Jädrrar!

Blev så besatt av mina pork pies att jag totalglömde att åka ner till scoutgården och hjälpa till och packa!!! Jaja, de klarade sig säkert alldeles förträffligt utan mig...

Det blev maränger också, för det blev äggvitor över efter pajmejkingen. Och jag måste börja packa!!!!! Och ungarna måste börja packa!!!! Fast det är roligare att laga mat....

Att inköpa:
Gummistövlar
Regnställ
Skulle ha köpt inpregnering för flera veckor sedan.. Nu är det för sent. Jag får helt enkelt bli blöt. Man kan ju lösa det hela med sopsäckar också. Kanske inte så stiligt, men betydligt regntätare än många av dagens regnställ i alla fall....

Nåväl...

Ni kan ju få se resultatet i alla fall:

Och de är gudomligt goda! Två av de små fastnade lite i formen och blev provsmakningspajer, men övriga blir picknickmat!

Svårighetsgrad: Löjligt krångligt! Eller kanske inte om man tränar många gånger... Pajdegen var läskig! Smält ister och mjölk och knåda och hålla varm för annars stelnar den....

Kostnad: Medeldyr till dyr. Ingredienserna är inte riktigt vad man handlar på ICA... Bogfläsket var särskilt svårt, eftersom vi inte styckar likadant som engelsmännen....

Tidsåtgång: 4 timmar!!!

Man får vackra händer av traditionell matlagning...

Smör och ister ger vackra händer när man knådar och grejar och har sig. Nu har jag gjort små pork pies. ALDRIG mer! Jag vet varför engelsk husmanskost har så dåligt rykte: Det är så krånglig att laga att fransoserna inte fixade det och därför startade illvilliga rykten! Cordon Blue är ingen match för en husmor som svänger ihop en pork pie eller en steak&kidney, eller som kan frittera marsbars.

Alltså, lyd rådet som jag inte lyssnade på: Är du sugen på en Pork Pie? KÖP en!

Det var ju inte så krångligt!

Gjorde scotch eggs. Det var ju inte så krångligt alls! Många moment, men kul och väldigt gott! Jag valde att steka dem i stekpanna istället för att frittera. De blev stooora och lagom gyllene. Vi delade ett för att smaka, men tyvärr var det så gott att det åkte ner i maggarna innan jag fick upp kameran! De lär nog dock inte vara tills på lördag förmiddag, så jag tror jag gör nya på fredag. Köttpajerna får vänta tills i morgon.

De som klagar på engelskt cuisine vet inte var de snackar om! Maten är måhända aningen underlig, men jäkligt good!

Scotch Eggs á la lotta

4 eko-ägg, hårdkokta
400 g fläskfärs
1 kokt potatis
salt
svartpeppar,
1/2 tsk mejram
1/2 tsk oregano
lite vetemjöl

Rulla de skalade äggen i vetemjöl.
Mosa potatisen tillsammans med färsen och kryddorna. Dela i fyra delar och platta ut i handen. Lägg på ägget och förslut och forma till en boll.

Panering:
skorpmjöl
vispat ägg
salt, peppar

Doppa bollarna väl i vispat ägg och rulla dem väl i skorpmjöl och kryddor. Stek i medelstark värme i ca 10 minuter. Vänd ofta så bollarna blir gyllenbruna runt om. Låt svalna och förvara i kylskåp till användningen. De håller i några dagar. Ett ägg är närmast en hel måltid och ätes med fördel som ett äpple direkt i handen. Severa med minitomater och andra cruditéts. Perfa picknickmat!

Tidsåtgång: ca 60 min
Svårighetsgrad: Medelsvår
Kostnad: Medeldyr
Points: Eh.... ca 9. Men man har ju förbrukat en del medan man gör dem ;-)

Det krävs bara motivation

Sommarlovsmorgontröttheten har varit näst intill extrem på vissa håll och ungarna har sovit och sovit och sovit. Men igår ringde Syster Yster och meddelade att trots att Klanton-stackarn hade feber och hon därför berövades sin kanske sista semesterstrandsolschans, så skulle Heinz komma ner idag, onsdag, kl 8.00 för att testa den nya skateparken. Ville möjligtvis unge herrn följa med? Det ville unge herrn verkligen. Vi är nämligen värdelösa ur skatefortbildningssynpunkt, men det är inte Heinz: Han har varit med länge, kan åka, men åker inte avskräckande avancerat, är hel-cool, och .... är hel-cool. Lillprinsen ser upp till Heinz lika mycket som Heinzs son ser upp till Lillprinsen = mycket.

Jag stapplade upp kl. 7 för att säkert vara redo och lite röjd i köket efter gårdagskvällens orgie i saft- och chutney-tillverkning, och för att kunna servera den utlovade koppen kaffe och macka. Två röda senare stod Lillprinsen i kallingar i köket med ett soligt leende och undrade vilken frukost han kunde få.
"Flingor" muttrade den omorgonmuntra modern och tryckte igång kaffevattnet.
"Kan jag inte få macka?"
Till saken hör att Lillprinsen, om han fick äta mackor i den utsträckning han ville, ännu mer skulle förtjäna epitetet Prinskorven, så jag kompromissade:
"Först flingor, sedan smörgås."
Men efter sin tallrik All Bran med äpple och fikon var inte macka så intressant i alla fall. Fram med skate-skydden, och så klädde han sig redo och satte sig att vänta.

Han behövde inte vänta så länge. Heinz kom på utsatt tid, fikade en smörgås, kaffe och prilla, tittade lite snabbt i tidningen, lastade in Prinskorven med skydd och skateboard i bilen och fräste iväg.
"Jag tar Hunden! Jag går nog ner till Vallarna och kollar lite" sa Maken och var nästan redan på väg ut genom dörren.
"Jag följer med" sa jag och kastade mig ur morgonrocken.

När vi kom ner till parken 40 minuter senare vinkade Lillprinsen glatt från andra ändan av betongytan. Det var redan ett 15-tal personer där, trots att klockan knappt var nio. En familj hade tältat över natten och barnen skatade före frukost. Men åtminstone hälften var vuxna, och flera av dem hade åkt långt. Vi imponerades mycket av Lillprinsens snabba utveckling. På låne-skaten tog han sig coolt från ena änden av parken till där vi stod och svängde stiligt undan hinder och läskiga kanter. Hans spindelmannen-skateboard var för styv, berättade Heinz. (Måste fråga om han tycker att det är lönt att köpa nya, mer rörliga hjulupphängningsanordningar, eller om man ska skrota hela brädan och köpa ny... )(Note to Syster Yster och Bror: Möjlig julklapp till syskonbarnet!) Sedan insåg vi att vi nog var en belastning i inlärningssituationen, lämnade ett energigivande äpple till barnet och begav oss hemåt, där Törnrosa-stämning fortfarande råder.

