstärkare. Maken köper dock fortfarande fryst kyckling, så ibland får jag ju äta den i alla fall. Jag är inte så dum att jag SLÄNGER mat! Inget ont som inte har något gott med sig: Tack vare glasskräcken kunde jag köpa två färska gårdskycklingar på 1,5 kg vardera för 50 kr till söndagsmiddag, kycklingfilé att grilla till kvällen för 25 kr och kycklingvingar att ha i frysberedskap till fredagsmys för ungarna för 15 spänn. Tacknämligt, men tungt. Och GLÖMDE KÖPA KAFFE!

När vi avnjutit det gammeldagsa brödet, vars melassfärgade, mjuka skorpa smakade knäck, tillsammans med smörgåsskinka, leverpastej och salami från Gudmundsgården, var det dock dags att ta sig an dagens stora projekt: Golvläggningen.