Explorer Belt

Nu har jag anmält Kronprinsen till Explorer Belt. I juni ska jag släppa i väg min då 18-årige förstfödde på äventyr i Italien, där han tillsammans med en partner ska vandra 10 mil utan pengar på fickan, förlita sig på lokalbefolkningen för nattrum och får pyssla om sina skoskav själv. Sedan ska han och ett gäng andra scouter resa runt i Italien och ha skoj i 10 dagar till.

Jag är lätt avundsjuk! Tänk om jag vetat att sådana äventyr existerade när jag var i hans ålder! Då hade nog mitt liv sett annorlunda ut. Nu klagar jag inte, för mycket av mitt liv hade ju inte hänt. Jag hade förmodligen inte haft Kronprinsen eller någon av de andra skitungarna heller... Jag hade nog haft andra barn, med andra pappor. Kanske ett fullständigt skittråkigt svensson-liv tillsammans med en fullständigt skittrist karl. Eller så inte... You'll never know!

Nu börjar hästjobbet: Att få honom att inse att han ska lägga mer tid på körkort, mattebetyg och på att fundera ut inkomstbringande aktiviteter så att de 9500 kr inte bara behöver komma ur mammans plånbok... Det är väl bäst jag börjar spara för säkerhetsskull...

Äntligen en soppa!

Det har varit torrt på soppfronten det senaste. Inspirationen har inte varit på topp, men idag rann lusten till. Så idag blev det för en gångs skull dubbla middagar: Potatisgratäng med bacon, ost och grädde till Maken och telingarna och soppa till mig.

Jag hittade ett par palsternackor i matkällaren. Palsternacka kan ibland bli lite sött, och är därför svårt i soppa tycker jag. Jag hade egentligen bara ett sopprecept med palsternacka, som jag ska dela med mig av någon annan gång. Det inbegriper rostande i ugn, parmesan, olivolja, vitlök och grädde. Och det är lite mer komplicerat än vad jag orkade med idag. Så jag fnulade. Och drömde ihop den här:

Lottas palsternacksoppa med balsambakad rödlök

8 portioner à 1 propoint

Ingredienser:

2 palsternackor (ca 300 g)

4 potatisar (medelstora)

2 gula lökar

1 tsk olivolja

1 tsk hel kummin

4 buljongtärningar

ca 16 dl vatten

1-2 stora rödlökar

1 tsk olivolja

2 msk balsamvinäger

salt, svartpeppar

Värm ugnen till 200 grader. Klyfta rödlöken och lägg den i en med oljan smord ugnsfast form, inte för stor. Salta, peppra och häll över balsamvinägern. Låt löken baka i ugnen tills den mjuknar och bli lite karamelliserad.

Hacka löken. Fräs på medelvärme i oljan. Löken ska bli glansig och gyllene, men inte få färg. Tillsätt kumminfröna och fräs ytterligare någon minut.

Tillsätt potatis och palsternackor i bitar. Häll på vatten så det täcker och tillsätt buljongtärningarna och svartpeppar. Låt koka till rotfrukterna är mjuka.

Mixa soppan och tillsätt vatten till önskad konsistens. Servera med lite av den ugnsbakade rödlöken på toppen.

Tidsåtgång: 30-40 min

Svårighetsgrad: Lätt

Kostnad: Billig

Och tänk! Den blev precis så god som jag trodde att den skulle bli!!!

(Om man vill kan man lyxa till med lite grädde i soppan och knaperstekt bacon ovanpå, tillsammans med löken, men då får man räkna om propointsvärdet)

Google Wave

Har fått Wave av Johan! Och åtta invites varav jag har sju kvar. Några intresserade?

Om det är något att ha får tiden utvisa... Just nu känns det lite komplicerat att ha både Google-mail och Google-Wave. Men jag ska försöka köra alla nya konversationer i Wave för att se om det funkar även med non-wavare tills fler får Wave.

Nu är det en Voddler-inbjudan jag saknar. Brorsan har jagat en i veckor, men det är inte så lätt tydligen, fast man är Bredbandsbolagskund.

Gott!