Jag minns att Ola och Boel hölls och skruvade och hade sig och bytte hjul och lager och gudvetallt när det begav sig på åttiotalet, och man inte kunde beställa över internet, utan från svartvita kataloger med gryniga bilder och fick vänta en månad på att förhoppningsvis rätt grejer, förhoppningsvis lika bra som man hoppades på, skulle komma från USA och Tyskland. Och hur vi satt uppe vid ramperna på Falkagård (jag vågade bara prova när inte killarna var där, för jag har ju aldrig kunnat visa mig svag eller okunnig eller så, så jag lärde mig ju aldrig något heller... :-() och de coola killarna, som Martin Willners och vad de nu hette, slängde sig utför ramperna, fick flisor från plywooden och slet hål i byxorna. Jag minns att Ola och Martin var coola som attan, för de sydde sina egna kläder! Ola blev ingenjör inom förpackningsindustrin, medan Martin fortsatte och gjorde sig lite av ett namn genom att designa surfkläder och bli äventyrare..... Ola var 6a i Sverige på freestyle efter ett lyckat nummer till Iggys The Passenger, och han slutade åka ramp när han brutit båda benen inom loppet av ett år. Nu har han nog slutat att åka skateboard helt. Det vore roligt att locka Boel och Ola till Parken och se om de kunde lära mig lite... Nu vågar jag nog prova...

Produktiv dag!

Jag och Bästis var ute på kärringrally idag och kryssade mellan gårdsbutikerna i den södra delen av kommunen. Ugglarps grönt fick ett besök, men jag köpte nästan bara spetskål, för annars var det ungefär som på ICA: sockerärter från Zambia, sparris från Peru liksom... (Båstad och Torekov-eliten måste mumsa sparris av bara helsike, eftersom det inte finns en enda stängel kvar att skicka hit!!)

Vi hittade en kycklingfarm med gårdsförsäljning, gårdar som sålde ägg och honung och potatis, och så styrde vi kosan till Slöinge för att fika i Äppelgårdskaféet, men det var inte öppet idag heller!!! Onsdag till söndag... Så vi åkte hem till Rocker-Jimmy och Malinen och fick lokalt producerad glass och ännu mer lokalt producerade muffins, goda skratt och massor av mys.

Sedan drog vi vidare till Gudmundsgården och köpte korvar, via den lilla gårdbutiken på vägen som säljer lite av varje. Där köpte vi ägg för 2 kr styck och tittade på loppisen. Sedan åkte vi hem. Jag rensade ogräs tills ryggen nästan gick av, och sedan gick jag in och lade mig på soffan en liten stund före maten. Fläskkotlett, potatis, ångkokt kål, broccoli och morötter och brunsås. Gott. Men ryggen kändes fortfarande kass, så jag drog ut Maken och hunden på joggingtur: Deras andra för dagen. Det märktes, för jag sprang i från dem båda två!

Ryggen är fortfarande öm, men nu har jag rabarberchutney på spisen. Om tio minuter ska den ner i de heta burkarna och en liten klick ska avsmakas tillsammans med en bit ost. I morgon ska jag göra lite rabarberpaj till frysen och scotch eggs till picnicen på lördag. Och så får vi besök! Fullt ös!

Nu börjar jobbet

Huvudet börjar redan varva upp. Jag har aktivitet till första handledningstillfället och har beställt lärarkalendern. Och måste in och städa färdigt mitt arbetsrum... Tröttsamt.

Sjusovardagen

... och naturligtvis vaknar jag kl 5 och kan inte somna om!

Ont i rumpan

En sådan där rastlös dag. Så jag gav mig ut på cykel och tänkte jag skulle hälsa på någon. Men de första jag skulle hälsa på hade gäster och skulle äta lunch, så trots erbjudande om både lunch och jordgubbs- och rabarberpaj bestämde jag mig för att cykla vidare. Att testa den nya cykelvägen längst gamla banvallen kändes logiskt, och det var ljuvligt att cykla i solen som gjorde att de röda hallonen i vallen doftade underbart sött, och den nästan mogna rågen andades väldoft den också.

I Slöinge droppade jag in hos Rocker-Jimmy och Malinen, men de var ju så klart inte hemma. Sonen hade varit och surfat i de stora vågorna och var lite trött, men erbjöd kaffe eller något, men jag avböjde och cyklade vidare mot Asige.

Vid Gudmundsgården höll jag på att köra av vägen när jag tittade på alla de glada grisarna som bökade, busade och rullade omkring på fältet utanför. Slåttermaskinerna gick för fullt på åkrarna längst vägen och det doftade av varm, nyslagen halm.

Väl i Asige råkade jag på Bea och hennes nya hund och blev inbjuden på kaffe, vilket jag faktiskt accepterade. Det var jättetrevligt och jag behövde en liten paus och macka. Sedan cyklade jag vidare mot Årstad. Vinden friskade i och solen gick i moln. Det började göra lite ont i rumpen, men jag strävade på...

När jag kom till Årstad konstaterade jag att det var 16 km till Falkenberg. 18 km hem alltså. Nerförsbacken sträckte sig inbjudande västerut mot horisonten. Årstad-rakan är känd i hela Sverige för att den är så.... rak och lång. Dessvärre får vinden fritt spelrum också, och det var nästan rak motvind, så jag fick nog minsann trampa en hel del!

När jag väl kom till bron över motorvägen var rumpan stum, musen helt utan känsel och benen något geléartade, men det är bara att bita ihop och cykla på! Och hem kom jag ju, med både darriga ben och darriga armar. 40.37 km. Bra motion idag också. Nu ska jag bara komma på något bra att äta till middag... Och orka laga det också...

Inte sist den här gången!

Har sprungit stadsloppet. Det gick bra, mycket bra. 56.59. Men jag vann inte något av utlottningspriserna denna gången. Men jag kom på 113e plats av ca 180 i min klass! Och scouterna fick bra coverage, eftersom speakern pratade med mig hela upploppet, och folk hejade på scouten hela vägen. Tack allihopa! Och Links plåtade! (Usch, vad gammal jag ser ut!)

Sedan åt jag en sund lunch bestående av stuvade grönsaker och kassler. Och unnade mig en kvarts pärontårta och kakor. Äckelmätt fortfarande. I morgon tror jag att jag håller mig till frukt och vatten...

Matlagningsinspirerad!

Känner hejdlöst för att laga "konstig" mat idag! Traditionellt engelskt. Scotch Eggs och Pork Pies.... Perfekt för att ta med som picknickmat på resan till scoutlägret! Men jag undrar om man kan frysa scotch eggs.... Kanske bäst att vänta med att laga dem till i slutet av NÄSTA vecka... Men då kommer jag inte att ha inspiration....

Hemlängtan

Har hittat billiga biljetter till Oxford för att kunna vara med på Lesleys fest, men kontot är tomt och Maken, den förstiktige generalen tycker att jag ska vänta med att bestämma mig...

Aaaarrrrrgh! Ibland så blir jag fullständigt knäpp på hans överväganden. Varför ska vi inte köpa en billig lägenhet och hyra ut i andra hand till ungarna flyttar hemifrån? Eller låna pengar och bygga en grannyflat? Eller åtminstone en takkupa? Eller investera i en företagsidé?

Jaja, jag VET! Jag behöver hans broms, annars hade jag gått åt helsike för länge sedan...

Det är lätt att springa snyggt i nedförslut

Var ute och hurtade idag. Jaja, det låter alldeles fantastiskt präktigt, men ni ska bara veta hur mycket det tog emot! När jag väl fick på mig kläderna, och skorna och inte längre hittade några som helst undanflykter valde jag den liiiite längre rundan än den kortaste.

Redan efter en kilometer kom jag på att det kändes ju faktiskt riktigt bra! Visst, lite stelt och lite anfått, men betydligt bättre än vad jag trott. Vid Stafsinge kyrka kändes benen riktigt studsiga när jag kom upp på grusvägen. Det är sådan skilnad att springa på mjukt underlag! Bilarna släppte fram mig i rondellen vid Shell och sedan är det ju bara nedförsbacke kvar...

