Kvick uppdatering

Snacka om Svenskelska...

Helvild dag igår. Första dagen tillbaka på halvtid och jag slängde mig över schemat för projektarbetsredovisningarna som fallit på min lott att lösa. Tiden räckte inte före påsk och jag har haft dåligt samvete, men det visar sig att flera av de inblandade lärarnas tid också trutit, så underlaget var inte komplett. Det är det fortfarande inte, men näst intill och schemat är lagt och färdigt. Det kostade mig visserligen min lunchrast, och hunden fick bara en väldigt kort promenad innan jag slängde i mig en tallrik fisksoppa från i onsdags (4,5 points, med lax, sej, räkor, färsk dill och créme fraische) och hastade till terapeuten.

Där konstaterade vi att jag har två olika strategier för att bemöta otrrevligheter på jobbet och hemma: På jobbet biter jag ihop och gör, eller ser till att förädnra förutsättningarna för mitt arbete, medan jag hemma undviker, eller i bästa fall ber om hjälp med det som jag inte vill ta i. Läxan är att analysera vilka strategier jag använder mig av i olika situationer, och sedan försöka förändra mönstret: Ta tag i saker hemma (och bita ihop) och be om hjälp på jobbet.

Efter en förkortad terapisejour hastade jag till gynekologen, som konstaterade att jag inte lider av östrogenbrist, bara en lätt obalans i floran, dåligt blodvärde och lågt blodtryck (90/60! Jag som ALDRIG divierat från 120/90, varesig som höggravid, överviktig eller överarbetad!) Recept ligger och väntar hos apotekaren IFALL ogräset växer överstyr. Men blodtrycket får jag försöka ordna själv... Inte konstigt att jag varit yr och konstigare än vanligt de senaste veckorna...

Sedan hastade jag hem och hämtade bilen, för att så hasta till Viktväktarna och konstatera att jag har ca 2,5 kg kvar till målvikt. Jippeee! -0,9 kg på två veckor, trots påskgodis, grillkorv av tvivelaktig karaktär och alldeles för mycket rött vin.

Efter lektionen slängde jag mig i bilen för att plocka upp Eva och färd till Söndrums scoutkår, där vi hoppades att kunna få lägga ner distriktsminiorlägret. Men dessvärre blev det inte så, och vi kan nog överleva att åka ner med en mindre grupp och bara hålla i invigning och avslutning av lägret. Det är gubevars bara två nätter, gemensamt kök och en ledare per två barn, ungefär.

När jag kom hem hade Maken lagat storkok på nötfärs, och det doftade örter, vitlök och tomater i hela huset. Jag kraschlandade i sängen, kollade min privata mejl och somnade. Socialt...