Dagens käk:

Havregrynsgröt med körsbärssylt

Potatismos, rökt lax och färsk sparris

Lax med pepparrotsfraische-täcke med tomater och basilika. Och Blå Congo. Recept från VVs nya ProPoints-program.

Mycket mumsigt.

Receptet i princip: Hacka tomater och basilika, blanda med fraische och pepparrot. Häll över laxfilé, in i ugnen på 225 grader i ca 20 minuter. Eftersom jag följde receptet den här gången och man inte får återge det, så gör jag inte det...

Nytändning?

Nytt program på VV. Spännande! Maken är skeptisk i vanlig ordning. Vi vår väl se.

Det blev barnfavoriter till middag: Köttbullar och potatismos, med färsk sparris och rivna morötter. Blev lite läskigt när det knatade iväg upp i 10 poäng fast jag inte åt så mycket! Fast å andra sidan har jag ju plötsligt 29 dagspoints. Och 35 extra att göra av med i veckan!

Nä, nu ska jag gå ut med hund.

Här har du ditt kylskåp

Jag har alltid gillat konceptet i Här har du ditt kylskåp - ni vet teveserien där en kändiskock och en programledare åkerhem till kändisar och lagar mat med vad som råkar finnas i deras kylskåp. Förr, när jag var ensamstående och obunden, var det lite av en sport att laga mat hemma hos kompisarna med de ingredienser som fanns till hans. Vi var ju unga och fattiga, så det var mest tonfisk, pasta och knäckebröd :-)

Det är sällan lika roligt att leka Här har du ditt kylskåp hemma hos sig själv. Det blir så .... vardag på något sätt. Men ibland kan inspirationen rinna till även en onsdagkväll när man inte orkar åka och handla och måndagsresterna får helt nya kläder, eller så får pastasåsen får en helt ny twist.

Igår bara blev vi bara två för en gångs skull: Kronprinsen är i Göteborg hela helgen på scouternas förbundsstämma och Prinsessan och Prinskorven fick åka med Morfar och Tanten till Liseberg, för att försöka armbåga sig fram till åkattraktionerna, smaka souvas och spela på chokladhjulen tillsammans med Moster, Heinz, Klanton, Lillbroschan och LaCamillan. Det var bara vi. Och inget planerat.

Det är sällan saker slumpar sig så att man samtidigt råkar ha en massa gott i kyl och frys, men denna snåla tanten gör raider i butikens utgående-datum-disk och köper på sig Jambon di Serrano för 10 spänn paketet, ekologiska korvar och andra godsaker som kan vara bra att ha någon annan dag. Och vissa saker har man ju alltid hemma, som rödvin, äkta smör och potatis. Så gårdagskvällens lilla kärleksmiddag blev: Getostgratinerad lammytterfilé, serverad på en bädd av ugnsbakade rotfrukter och lök tillsammans med färsk sparris, klädd i serranoskinka stekt i smör, smaksatt med en rödvinsreduktion med chili, vitlök och rosmarin.

Alldeles förträffligt gott, förutom att rödvinsreduktionen av någon anledning blev för salt och hade ett jävla tryck från chilin, så den kunde man inte ta så mycket av. Men man lär sig till nästa gång.

Slördag

En helg utan program! Jag skulle varit på FST i Göteborg, men insåg att det gååååår inte. Och ingen blev jättearg när jag sa att jag inte orkade. I alla fall så sa ingen något om det till mig. Nästa helg är det ju glöggmys och paketinstlag med ledarna på fredag, bakövernattning med Utmanarna lördag och julmarknad söndag, så det gäller att njuta av overksamheten den här helgen. Och tvätta och städa lite.

Hallands Nyheter hade reportage om en alldeles bedårande blogg i dag: http://bullenlena.blogspot.com/

Kolla den! Trouble blev lätt avundsjuk och tyckte att hans profil på www.jogg.se var lite futtig i jämförelse, så jag hjälpte honom att skriva en liten kommentar till Lena. Det är tur att det är långt till Hunnestad, för Trouble tyckte nog att Lenas skämtrosa minsann inte var något att skämmas över!

