Från apati till energi

De sista dagarna har kännts sådär kul. Fullständig initiativlöshet i kombination med rastlöshet är inge bra. Igår började jag laga potatisgratäng, skalade alla potatisarna, lackade ur och gick ner till matkällaren tre gånger och frysen två (inte samtidigt fast de är ett par meter från varandra) för att hitta något annat att laga. Det slutade med att jag gjorde slut på grädden i en mumsig pastagratäng åt resten av familjen och åt en tallrik yoghurt själv. Magen var fortfarande något underlig.

Sedan kunde jag inte sova och låg och lyssnade på Radio Oxfords nattprogram. Sedan vaknade jag av radion klockan tre. Sedan vaknade jag av Kronprinsens jäkla väckarklocka kl 6.30. Det gjorde inte han, för han befann sig 5 km bort, hos sin far. Sedan gick jag upp när Maken gick och lade sig och satt och surade i köket.

Sedan påminde tidningen mig om att det var marknad så jag fick en anledning att köra upp skitungarna ur sina sängar och komma ut på stan. Mitt dåliga humör gick ut över mannen i skoaffären som inte hade några billiga jympadojjor till Prinskorven, som sliter skor som andra äter godis: Fort. Men han fick skor som han var nöjd med, och som min plånbok var nöjd med, och sedan gick vi till marknaden och köpte skräp. Jag köpte två badankor, 36 tårtpapper och ett magnetblock, vars magnet visade sig inte funka när jag kom hem. Mike köpte foppatofflor, Pokemonkort och en konstig taggboll. Och slush.

Gick hem och köpte bröd på Västra Bageriet på vägen. Lillprinsen ville ha "gammeldagsbröd" igen. Så det blev ljummet rågbröd och Falkenbergslimpa till lunch. Sedan surade jag igen en stund, tills Maken tyckte att "men ta ryggsäcken och dra ut! Du behöver inte ta hunden med dig om du inte vill, och ungarna klarar sig."
Sedan gick de till badet.

Jag kollade SMHI. Jädrar i min lilla låda! Det ska bli fiiiint väder! Hela helgen! Jag blev så till mig att jag slet fram min nyinköpta karta över Hallandsleden och började planera, men tappade koncentrationen och gick ut och sprang i stället. 6.72 km. Lite fortare än härromdagen, och mindre smärtsamt. Nu sitter jag här och väntar på att de ska komma hem, så jag kan fråga om någon av barnen vill följa med, och börja packa!

Vi hörs om några dagar!