Känner mig som Basil, men dessvärre har jag varken Manuel, Polly eller någon kock att köra med. Dessvärre är det någon annan som är inkomstbringaren, och som behöver vila efter ansträngande dagar på nya jobbet, vilket ger vid hand att jag, som inte har något annat för mig BORDE ta tag i hushållsarbete och matlagning. Orka, för att använda ett populärt uttryck.
Jag trodde på något sätt att det skulle bli lättare när barnen blev större, eftersom man då inte behövde kännna press att sommaraktivera dem. Men det är bara annorlunda:
2003:
Få upp alla till frukost före sommarmorgon.
Medan ungarna tittar på TV, dricka mera kaffe och läsa tidningen i lugn och ro.
Kl.10 TV av, konstatera att det inte är någon idé att gå till stranden före lunch. Försöka hitta på alternativ aktivitet. Lyssna på glasstjat.
Lunch.
Packa för stranden.
Komma till stranden lagom till kl. 3
Lyssna på glasstjat.
Komma hem från stranden med trötta, gnälliga barn.
Orka laga mat som ingen orkar äta. Glasstjat.
Barnprogram före sängen.
Egen tid efter kl. 20 och kanske lite hushållsarbete.
2009:
Få upp alla före lunch.
Se till att allas brunchrester kommer in i kylen igen, eftersom det tydligen ingår i allas uppfattningsvärld att saker som inte, förtretligt nog, av egen kraft kommer ut ur kylen ändå av egen kraft vandrar in dit och ställer sig prydligt och snyggt. Underligt nog gör de tomma förpackningarna det, när de borde hamna i disken!
Skrinlägga whatever planer man haft, eftersom alla har annat planerat, men kommer hem vid olika tillfällen och kan behöva service under dagen, åtminstone någon i standby-läge, ifall man skadar sig på kompisens hoppmatta, skär upp fötterna på havstulpaner, cyklar omkull etc.
Jaga av ungarna från TV-spel, datorer, Gameboy och andra skärmaktiviter, för att få ut dem i solen och iväg till de aktiviteter som de planerat och som man fått skrinlägga sina planer för. Pengar-till-glasstjat.
Jaga ungarna för att de ska hjälpa till med att tömma diskmaskinen, hänga upp sina badkläder, packa upp ryggsäcken från hajken för två veckor sedan, hämta ut smutstvätt och disk från sina rum, städa sina rum, dammsuga sina rum och kanske ta ut soporna. (Konstigt nog så blir det hemskt lätt att slita sig från alla dylika aktiviteter för att gå ut till solen/kompisar/jobb/med hunden...
Orka laga middag, som alla sedan ratar för de ätit glass/hos kompis/är för varma/tar något sedan eller helt enkelt inte tycker om.
Ingen egen tid, för alla vill spela spel/titta på tv eller tjatar om att få använda datorn.
Nu ska jag baka chokladbollar med Lillprinsen, och sedan försöka få tag på Morsan. Sedan lämnar jag de andra åt sitt öde och så åker jag, LP och Hunden på en liten Roadtrip till Tranemo, så kan jag bli tokig där tills i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh! Din text är lika... kathartisk som Schlaugs senaste (den där med talet till Peter Eriksson). Precis som en kommentator på hans blogg sa: luften känns lite renare nu, efter regnet.
Skicka en kommentar