I övrigt har Hunden och jag haft det sedvanliga slagsmålet om kammen. Egentligen är det ju bara på låtsas, eftersom han faktiskt tycker att det är rätt skönt att bli ompysslad. Men det har blivit lite av en lek att man försvinner i väg från borstplatsen och blir mutad tillbaka med en godis, och att man lite halvhjärtat nafsar efter kammen när man blir lite luggad. Mattes rygg ska värka och det ska finnas massor av tovor kvar att reda ut till nästa gång - så man får mer godis!

Barn, en välsingnelse

Jag vet att man ska vara lycklig att man kan få barn, och att de faktiskt är friska. Men publertala hormonungar är fan inte roligt!
Det spelar inte roll om man har pedagogisk utbildning, miljoner sidor av informell bildning och tagit del av hundra olika teveprogram, seminarier, chatforum, expertråd och så vidare: När ungarna beter sig som om de vore Linda Blair så blir man helt vilse.
Om man har prövat att lyssna och allt man får till svar är: Vettente; Om man har gett frihet under ansvar och förtroende och det gång på gång bara missbrukats, med flit och mening och inte av olyckshändelse; Om man prövat att visa konsekvenser och straffat och barnet bara rycker på axlarna och accepterar och gör samma sak igen; Om man prövat att förklara hur man upplever det utan att anklaga hundra miljoner gånger och får ett meningslöst förlåt för 50de gången?
Den här gången är det 400 spänn som är vilse, ett antal kontaktlinser (!), en deo, en fickkniv som varit letat och längtad efter, en digitalkamera som lånats utan lov, tider som inte respekteras och "godis" som ständigt försvinner.
Jag börjar inse att Moralens väktare har en poäng: Håll dem kort som helvete; Förbjud svordomar, reglera kläder, hår och kompisar, kräv böjda nackar och respekt så har de fullt upp att revoltera mot "småsaker" och behöver inte bli halvkriminella på kuppen.
Men det är väl det faktum att jag inte varit hemma med mina barn på heltid när de var små som är felet...

Fläsklägg i glöggen

Maken har bestämt sig för att dricka upp glöggresterna från förra året innan han fyller på med årets. Det är inte så illa som det låter, för det är lättglögg alltihop. Det var väl därför den blev över kan tro...
Jag kokte fläsklägg till morgondagens ärtkok. En ekologisk grisskank som i all enkelhet koktes med kryddpeppar och lagerblad. Det luktar jul i hela huset.
Tydligen lyckades jag sprätta lite svinben i muggen som stod på bänken jämte burken som jag lade de färdigskurna fläsktärningarna i, för i botten av koppen låg en liten illröd bindvävsbit och på ytan dansade en fett droppe.
Oh well, det kunde varit värre...

Saknar min bästis

Bästis och jag har inte träffats med någon reda på ett par månader. Jag tror att ingen av oss riktigt orkat. All vår energi går åt att lappa ihop oss och hålla näsan ovanför ytan. Men jag saknar min Bästis och önskar att jag orkade bära några av hennes fullknökade vardagskassar. Snart, hoppas jag.

Brist på energi är inte en bristvara. Större delen av personalen känns krokig, ingen orkar riktigt och till och med humorn håller på att sippra iväg genom sprickorna i grunden. Platsbanken är välbesökt. Det som håller oss alla uppe är våra goa elever, som även om vi är skitsura på deras bristande ambitioner och chockade över deras kunskaper ibland, är sådana fantastiska människor!

Det finns vissa energitjuvar dock. De elever som vill minst tar mest energi. Och det tristaste är att de ju faktiskt inte ens bryr sig om att jag bryr mig. Så jag försöker sluta med det. Sedan finns det ju andra energitjuvar. En sådan dök upp i cyberrymden, spred en lätt odör och försvann raskt, men stal med sig flera dagars energi: Vad menade den? Varför? Kontakten, som för flera år sedan förpassats utanför min sfär, helt enkelt för att jag var trött på att alltid känna mig i underläge, alltid vara den som fick anpassa mig, alltid ha fel, fick hela min måndag, tisdag och onsdag att knaka. Motvilligt, men utan att kunna stoppa mig själv, kollade jag upp och hamnade på en blogg. Vars stats visade minst dubbelt så många besökare om dagen än vad jag har. Vilket gjorde mig barnsligt avis och den lilla, rädda tösen i mitt bröst reagerade urlöjligt, nästan med ilsketårar: En jävla heminredningsblogg!

