Dags att överge skolmaten?

De senaste två dagarna har flera skolmatsrelaterade brydesmål pockat på min uppmärksamhet:
Förra veckan publicerades en insändare i lokaltidningen från en upprörd elev vid gymnasieskolan som ondgjorde sig över att mackorna som elevfiket tidagare serverats strukits av besparingsskäl: Kommunens indragningar har lett till att ett av köksbiträdena fått gå, och alltså har man inte längre tid att servera smörgåsar, utan utbudet reduceras till sockerbomber från Delicato, yoghurtbägare och festis. Eleverna har sedan dess fått beskedet att mackor, för egenbredning, kommer att finnas när personalen har tid.

Vad man uppenbarligen har glömt är att det finns ett fullmäktigebeslut på att i skolor ska man vinnlägga sig om att servera så lite socker som möjligt och alltid ha nyttigare alternativ.

Sonen kom hem och meddelade att skolmatsalen nu avskaffat, inte bara äppelmoset, utan även fil och flingor som lunchalternativ. En liten lyx kanske, men för de elever som är kräsna nog att inte äta av den vanliga maten, är det ett alternativ till att inte äta alls, om man inte har råd eller tid att inmundiga köpmat på de otaliga pizzoriorna i skolans närhet, speciellt nu när de inte kan köpa matiga mackor i fiket på eftermiddagen.

Sedan dök ytterligare en elevproducerad insändare upp i lokaltidningen. En elev på en av stadens högstadieskolor beklagade sig över att maten inte räcker till på onsdagar och torsdagar. Sonen suckade medkännande. Under hela år nio kom han allt som oftast hem hungrig och irriterad, för att de fått "ersättningsmat", oftast pannkakor, och ibland fått vänta i kön halva sin matrast på att personalen skulle fylla på kantinerna och sedan fått slänga i sig de minimala portionerna för att hinna till lektion.

Dagen efter dementerade skolan på sida 2 att det fanns något problem: Alla elever får mat, någon gång kan det ta lite tid. Jag och sonen blev arga. Jag skrev en insändare. Och pratade om det i skolan. En kollega berättade att hon och hennes son har "pannkaksdagar", dvs irriterade och konfliktfyllda eftermiddagar, för att han inte fått tillräckligt med mat i skolan. Samma högstadieskola... Insändaren är införd i dagens tidning.

En stund senare fick jag ett SMS från sonen "Nu får vi ingen mjölk och ingen ketchup i matsalen!" Jag frågade mina elever: Nä, ingen mjölk hade serverats, och personalen hade på frågan om varför det inte funnits ketchup svarat att "flest elever vill ha senap". Jag berättade om besparingarna, och min insändare, och de elever som tidigare gått på Tullbroskolan bekräftade att det varit stora problem med maten. Som ignorerades och förnekades av skolans ledning.

Är det kanske dags att ge upp skolmatsidén och överlåta ansvaret för att barnen får mat på hemmen? Kanske är det dags att införa samma system för skolmat som finns i andra länder, att bara de familjer som inte har möjlighet av sociala skäl att ordna matfrågan åt sina barn, får skolmaten gratis, och att alla andra får betala sin mat själva? Ska vi kanske återgå till portionsservering, för att förhindra att så mycket mat slängs och säkerställa att maten räcker till det antal elever som den beräknats för? Kanske ska vi också återinföra den barska mattanten som tvingar barnen att äta upp spenaten, för att den är nyttig och det finns andra barn i världen som inte får någon mat alls? Vad tycker ni?

En elevröst.
(Försök hemma att laga mat för 4.50 per portion!!!)