Det kändes riktigt bra när jag älgade på i första delen av backen. Då körde en bil upp jämnsides och Alex hejade leende ut genom rutan och frågade hur det var.
-Lite varmt och svettigt, sa jag och log tillbaka.
-Själv?
Jo, de mådde bra, men innan jag hann föreslå en liten rendez-vous efter dusch och deras ärenden hade de kört vidare.

Sedan sprang jag hem och fick hjälp av Maken att laga rosmarinrostad potatis och cornflakespanerad kyckling. (Jag glömde ju att be honom ta av skinnet på kycklingen, så jag fick bara så pass med panering så jag kunde avgöra att det var ett lyckat experiment som ska upprepas och mätas för pointsberäkning). Medan ugnen var varm slängde jag in en långpanna med sockerkakssmet och svarta vinbär, som behövde göras något med. Vi åt en liten bit var, med en sked grädde, till efterrätt.

Prinsessan påminde mig om att jag hade ett vaniljhjärta till godo. I det här huset är det bäst att passa på, för saker försvinner fort! Så jag mumsade det framför teven. Och fick en sådan oemotståndlig lust att baka knäckkakor. Så det gjorde jag. Tre plåtar. Nu luktar hela huset vanilj och nybakat, och jag ska gå och lägga mig. I morgon blir det lugnt och uppladdning för Stadsloppet på lördag. Ska bara rensa lite ogräs...

Ja, ger man sig på det en sådan här dag så...

... får man skylla sig själv!

Prinsessan och jag skulle baka vaniljhjärtan. Eller, hon skulle baka dem med visst stöd från sin mor. Medan jag gjorde kassler med stuvade grönsaker från Power Start 1 till familjen, gjorde hon mördegen. Medan jag skar kasslern, sumpade jag stuvningen. Jag KAN inte göra flera saker på samma gång längre :-( Maken fick komma och styra upp medan jag dukade.

När lunchen var avklarad gjorde vi vaniljkräm, jag och Prinsessan.
"Ska ni göra RIKTIG vaniljkräm", sa Maken skeptiskt.
"Jajemän!" sa denna mamman.
"Lycka till!" sa Maken ännu mera skeptiskt, och avlägsnade sig snabbt ur köket.
"Är det svårt eller?" frågade Prinsessan.
"Det är lite klurigt. Det får inte bli för varmt för snabbt så ägget skär sig bara, så man måste röra och passa hela tiden."
"Kan inte du...."
"Vi gör tillsammans!"
Så Prinsessan blandade ingredienserna i en skål, och jag rörde. Vi stod och småpratade vid spisen till krämen tjocknade, och vi lyfte av den i precis rätt sekund och blandade ner det ekologiska vaniljpulvret.
Maken vågade sig tillbaka.
"Wow! Perfect!"
"Tvivlade du någongång" sa jag.
Maken log outgrundligt, snattade en bit mördeg och blev utkörd ur köket.
"Det gjorde vi bra" sa jag till Prinsessan.
"Det var du."
"Vettuva?" viskade jag konspiratioriskt.
"Jag har heller aldrig gjort vaniljkräm förut."
Sedan svor vi över degen som inte ville kavlas, som inte ville hålla ihop och som i slutänden inte riktigt ville räcka. Det STÅR 16 i receptet, men nästa gång ska vi bara göra 15.
"Jag tänker ALDRIG göra sånna igen!" sa Prinsessan när vi med visst besvär lirkat ut de färdiga hjärtana ur formarna. Men när vi tillsammans med Kronprinsen och Fin njutit varsitt så bestämde vi att kanske någon gång till ändå. Men inte förrän det blir kallare.

När de andra avlägsnat sig ur köket och jag misslyckats kapitalt med att uppfinna en nyttig kaka, tagit sönder en slickepott i processen och stänkt ner mig med diskvatten, fick jag en dejà vu: Jag måste varit i Cassies ålder, något yngre. Sommar. Varmt och åska i luften. Farmor i huckle vid diskbänken. Jag minns hur hon suckade, och muttrade för sig själv. Att hon sa: Ja, ger man sig på att baka en sådan här dag får man skylla sig själv!

Dagens...

mat: hembakt skållat rågbröd med ost till frukost.
soppa av hemkokt (från frysen) ankbuljong, med ankköttsrester (från 2007 så den behövde verkligen göras något av!!!) och hembakat skållat rågbröd med ost till lunch
ugnsomelett med nypotatis, rödlök och kantareller till middag.
Kantarellerna har pappa plockat.

motion: 3.8 km i ganska ok tempo.

höjdpunkt: Bill Heine på Radio Oxford. Jag älskar honom fortfarande....

Före sin tid

Ju mer jag läser om Baden-Powell, destu mer beundrar jag honom. Visst, vissa av hans idéer, främst kring kroppskontroll och hygien kan tyckas på gränsen till absurda, och vissa av de ideal som framhålls i hans texter är idag föråldrade, men som pedagog var han MINST hundra år före sin tid! Så här sa han i januari, 1912. Något för våra skolpolitiker att betänka, tycker jag.

"The secret of sound education is to get each pupil to learn for himself, instead of instructing him by driving knowledge into him on a stereotyped system." The Scouter

Men märk att B-P aldrig sa att elever skulle lära sig ensamma! Tvärtom, han hävdade att lärande i samarbete, med stöd av en lyssnande vuxen som god förebild var den modell som fungerar bäst. Det är den modell som man inom scoutrörelsen fortfarande arbetar efter, och som man i såååå många skolor inte har förstått, utan tror att man ska kunna spara pengar på individuellt lärande, i stora grupper, där läraren inte hinner vare sig se eller lyssna.

Det kan vara...

Hunden var hos doktorn idag.
"Det är en vårta", sa doktorn.
"Jaha! Vad bra! Jag var lite orolig att det var en tumör", sa jag glatt.
"Ja, det kan vara en tumör också, ett melanom, men det finns det ingen behandling mot ändå", sa doktorn.
"Nähä", sa jag mindre glatt.
"Hur ser man skilnad då?"
"Ja, det är svårt att säga. Man kan skicka iväg på analys, men det kostar mycket pengar."
"Jaha", sa jag.
"Det är en fästing", sa sköterskan.
"Nej, det är det inte", sa jag.
"DET vet jag."
"Det går nog bort av sig själv. Men du ska spreja flera gånger om dagen med den här propolis-sprejen. Den är bra mot allt: Mot virus, bakterier, svamp och KAN ha en tillväxthämmande effekt på tumörceller"
"Jaha, vad kostar den då?"
"120 för 50 milliliter, det dubbla för det dubbla."
"Eh, jag köper en liten flaska då..."
"Ja, och om du känner att du får lite ont i halsen, så kan man spreja så..."
Han sprejade sig i svaljet.
"...och så går det över! Helt ofarligt. Naturmedel."
Och så gick jag därifrån 470 kr fattigare, men inte destu visare...

Som man kan bedra sig...