Men. Jag tar Mia Törnbloms råd och tränar på att förlåta dem som tagit min energi. Jag önskar er ett gott liv. Utan mig.

Mörkret sänker sig

Attans vad fort det blir mörkt nu för tiden! Halv fyra ringde Maken mig. Han hade slutat tidigare och undrade om jag var intresserad av att ut och springa? Kan inte säga att det lockade jättemycket... Eftersom jag hade ett möte inbokat klockan fyra så kunde jag ändå inte springa före fem, men jag lovade att skynda mig hem.
Mötet blev inställt och jag såg i stället till att avsluta en del förberedelser för morgondagen. Klockan tjugo över fyra tittade jag ut. Det var becksvart! Helt enormt! Dessutom hade det börjat regna. När jag knatade hem tänkte jag blåsa av detta stolletyg: Ut och springa i beckmörker, blöta och höstvind! Aldri på ti'n!
Den med de vita vingarna och utan horn vann. Jag satte på mig dubbla motionskläder och Maken och jag gav oss ut. Det regnade inte längre. Det blåste inte heller så mycket. Men det var mörkt. Vi joggade ner till det välfrekventerade elljusspåret i parken och bestämde att vi skulle springa ett snabbt varv. Snabbt för mig, alltså. För Maken var det väl egentligen joggingtakt, men efter de två kilometrarna pep mina luftrör som fabriksvisslor och benen kändes lite ostadiga, men Coachen sa "fortsätt jogga" och jag joggade hela vägen hem också. Ganska nöjd med att ha sprungit om en hel hög i spåret.
Sedan åt vi spaghetti och köttfärssås. Tiden på det snabba varvet var 5.25 per km. Snabbare än jag sprungit på mycket länge. Känns bra! Nästan löpning!

Job well done

Attans nöjd! Jag har gått och oroat mig för den andra årliga utbildningshelgen i Hallands scoutdistrikt. På programmet stod BAS, Baka ute, sjömaning, lägerbålsladdning, knopar och annat. Förra årets BAS drog tre deltagare, varav 2 hade tid att gå hela kursen. I år gick 4 personer alla 5 modulerna, och 6 personer till gick delar av kursen, som är den första av Scouternas nya ledarutbildningar, och det var ett gott litet gäng som höll lägerbål i ösregnet utanför Varbergs scoutstuga. Utvärderingarna gav lov åt både kursen och kursledarna, och min linssoppa var mäkta uppskattad (ett ihopasläng som vanligt...)
Jag fick tillfälle att lära mig lite repkonster som tagling och splitsar och tillfälle att diskutera scouting med härliga människor. Tack, alla ni som bidrog till att göra helgen till en succé!
Så, nu kan jag koncentrera mig på att oroa mig för något annat.

Granddad has farted!

Telefonen ringde. Jag hörde att Svärmor var något upphetsad. Maken talade lugnt och såg ganska possitiv ut, så jag förstod att det var inte någon allvarlig försämring, men samtalet oroade mig ändå, eftersom klockan ju faktiskt var tio på kvällen. Det var en del "really?" och "ah, that's good", men jag fick inga konkreta ledtrådar till samtalets innehåll.
Så la Maken på. Och fortsatte att titta på sporten. "And", sa jag uppfodrande. Han tittade allvarligt på mig och sänkte tvn igen och sa, nästan högtidligt:
"Granddad has farted."
Jag tittade på honom. Han såg tillbaka. Sedan insåg han vad han faktiskt sagt, och hur absurt det lät, ur sitt sammanhang, och vi bröt ihop av skratt.
Svärfar har varit ganska ordentligt sjuk under hösten, och genomgick för en vecka sedan ytterligare en operation, vars syfte var att koppla ihop rörsystemet igen. Possitiv som gubben är, var hans tanke att han nog skulle få komma hem efter ett par dagar. Men ett par dagar gick och några till. Men nu har alltså den efterlängtade första fjärten gjort sig påmind. Snart hoppas vi få rapport om mer konkreta bevis på att avloppssystemet fungerar!

Paj utan paj, typ.

Inspirationen på matfronten har varit ytterligt låg den senaste veckan, och Maken har fått laga. I måndags när jag kom hem, trött och sliten, hade han redan en lätt potatisgratäng och rostade rotsaker i ugnen, och skulle precis sätta in lammkotletterna. En väldoft av vitlök svävade över huset.

Igår blev det kinesiskt: Wokade grönsaker, nudlar, fläsk och kyckling med ostron- och vitlökssås.

Idag var det min tur. Jag kände inte alls för de planerade alternativen: Chili från frysen eller korvomelett. När jag gick förbi bageriet på väg hem tittade jag längtansfullt in genom de gyllengula fönstren och sökte inspirationen där. Då kom det till mig!

Pajbröd med Italiensk fyllning för fyra

1 st formfranska

4 ägg

1 dl lättmjölk

1 dl keso chili

1 dl riven parmesan

1 liten purjolök

1 liten zuccini

1/2 bukett broccoli, bruten i små bitar

1 liten gul paprika

10 svarta oliver av kalamatastyp (urkärnade)

5 soltorkade tomater

2 burkar tonfisk i vatten

2 vitlöksklyftor

2 tsk torkad basilika

1 msk smör

1 msk torkad oregano

salt och peppar

Sätt på ugnen på 175 grader

Skär toppen av brödet och gröp ur inkråmet.

Skiva zuccining och salta för att dra ut en del av vätskan.

Skiva de övriga grönsakerna. Fräs sedan alla grönsakerna i smöret. Stäng av plattan när de börjar få lite färg, och låt gå på eftervärme. Tillsätt kryddor och tonfisk.

Fyll brödet med grönsaks- och tonfiskblandningen.

Blanda ägg, keso, mjölk och parmesan till en äggstanning. Var försiktig med saltet, för både parmesan och oliver är ordentligt salta. Häll i brödet och grädda i ugnen i ca 45 minuter. Täck med folie om det blir för brunt.

När äggstanningen stannat är pajbrödet klart. Lägg på toppen och servera skuret i skivor.

Lägg in inkråmet av brödet i ugnens eftervärme. Kör till skorpmjöl i matberedaren när det är torrt.

Själv är jag inte så förtjust i pajdeg, men gillar fyllningen, så det här är ett bra alternativ. Dessutom slipper man hålla på och kladda!

Kostnad: Medeldyr

Svårighetsgrad: Ganska lätt

Tidsåtgång: ca 60 minuter, varav 45 min i ugnen

Hur man än vänder sig har man ändan bak..

Bestämde mig för att verkligen stötta mina elever igenom det nationella provet i SvB den här gången, så de har fått 7 lektionstimmar, varav tre i datorsal, repetition av både bild och textanalys och jag har haft dåligt samvete för att jag inte hunnit gå igenom den danska texten med dem. Det har jag inte längre. Inte efter att förra veckan ha suttit med tre olika elever som "inte lyckats hitta något att skriva om" som inte ens läst igenom texthäftet. På SEX lektionstimmar! Av sex personer som var uppsatta att redovisa idag, redovisade TVÅ! Två hade "inte fått ihop något", en bara uteblev och en kom på att han hade en livsviktig läkartid. Sedan fick jag ett mejl från en elev som tyckte att de hade fått för lite tid på sig att förbereda. Visserligen var han på studieresa i Italien när jag delade ut häftena och missade tre lektioner, men det är inte mitt fel. Eller? De flesta lärare ger en eller två lektioner, resten får eleverna minsann göra på fritiden, och det är Skolverket som sagt att de muntliga proven ska vara avklarade före det skriftliga. Hur mycket tid ska det ta?