Minns ni burgaren härrom dagen? Jag förutsåg visst gnöl och gnäll när det gällde råvaran i sagda burgare. Jag hade tänkt att göra nötfärsburgare till dem och laxburgare till oss, men slapp det förra eftersom Prinsessan arbetade och Lillprinsen valde att sova över hos kompisen. Idag var det restmiddag. Det fanns inte så mycket rester (ärtsoppa, sommarpaj, fiskburgare) och jag erbjöd Lillprinsen (Prinsessan har valt att sova över hos kompisen) paj eller burgare. Han lös upp, som bara han kan:
"Fiskburgare? Hemmagjord? Jaaaa!!!!"
Så mycket för mina farhågor... Så han fick fiskburgare, med bröd och pommes. Och dressing och sallad, medan vi åt paj och sallad.

Man kan aldrig så noga veta vad barn tänker...

Rädda melonen, död eller levande!

Såg att de förhatliga frukflugorna kretsade som minikondorer över fruktskålen och insåg att honungsmelonen behövde ätas upp nu! Så jag gjorde mig ett litet mellanmål som blev himla gott och nyttigt. Rena superkraftsmaten!

Man tager
1/4 melon
1 krm vallmofrön 0p
1 tsk pumpafrön 1 p
1 msk gojibär 0,5 p
och blandar i en tallrik.

I något annat blandar man lite
kesella lätt
en nypa socker och
ekologiskt vaniljpulver, alternativt vaniljsocker med äkta vanilj, eller (no, not really) vanilinsocker
som man klickar över melonblandningen och njuter för 0,5 p/2 msk

Mumsigt mellanmål för 2 points!

Kostnad: Medeldyr
Svårighetsgrad: Vissa kanske tycker att ingredienserna är krångliga, men de flesta kan handha en kniv och en måttsats, så måttligt svårt...

Alternativt tror jag man skulle kunna mixa melon och kesella, tillsammans med vanilj och socker och sedan strö fröna över och äta som dessertsoppa... Kanske ska pröva det i morgon...

Spättafilé med kesotäcke

Dagens lunch blev ytterligare ett modifierat recept från PowerStart:

Antal portioner: 4 á 3,5 points

8 st frusna spättafiléer, ca 400 g
2 finhackade vitlöksklyftor
1 dl keso
1 burk (2 dl) mini-fraische 5%
1 kvist färsk rosmarin, eller 2 tsk torkad
10 svarta oliver
salt och peppar

Lägg 4 av fiskfiléerna lägges i en lättsmord ugnsfast form. Stryk på den finhackade vitlöken, salta och peppra. Lägg sedan på de andra fyra filéerna.

Blanda fraischen, keson, rosmarinen och de grovt hackade oliverna med salt och peppar och häll över fisken. Sätt in i ugnen på 175-200 grader, i ca 20 min.

Servera med ångkokta sockerärter och haricot vert, sallad och den mängd nypotatis du känner att du vill ha. (Om du kör GI kan du välja quinoa istället)

Kostnad: Billig
Svårighetsgrad: Enkel
Pointsvärde: 3,5 + 2-4 potatispoints.

The Pop Corn Conspiracy

Jag minns min barndoms fredagsmys, när Morsan poppade popcorn i smör på spisen och hur spännande det var att se hur popcornen poppade över och lyfte locket flera cm, och hur lukten av smör och majs svepte kring tindrande barnkinder. Jag hade återkommande drömmar om hur jag åt mig igenom lägenheten, som var fylld av popcorn; från rum till rum; fluffiga, vita, krispiga, varma popcorn, som krasade mellan tänderna. Ibland hände det att det blev några halvpoppade, och kanske ett eller annat opopppat popcorn kvar i grytan. När man själv började göra sina popcorn var det en hederssak att så få opoppade korn som möjligt blev kvar på botten. Jag var mäster-poppare och misslyckades sällan efter 11 års ålder.

Jag minns hur jag en gång fick uppgiften att poppa popcorn till en skoldans i femman, och stod säkert en timme vid spisen och fyllde en stor saftgryta med vitt guld, som sedan det svalnat packades i plastpåsar att sälja för 2 kr styck. Oj, vad folk köpte popcorn! Vita, krispiga, fluffiga popcorn...

Men vad har hänt med popcornen!? I går försökte jag åstakomma fredagsmys till ungarna, genom att poppa popcorn, men den sista micropoppåsen brändes av outrundlig anledning till en svart klump (och det stinker ju värre än mycket annat!). Alltså plockade jag fram påsen med "vanliga" popcornkärnor, som jag köpte för ett tag sedan för att pröva IGEN att göra popcorn på det gamla hederliga sättet, som man gjorde förr, för ungefär 10-15 år sedan. Så jag hällde olja i en kastrull, och lade i två provpopcorn, och det hände inget och det hände inget och sedan började de bli brända och sedan poppade de lite försiktig. Så jag satte i popcorn så där så det täckte botten, så som jag gjorde förr och väntade. Och det hände ingenting, och det hände inget och sedan poppade de lite. Och blev brända och stenhårda.

Aaaargh!!! Vad är det med popcornen nuförtiden!? Är det OLW som bara vill att vi ska köpa micropop? Eller är det min häll som inte är anpassad för popcorntillverkning? Hjälp, kära läsare, hjälp!

Stranddebut

"Du är näst blekast på stranden", sa Maken glatt när han kommit upp ur vattnet.
"Tack för den, du! Jag undrade just varför alla stirrade på mig", svarade jag surt.
"Nej, alla stirrar på dig för att du är så snygg och sexig", sa han och pussade mig på kinden.
Jag suckade djupt, lade mig tillrätta, försökte släta ut rynkan mellan ögonbrynen och ignorera småflugorna. Måsarna skrek på avstånd och jag uppfattade mikro-delar av samtal omkring mig:
"Då undrade hon hur kvinnan han är gift med ser ut, och då sa jag att hon ser väl ut som Karin gör... Va?... Nä, hon hade väl satt lite press på honom, han hade väl sagt att han skulle skilja sig, men det hände ju ingenting... Nä, så är det ju... Så jag sa till henne att så här kan hon ju inte hålla på..."
"Jo, mellan Gränna och Tranås. Jättehärligt! Två stugor, och så får man låna mjärdar."
"Ja, jag följer gärna med, det kan vara kul för ungarna... lite Emil i Lönneberga liksom. Fast man får väl ha ficklampor i stället för lyktor, då..."
"Det är lätt att tappa bort dem här... och man kan ju aldrig vara säker på att det inte finns några perversa typer..."
"...och då sa jag att han får väl för fan ta sig till Bolaget själv! Jag hade ju köpt både flintastek och Cabanos..."

Efter en halvtimme vände jag på mig. Efter ytterligare en kvart gick solen i moln. Efter ytterligare några minuter såg jag mig omkring. Stranden avfolkades snabbt. Precis som om havet blev giftigt så fort solen försvann. Jag var hungrig. Maken och Lillprinsen kastade frisbee i vattnet. När de kom tillbaka åkte vi och köpte Fish & Chips. Jag bestämde att eftersom en liten var ungefär en tredjedel så stor som en regular på Iffley Road Chippy, så räknar jag bara hälften så många points. Och jag fick Mushy Peas.

Nu är jag ännu tröttare än förut. Har svårt för att bestämma mig om jag ska glo på dumburken, eller sätta mig på altanen och tända en brasa och dricka lite vatten. (Hann inte till Bolaget, och Syster Ysters bag-in-box är slut). Det är musikunderhållning på Stålis i kväll, så jag lär höra rätt bra i trädgården också.

MÅSTE jag bada?

Jag är ingen strandmänniska. Eller, jag kan ju tänka mig att sitta där i sanden en stund och spana på folk och jag gillar det särskilda kvaliteten alla ljud får när man lägger sig ner i den varma sanden och sluter ögonen; det blir liksom dämpat och så kommer vågbruset fram på något underligt sätt, ungefär som när man lyssnar i en stor snäcka. Och så gillar jag After Beach, och önskar att jag hade haft råd att sitta där och puttra på uteserveringarna med en lättare rätt och en kall ... dryck, och lyssna på trubadurer och ha flaschiga solglasögon. Men jag har inte råd, jag äger för närvarande inga solglasögon och jag är inte badjävel, så jag sitter inte på uteserveringarna.

Jag gillar också glassbarerna vid stranden, särskilt Peggens. Men eftersom jag räknar points nu, och det är förbålt svårt att hålla sig till en kula när man har 50, precis lika dräggelframkallande, sorter att välja på, för att inte tala om den ljuvliga aromen av hembakat rån som svävar över halva kvarteret, så håller jag mig ifrån Peggens.

Jag gillar att sitta i den solvarma sanden och titta på solnedgången, gärna i närheten av en lägereld, och gärna med doft av grillmat. Men jag gillar inte att bada.

Maken och ungarna tjatar hela tiden på att jag ska följa med, men jag blir rastlös efter en halvtimme och så ska de tjata ner mig i vattnet, som är kallt och som, förutom fiskar, innehåller allehanda läskiga saker som brännmaneter, flytande bajskorvar*, sjögräs, glaskross, uppsvälda lik och annat läskigt. För 10 år sedan var det några puckon som lagt ut brädbitar med spikar i, för att man skulle trampa på dem. Dessutom är det kallt i vattnet.

Nä, så jag skyllde på att jag sov dåligt i natt (vilket är absolut sant) och ska vila en stund, och sedan cyklar jag ner och äter Fish&Chips i London Bus Caterings röda dubbeldäckare om ett par timmar. Dessutom har jag redan varit på stranden - eller i alla fall på Klittervägen, livsnerven, dit alla förr eller senare kommer, och sicksackat med cykeln mellan turisterna. Det var länge sedan jag cyklade någon längre sträcka, och jag bestämde mig för att göra motion av det, och cyklade fort. När jag kom hem darrade faktiskt benen. Ca 10 km. Men eftersom jag bara blev lite anfådd, blev det bara 1,5 AP.

Nä, vila lite?

*Länge har man skyllt ilandflutna bajskorvar på slarviga hundägare och nakenfisar i 2-årsåldern, men med tanke på att landets jäla båtturister varje år dumpar TRE OCH ETT HALVT TON SKIT (alltså inte skräp, utan toa-avfall, exkrementer, fekalier och urin...) rätt i havet, så tror jag att både hundägare och småbarnsföräldrar kan sluta känna sig skyldiga!

Så blev det middag också

Portionen på bilden = 5 poins

Det blev laxburgare. Ytterligare ett nyprovat recept. Eller, jag kan ju aldrig följa några recept, så följande är en ... justering av Laxburgarna från Årstiderna Kokboken.

Ca 10 cm purjolök, av en dryg enkronas tjocklek finhackas och fräses i
1 tsk kallpressad rapsolja tillsammans med
1/2 finhackad röd paprika. Detta låter man sedan svalna.

400 g tinad, frusen Alaska pollock (billigast på ICA, tina i god tid så så mycket vätska som möjligt rinner av) och
125 g lax (portionsbit) skäres i kuber och lägges i matberedarens knivskål. Lägg också i purjo och paprikan,
1 tsk salt och
1 nypa chilipulver
Kör ihop till en smet. (Det går ganska fort)

Jag använde en sådan där mojäng som man steker ägg i för att forma burgarna. Som ni ser blev det 5 burgare av hyfsad storlek, jämna och fina i formen. Stek på medelhög värme, och låt dem vara ifred i pannan någon minut innan du försiktigt lossar dem (om du inte kör non-stick). Använd en bred stekspade och vänd försiktigt; burgarna har en tendens att falla isär.
Varje burgare kostar knappt 2 points

Jag gjorde även en variant av den föreslagna salladen och dressingen:

Halv-tabouleh

Ett par rejäla nävar slätbladig persilja finhackas tillsammans med
några toppskott och blad av färsk mynta (går att använda torkad också, isf 1 tsk) och blandas med
1/2 tsk salt och
2 msk färskpressad citronsaft. =0 points

Dressing:

1 dl mild naturell yoghurt
1 msk finhackad persilja
saften från en halv lime
1 tsk sambal oelek
salt
en nypa svartpeppar =0,5 points för hela satsen

Servera med sallad och bröd. Jag valde ett grovt rostbröd som kostade 1,5 point per skiva.

Kostnad: Billigt

Tid: ca 60 min.

Svårighetsgrad: Liiite meckigt. Men inte jättekrångligt. Kommer att gå som hejsan nästa gång.

Svett i ögonen gör ont!

Det blev tippenrundan (5,6 km). 38 minuters frisk luft och aerobisk motion. Det gick inte så jättefort. Toppade nog formen förra helgen.

Tankarna svävade iväg i vanlig ordning. Fler och fler verkar hitta ut till Lövstaviken. Tänkte att det ju faktiskt finns vissa likheter mellan Falkenberg och Oxford. Vi har Lövstaviken, de har Aston's Eyot. Eyot är ett spännande ord som betyder liten ö. Aston's Eyot är ingen ö, men var det före man, precis som i Lövstaviken, bestämde sig för att fylla igen med sopor. Aston's Eyot har dock inte varit i bruk som soptipp de senaste hundra åren, utan är ett populärt rekreationsområde för hundägare (och dessvärre fullt av hundskit). Man får inte gräva där, för det finns risk för att skattletare skulle gräva upp hela området på jakt efter viktorianskt glas och gamla ljusstakar och annat skräp. Lövstaviken är väldigt mycket större. Det finns nog en del skatter under fyllnadsmassorna där också. I våras sprang jag förbi en pensionerad golvljusstake som stod, komplett med ljusstumpar....

Sedan tänkte jag att vi kanske hade motsvarigheten till University Parks, i Vallarna. Men den liknelsen föll, eftersom University Parks är lite mer ... vårdad. Det skulle väl i så fall vara gymnasiets skolgård då, med "playing fields" och så. Vallarna skulle nog istället motsvaras av Christ Church Meadows. Där finns det kossor mitt i sta'n, och parken har både fina gångstigar och å som rinner rätt igenom. Eller kanske Magdalene College park. Fast de håller ju lite mer sofistikerade hjortar, men Linderödssvin är väl en juste motsvarighet.

Det går ju dåligt att punta på Ätran, då den är lite för djup och för ström. Fast den rinner ju genom stan, precis som Themsen gör i Oxford, fast den kallas inte för Themsen, utan för Isis. Nästan mitt i centrum, rinner även Cherwell, efter att ha sakta runnit genom Botanical Gardens och Christ Church Meadows in i Themsen. Förutom dessa båda åar är Oxford genomskuren av gamla kanaler som man kan paddla eller punta på. Så det är ju inte likt alls.

Sedan har ju Oxford Turf Tavern, en fantastisk liten pub, dold djupt inne i universitetets labyrinter, som legat på samma ställe sedan medeltiden, med låg takhöjd och en mysig innegård där man kan, helt ostörd av trafikbruset, avnjuta sin scrumpy. (Guuuuuud, vad jag längtar efter en Ol' Rosie!!!). Detta skulle väl motsvaras av värdshuset Hwitan, med dess häftiga ölkällare, som inte alla vet om existerar.