Jag hade läkartid idag. Sedan jag skrev brevet till mottagningen om vilket stressmoment det är att bara skaffa sig ett nytt läkarintyg har tre olika sjuksköterskor ringt, varav en på en lördag och bekymrat sig. De tyckte absolut att jag måste träffa doktorn, så jag gick dit. Och fick vänta 45 minuter på den sönderstressade läkaren. Under väntetiden fick jag nästan en ordentlig ångestattack och hann jobba upp mig ganska rejält, så jag hade gråten i rösten och alla nerver utanpå när jag träffade doktorn och berättade att det stadigt blivit sämre de senaste veckorna och att jag mådde ganska dåligt. Vi enades om att jag inte var deprimerad och inte behövde medicin, utan bara stressad och därför hade depressiva symptom. Sedan skrev hon ut exakt samma intyg som förra gången: Neutralt stämningsläge, god ementionell och social kontakt. Ordination: Vila och samtal. Inte något om att symptomen förvärrats. Det kändes lite som att jag suttit och varit ledsen förgäves.

Sedan gick jag till VV och var övertygad om att jag faktiskt skulle behöva betala, så som jag svullat i mig de senaste veckorna. Men jag hade exakt samma vikt som för tre veckor sedan=precis för mycket för att de blommiga byxorna ska sitta bekvämt. Bestämde mig för att DENNA veckan ska jag faktiskt "tänka på poängen". Sedan gick jag hem och åt grillad lammkotlett, lätt potatisgratäng, ugnsbakade rotfrukter och sockerärtor.

I morgon är det nya tag. Det är bara så jäääääla svårt att vara pigg och glad på jobbet hela tiden.

God avslutning på veckan

Igår kväll utmanade jag Utmanarna på utomhusmatlagning. De hade med sig en "hemlig ingrediens" var, och jag hade dukat upp ett bord med massor av olika saker: vetemjöl, crème fraische, färska fikon, choklad, pasta, ris, potatis, falukorv, räkor, tonfisk, smör..... Inte helt oväntat var det fler än en av ungdomarna som hade pasta som sin ingrediens...

Uppdraget var att färdigställa en trerätters inom en timme. Tilllagningssättet var valfritt: Stormkök, murrikka eller reflektorugn, eller kombination.

Utmanarscouterna tog sig an uppgiften med energi och entusiasm, och 62 minuter senare serverades jag en förrätt i Cordon Blue-klass: smörstekt, färsk sparris, champinjon och feta.

Sedan följde huvudrätt: Pasta Carbonara med crème fraische och som efterrätt; chokladdoppade äppelklyftor, som smakade som Anton Bergs marsipanbröd!

Sedan tog det ju ett tag att diska tre sotiga stormkök och plocka ihop alltihop, men alla var nöjda, mätta och glada!

Borde vara ganska nöjd

... eftersom jag idag spendera 70 minuter på löpbandet. Jag fick aldrig riktigt styr på hur programmen funkade, men jag varierade min hastighet manuellt. Var alldeles förtvivlad en stund för det kändes som jag inte orkade någonting, tills jag insåg att jag höll betydligt högre tempo än vad jag brukar på långpass, plus att jag ställt in bandet på lutning, eftersom det stod i Runner's World att det är bra att ha en liten lutning för att kompensera för att inte underlaget varieraras.

Sedan kom jag hem och lagade en middag som blev himla god. Fast inte så färggrann... Jag hittade en benfri kotlettbit i frysen härrom dagen som jag bestämde mig för att späcka med svarta oliver, vitlök och soltorkade tomater och binda upp enligt konstens alla regler. Sedan den fräst i lite baconfett fick den sedan puttra på i ugnen tillsammans med blandade smålökar, champinjoner, lite vatten, gröna linser och potatis. Efter en timme hällde jag av vattnet och köttsafterna och gjorde sås genom att tillsätta Worcester-sås och lite pesto, och lite fuskredning. Det blev himla gött!

Nu ska jag iväg och ha Matutmaning med Kapaukerna. Enligt kalenderna kommer fem. Ska handla lite ingredienser på vägen och se vad de kan komma på på Trangia, Murrikka och i reflektorugn. Återkommer med bildreportage, om det inte hinner bli för jävla mörkt.

Uuuäärk!