Ja, varför längtar jag tillbaka!? Jag har ju allt här!! Nästan....

Linser!

Upptäckte precis att röda linser var Duoval!!! Tjoho!!! Då kan jag äta Dahl hela tiden!

Turka daal med smör (4 port/ 3 points/portion)

3 1/4 dl röda torkade linser (skölj och rensa vid behov! Vissa fabrikat har småstenar i!) lägges i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt

6 dl vatten

1 tsk finhackad vitlök

1 tsk riven ingefära (både vitlök och ingefära finns att köpa finfördelad på burk i butikens orienthylla, men det går även att använda ingefärspulver, ca 1 kryddmått eller efter smak)

en nypa gurkmeja

1 grön hackad chilifrukt och

1/2 tsk salt

Koka upp långsamt (linser är som ärtsoppa och bränner lätt om det är för varmt) och låt puttra på låg värme i ca 30 min under lock.

Rör om kraftigt med en träslev för att mosa linserna. Låt puttra ytterligare 10 min och rör då och då.

Smält

15 g smör i en liten kastrull. Tillsätt

2-3 klyftor vitlök i tunna skivor

2-3 hela torkade chilifrukter och

1/2 tsk kumminfrön.

När vitlöken blivit ljust skär, fröna fräser och chilifrukterna börjat mörkna är det dags att hälla alltihop i linserna och röra om. Smöret gör linserna lite glansiga. Låt gärna linserna puttra ett par minuter till.

Strö gärna över hackad gräslök och lite Garam marsala före serveringen.

Kostnad: Skitbillig

Tidsåtgång: ca 60 min

Går att frysa, bra att värma i mikro.

Detta är en rätt jag aldrig tröttnar på. När den serveras med ris i Indien kallas den Dal bhaat och i Pakistan Dal chaval. Turka Daal är det engelska namnet.

Solsoppa

Mina barn älskar solsoppa! Det är ganska intressant, eftersom solsoppan sällan är den samma, utan varieras allt efter kockens humör och tillgången på ingredienser. Idag var receptet ungefär så här:

1 grovt hackad gul lök, fräses i

1 tsk kallpressad rapsolja

500 g skalade, slantade morötter tillsättes, likaså

2 grönsaksbuljongtärningar

lite chilipulver

1 tsk mild curry

1/2 dl röda linser

1 liter vatten

Koka 20-30 minuter, mixa och servera med hackad persilja och en klick keso.

Ger ca 5 portioner ganska tjock, matig soppa. Vill man ha den tunnare spär man bara med mer vatten/bujong.

Soppa utan keso = max 0,5 points per portion

Keso = 0,5 points/msk, 3 points "tills du blir mätt"

Kostnad: Skitbillig

Tidsåtgång: 45 min

Går bra att frysa

Dr Jekyll och Mr Hyde...

Undrar varför det det kan gå så himla bra att hålla i maten på dagtid, och sedan på kvällskvisten blir det fullständigt omöjligt!?

Helt plötsligt på bion var det fullständigt omöjligt att inte äta popcorn ur ungarnas lådor, och när vi kom hem var det helt omöjligt att låta bli att plocka fram de överblivna salta pinnarna, och öppna olivpaketet (som som tur var innehöll äckliga, övermogna oliver), och dessutom hälla i sig slätten vin som Syster Yster lämnat kvar.

Jaja, en ny dag, nya points... Idag ska jag i alla fall hinna med att ut och springa...

Sommarpaj

Prövade ett nytt recept idag, och maken till lättarbetad pajdeg!

2 1/2 dl vetemjöl

25 g smör

1 1/2 dl lättkesella

Smula smöret i mjölet tills inga klumpar återstår. Blanda i kesellan. Arbeta ihop till en deg. Låt vila i kylskåp i en timma.

Under tiden, förbered fyllningen:

1 medelstor, finhackad gul lök fräses på medelvärme i

1 msk god kallpressad olja, raps eller oliv, när löken är gyllene och genomskinlig, tillsätt

2 hackade vitlöksklyftor. Fräs ytterligare ett par minuter. Tillsätt sedan

25o g färsk bladspenat, grovt hackad, och fräs till spenaten är mjuk, men inte mosig.

Skär tomaterna i

en ask cocktailtomater i halvor

Vispa

3 ägg

3 dl lättmjölk

salt och peppar i en bunke. Tillsätt

1 tsk timjan och

1 dl riven ost (10%)

Kavla ut pajdegen, nagga och förgrädda i 10 min i 200 grader.

(Jag lät den vila i formen 10 minuter i kylen igen efter jag kavlat den, vilket jag tror är bra)

Lägg i spenatblandningen, fördela de halverade tomaterna ovanpå och häll på äggstanningen.

Grädda i 200 grader i ca 30-40 minuter.

1/8 paj = 5 p, servera med god sallad

Pajdegen borde gå att anpassa till fruktpaj också.... Ska testas.... Hmmm, körsbär kanske?

Och ikväll blir det H-P

Inte såsen, utan halva familjen ska gå och övervara premiären av Harry Potter och halvblodsprinsen på Stadsbion i den lilla staden.

Men först ska jag göra paj.

Scouting for Boys

Har börjat läsa om Scouting for Boys. Jag önskade mig den i födelsedagspresent 2004, och hade den med mig när vi flyttade till England. När vi efter någon månad flyttat in i huset på Stratford Street och jag träffat Eleanor, bjöd hon en kväll med mig till sin bokcirkel. Jag hade ju varit med i en bokcirkel här hemma och visste att det i stora drag handlar om en social tillställning där boken ofta kommer i andra hand, efter skvaller och eventuellt intag av god mat, snacks och vin/öl.

Eleanor kom för att plocka upp mig, och jag var naturligtvis inte klar, så hon bjöds att vänta i vårt lilla sitting room, i mitt, trots fukt, sniglar och hyresvärd from hell, älskade lilla two-up-two-down. På väg ut genom dörren frågade hon vem det var i familjen som läste Scouting for Boys. Hon skrattade när jag berättade att det var jag, och berättade att en av deltagarna i bokcirkeln hette Elleke Boehmer, professor i Edwardiansk litteratur vid Oxfords universitet, tillika den som skrivit introduktionen och annoterat min upplaga av Scouting for Boys.

Jag har fortfarande, efter alla år i akademias utkant, en ganska vrickad respekt för titeln professor, och kände lätt prestationsångest över att behöva diskutera litteratur med en professor. Tänk om min engelska inte räckte till! Tänk om jag inte kunde svänga mig med rätt terminologi! Tänk att jag skulle få diskutera litteratur, och kanske till och med scouting, med någon som VERKLIGEN trängt in i B-Ps text, och som kunde hans liv, historia och referenser på sina 10 fingrar!

Min rädsla visade sig obefogad. Förutom jag, och Eleanor (som är doktor i biologi, med specialitet klimatforskning), Ian (hennes man, som också jobbar med liknande fast privat) och Elleke, bestod bokcirkeln då av en trafikpilot, med makan flygvärdinnan och ett par som jobbade på mellanchefsnivå in the City. Diskussionerna var sällan på högre litterär nivå än att jag kunde hänga med, och det sociala i tillställningarna underströks av att vi ofta träffades på pubben för att diskutera över en öl.

Nåväl. Att möta Elleke var väldigt trevligt. Hon berättade att när hon började arbeta med texten hade hon ganska många tankar kring scouting och kring dess grundare. Texten väckte många frågor och hon, som så många andra hade ganska många fördomar om scouter och rörelsens nördfaktor, som Scouting for Boys verkligen inte gjorde något för att skingra. Hon var också orolig för hur hennes noter skulle mottas, eftersom de ibland är ganska kritiska. Hon hade också fått en del kritik, främst innan boken var utgiven.

I samband med publiceringen uttryckte hennes son en önskan om att få gå med i scouterna. Hon var inte helt övertygad om att det var en bra idé, men tog honom ändå med till 22nd Oxford Sea Scouts högkvarter en måndagskväll. Sonen var överlycklig när hon hämtade honom, och några veckor senare blev hon inbjuden till hans invigning, som hon sa gjorde henne tårögd, fast hon i grunden var djupt skeptisk till scoutrörelsens cermoniella inslag. Efter att ha sett kårens verksamhet som förälder och dessutom kunnat konstatera att scouting faktiskt har utvecklats de senaste hundra åren är hon nu stolt scoutmamma, och scoutförespråkare.

Scouting for Boys ger också mig många tankar. Ibland undrar jag vad i hela friden gubben hade i huvudet! Elleke sammanfattar roat i en artikel i The Guardian från 2004 B-Ps bästa råd för scouting och överlevnad. Det finns också en del idéer och tankar som i dag är fullständigt barocka, men som i ljuset av den tid och det samhälle de är skrivna i, ändå måste anses oerhört framsynta och moderna. Andra idéer är bara framsynta och moderna.

Jag tycker också att det är tur att scouting har utvecklats, och fortsätter att utvecklas hela tiden, men det är både intressant och viktigt att gå tillbaka till B-Ps originalidé, gärna med Ellekes eminenta förklaringar, för att behålla rörelsens hjärta och själ.

Oväntat besök

Bror och Millan kom förbi, efter att ha köpt halva auktionsfirman i Heberg. Himla trevligt. Mamma vill ordna kusinträff. Varför?

Under(-)timmen!

Tog tåget själv till Varberg i går förmiddag och lämnade ungarna åt sitt öde, med order om att ta ut hunden och äta lunch medan jag var borta. Det går bara tåg varannan timme på en lördag, så jag hade flera timmar att fördriva i Varberg innan start. Det var trevligt. Jag travade omkring i centrum och förundrades över det minst sagt levande torglivet och botaniserade en några affärer, innan jag faktiskt blev hungrig och eftersom det för en gång skull inte var någon kö till den lilla glassbaren vid hamnplan, så köpte jag mig två kulor GB-glass i hembakat rån. Inte som SIA, men mumsigt i alla fall. Sedan gick jag och hejade lite på småbarnen som sprang sina varv runt fästningen.

Maken kom ifrån, och kunde anmäla sig i god tid före start och hann dessutom med att både tävlingsbajsa och värma upp. Jag värmde upp tillsammans med gymnasterna från Varbergs IK - regelmässiga aerobic-rörelser- och sträckte till en muskel i ljumsktrakten tillräckligt för att bli lite försiktig.

Starten var långsam och trång, och det tog mig nästan en minut att nå startlinjen, men jag kom ihåg att dra igång klockan i alla fall. Motvind första biten längst havet, som stillade sig när man kom in i centrum. Första halvan kändes ändå ganska bra, men när jag tittade på klockan efter 5 km visade den 34 min, vilket skulle ge en sluttid på 1.10! Tappade lite sug, och bestämde mig för att låta bli att titta på klockan fortsättningsvis.

Uppe på Sörse (tror jag det heter) satt folk på sina uteplatser och drack vin och öl och hejade lite halvhjärtat. När vi svängde in mot Kåsa låg där en man i grässlänten med ett packet cigg och en bärsa framför sig och gottade sig i solen. Jag kunde inte låta bli att leende kommentera att det såg gött ut. Han skrattade gott. Vid Kustsanatoriet var fältet väl utspritt. Benen kändes ganska tunga och steget var kort, men kadansen bra. Men nu började jag känna av håll, och en liten muskel i det osträckta låret bråkade lite. Det blåste bra i Apelviken, men som tur vad lätt från sidan, nästan medvind, och havsvinden var fräsch mot svettig hy.

Hållen blev värre, och jag försökte spänna alla core-muskler jag har för att klämma tillbaka, och sprang lätt framåtböjd, men det blev bara värre och värre. Med fästningen inom synhåll slog tanken mig att bryta. Några steg senare trodde jag att jag höll på att få ett gallstensanfall och stannade och vek mig dubbel, precis framför en funktionär. Men infallet att kräkas stannade vid ett infall och jag tog ett par steg och upptäckte att krampen i mellangärdet faktiskt sakta vek undan och jag kunde börja jogga igen, först försiktigt, sedan fortare. Nu tittade jag på klockan för första gången sedna 5 km, och upptäckte att jag nog kanske hade chans att ta mig in strax över timmen i alla fall! Trots att jag precis förlorat en minut på att stanna!

Jag lät kroppen bestämma över steg och andning och försökte förtränga allt annat. Bestämde mig för att gråta lite när jag kommit i mål. Nog hörde jag ett par bekanta röster efter vägen, och mitt namn, men jag såg inget för jag orkade inte bry mig om de svettiga hårslingorna som kletat fast sig över ögonen. Fötterna ville öka ytterligare sista biten, och fast hållet hela tiden låg och gnagde, och andningen lät som ett utslitet ångtröskverk, så sprang jag in i mål, någorlunda upprätt och någorlunda upprätt.

När funktionären tagit min streckkod, och jag ägnat några sekunder åt att hänga på en stolpe precis vid mållinjen, mindes jag att stänga av klockan: 59.49. Under timmen på milen för första gången på 6 år. Under timmen på ÖVER milen, eftersom distansen faktiskt var 10 495 meter. Maken hittade mig i målfållen. Han var redan duschad och fräsch, trots att han ju faktisk bara sprungit i mål ca 20 minuter före mig! Plockade upp min medalj och kassen med "hemligt innehåll" och dök ner efter den närmast obligatoriska kexchokladen.

En av gymnastiklärarna på skolan kom och gratulerade till den fina tiden. "Jag var precis före dig, bra jobbat!" Slängde mig ner på gräset vid effektförvaringen, där jag lagt min jacka före loppet. Den var kvar. Maken hämtade kaffe medan jag stretchade. Sedan gick vi och åt en välförtjänt pizza hos Chakib på Akropolis och missade tåget med flit, för att kunna sitta och prata i lugn och ro. När benen började stelna gick vi ner till Campus-restaurangen, där vi fick löparrabatt och tog varsitt litet glas, och pratade löpning med tjejen som redan satt vid bordet, innan vi tog tåget hem till "The Mad house". En ypperligt trevlig dag. Och jag är NÖJD med mig själv! (Kanske inte för att jag klämde större delen av en pizza fast jag egentligen inte var hungrig, men det var väldigt gott!)

Fortfarande blåser det...

...och är ganska kallt. Jag har varit och köpt lammgrytbitar och kummin så jag kan göra god indisk gryta. Någon annan dag. Idag gjorde jag en satsning och kokte linssoppa. Och lade lite kikärtor och gula dito i blöt för uppkok och infrysning av de förra och beredning av ärtsoppa av de senare under morgondagen. Eller kanske i kväll. Får se.

A-kupa

Tittade in på Lindex idag och reabläddrade. Hittade en Sloggi-bh för 79 kronor som köpte och tog hem. Och satte på mig... Och konstaterade att mina behå-bekymmer är tillbaka....

Som överviktig hade jag B-kupa och i rätt behå så jädrar vilken hylla jag hade! Som normalviktig har jag A-kupa minus. Egentligen AA. Alla med små brön vet vilket helsike det är att få tag på AA om man inte är tolv år och har ett bröstkorgsmått på 65 cm. Det har inte jag. För tack vare välbyggd kropp och en eller annan muskel så har jag minst 85 cm. Då får man i princip specialbeställa AA. Så jag får väl ta och stoppa i en socka.

Suck.

12 km idag

Maken bjöd på restaurang igår kväll för att fira första riktiga lönen. Då upptäckte jag att mina blommiga jeans började sitta lite hårt igen. Attans. Men bara att vänta. Så nu JÄDRAR!

Vi hade en supermysig kväll med, i mitt fall, lammrygg och grönpepparsås och sedan bluesgung med Schackonat. Fett!

Och idag, efter en sävlig frukost med macka och tidning i sängen, stack vi ut på en lugn joggtur, till stranden och genom skogen, på asfalt, betong och trevliga stigar. Kändes finfint i benen! Bara lite trött i knäna efter en mil, men tempot var lågt, och det kändes faktiskt som om jag hade kunnat knata på ytterligare några kilometer utan att det gjort något. Men man ska inte överdriva.

Svalare

Lite lättare att leva idag. Borde ha sprungit förut. Kanske ska ta en snabbis nu, eller kanske räcker det med att cykla två mil?

Solen i moln...

Det är bara 27 grader ute, så jag lyckades både klippa gräset och dammsuga. Nu ska jag ta och ta ytterligare en limpmacka med kaviar och ost och en sval dusch innan Far, Christina, Heinz och Anton landar....

Tack, Sterner, för en fantastisk kväll igår!

Falky Towers

Känner mig som Basil, men dessvärre har jag varken Manuel, Polly eller någon kock att köra med. Dessvärre är det någon annan som är inkomstbringaren, och som behöver vila efter ansträngande dagar på nya jobbet, vilket ger vid hand att jag, som inte har något annat för mig BORDE ta tag i hushållsarbete och matlagning. Orka, för att använda ett populärt uttryck.

Jag trodde på något sätt att det skulle bli lättare när barnen blev större, eftersom man då inte behövde kännna press att sommaraktivera dem. Men det är bara annorlunda:

2003:
Få upp alla till frukost före sommarmorgon.
Medan ungarna tittar på TV, dricka mera kaffe och läsa tidningen i lugn och ro.
Kl.10 TV av, konstatera att det inte är någon idé att gå till stranden före lunch. Försöka hitta på alternativ aktivitet. Lyssna på glasstjat.
Lunch.
Packa för stranden.
Komma till stranden lagom till kl. 3
Lyssna på glasstjat.
Komma hem från stranden med trötta, gnälliga barn.
Orka laga mat som ingen orkar äta. Glasstjat.
Barnprogram före sängen.
Egen tid efter kl. 20 och kanske lite hushållsarbete.

2009:
Få upp alla före lunch.
Se till att allas brunchrester kommer in i kylen igen, eftersom det tydligen ingår i allas uppfattningsvärld att saker som inte, förtretligt nog, av egen kraft kommer ut ur kylen ändå av egen kraft vandrar in dit och ställer sig prydligt och snyggt. Underligt nog gör de tomma förpackningarna det, när de borde hamna i disken!
Skrinlägga whatever planer man haft, eftersom alla har annat planerat, men kommer hem vid olika tillfällen och kan behöva service under dagen, åtminstone någon i standby-läge, ifall man skadar sig på kompisens hoppmatta, skär upp fötterna på havstulpaner, cyklar omkull etc.
Jaga av ungarna från TV-spel, datorer, Gameboy och andra skärmaktiviter, för att få ut dem i solen och iväg till de aktiviteter som de planerat och som man fått skrinlägga sina planer för. Pengar-till-glasstjat.
Jaga ungarna för att de ska hjälpa till med att tömma diskmaskinen, hänga upp sina badkläder, packa upp ryggsäcken från hajken för två veckor sedan, hämta ut smutstvätt och disk från sina rum, städa sina rum, dammsuga sina rum och kanske ta ut soporna. (Konstigt nog så blir det hemskt lätt att slita sig från alla dylika aktiviteter för att gå ut till solen/kompisar/jobb/med hunden...
Orka laga middag, som alla sedan ratar för de ätit glass/hos kompis/är för varma/tar något sedan eller helt enkelt inte tycker om.
Ingen egen tid, för alla vill spela spel/titta på tv eller tjatar om att få använda datorn.

Nu ska jag baka chokladbollar med Lillprinsen, och sedan försöka få tag på Morsan. Sedan lämnar jag de andra åt sitt öde och så åker jag, LP och Hunden på en liten Roadtrip till Tranemo, så kan jag bli tokig där tills i morgon.

Ekologiskt kan bli billigare

En dag till...

Det har varit så varmt, så varmt... Men ikväll kom jag i alla fall iväg ut och joggade en stund. Med hund. Vilket, eftersom det är en hund, och inte en tik, innebär måååånga stopp. Men, med tanke på värmen, var det ändå ganska ok. Just nu är det mycket mat, och inte mycket motion. Men ibland måste det få vara det!

Igår var jag med Faster på Gudmundsgården och handlade korv, skinka och revben. Sedan stannade vid en liten gårdsbutik. I en liten skrubb fanns tomma backar, där färskpotatis och nyuppdragen lök legat, men den var slut. I kylskåpet fanns bara en flaska flädersaft kvar. Och ägg. Små och stora, bruna och vita. Jag lade 30 kr i skrinet, tog flaskan med saft, och skrev min signatur, innan vi åkte vidare till SIA-glass.

Det var som väntat ordentligt med folk i SIAs butik. Det är inte konstigt, när man kan köpa världens godaste hjortronglass för inga pengar alls, eftersom det är för mycket i paketen. Men man kan också köpa lokalt producerat mjöl, kallpressad, ekologisk rapsolja och tårtor från Almondy. Och strössel, rån och andra glasstillbehör förståss. För att begränsa mig hade jag bara tagit med mig två mindre kylväskor, så det var tur att Faster hade en jättestor. Annars hade inte 5-litersburken med chokladglass med basilika fått plats! (Den betalade jag 19,90 för!)

Idag har jag ätit smörgås med pastramikryddad skinka från glad gris till frukost, pasta med bacon och pesto, champinjoner och lök till lunch och glada revbenspjäll kryddade med färsk rosmarin, vitlök och gott om himalayasalt, serverat med vita bönor i tomatsås till middag. Till efterrätt blev det ett berg av färska jordgubbar, vaniljglass och chokladglass med basilika. Och vilken glass!!! Jag är salig! (Och flädersaften var gudomlig den också.)

Hittade dessutom ett företag i Skåne som levererar veckolådor med ekologiska grönsaker till Falkenberg, ett par kvarter från där jag bor! Ska förhandla med Maken om ett abonemang.