Lördag, och gårdagskvällens fröjder är över. Nu väntar den bleka vardagen med städning, disk och tvätt. Fy, vad trist! Jag ÖNSKAR verkligen att jag var av den där typen som tycker det är roligt att städa, eller åtminstone av den där typen som tycker att det är så skönt när det är klart. Men jag tycker inte att det är roligt, och det enda jag ser när det är klart är att det snart kommer att behöva göras igen.

Jag har tagit ut sänghimlen i alla fall, vilket höll på att ge mig en astma-attack, trots att jag mig veterligen inte lider av den sjukdomen. När dammet lagt sig nog för att jag skulle våga mig in i sovrummet igen tog jag även ner gardinerna. Jag ska t o m hänga upp nya gardiner! Allt för att vara lite busig. Jag har plockat ner alla dammiga grejer från hyllan och jag har börjat plocka ut allt löst från rummet. Bara det som verkligen ska vara i sovrummet ska få komma tillbaka in.

Måste gå och handla också. Vi har inte mycket hemma. Och jag har INGEN inspiration alls. Kanske skulle ta en av mina miljoner kokböcker och ha en Jamie-vecka? Eller en Riverside Café-vecka? Eller en vegetarisk vecka... Nä, jag tror jag tar en tur till affären och ser vad som är billigt och på extra-erbjudande som vanligt och försöker hitta någon röd tråd.

I morgon ska Utmanarscouterna få en matutmaning: En trerätters på valfritt friluftskök, av ekologiska varor i säsong. Jag ska köpa in en baslista av ingredienser och sedan får var och en ha med sig en ingrediens själv. Allt för att hämma pizza-intaget. Ska bli intressant.

Nä, nu kan jag inte skjuta upp städningen längre... Tillbaka till gruvan - gasmask på.

Utvecklingssamtal

Utvecklingssamtalet ska leda framåt i en elevs kunskapsinhämtning. Varje lärare ska upplysa sin elev om var eleven ligger och vad eleven kan göra för att nå nästa steg i sin utveckling. Ändå, när man frågar eleverna, har de väldigt sällan någon klar uppfattning om vad läraren tycker om deras insatser.

Som handledare söker jag inför varje utvecklingssamtal information hos mina kollegor om hur mina elevers utveckling ser ut. Underlaget ser otroligt olika ut. Allt från en lista med olika antal +, Excell-dokument med redovisning av elevernas provresultat, små personliga anteckningar om elevernas intresse, närvaro och flit, men väldigt sällan vad eleven bör göra för att utvecklas vidare. Vissa elever får omdömen från flera lärare, mycket sällan i alla ämnen; andra får inga omdömen alls.

Själv försöker jag bemöda mig med att skriva några rader om vad vi gjort i kursen sedan det senaste samtalet, några rader om varje elevs resultat och om det är tillräckligt långt in i kursen också vilken betygsprognos jag har, och vad eleven bör göra för att nå vidare. Jag skriver även noteringar om det jag inte är nöjd med: Motivation, närvaro, arbetsinsats. Jag försöker att framföra kritiken på ett konstruktivt sätt, men utan att dalta. Det tar tid, men jag har funnit att betygssättningen blir oerhört mycket lättare när kursen väl är slut. En klass tar kanske 2 till 2 1/2 timma. Mina kollegor tycker det är idioti att lägga så mycket tid på ömdömen, och jag kan hålla med. Jag undervisar 4 klasser och jobbar 75%. När jag börjar jobba 100% så ska jag ha 6 klasser. Det blir 12-18 timmar, två gånger om året. Förutom att det blir lättare att sätta betyg hoppas jag att varje elev, och elevens föräldrar känner att läraren har sett dem och är ett stöd.
Mina kollegor säger att jag måste sänka mina ambitioner för att rädda mig själv. Jag känner att jag gör det jag tycker är rätt, men håller med om att tiden inte riktigt räcker till.

På kommunens grundskolor har man ett program som heter Unikum, som tillåter lärare, föräldrar och elever att ha insyn i och tillgång till elevens IUP. Jag tycker att det verkar vara ett fantastiskt instrument. Men det tar tid för läraren att fylla i målsättningar och måluppfyllelse för alla ämnen och alla elever. Meningen är att systemet ska fyllas i fortlöpande, men det blir än så länge bara två gånger om året, precis innan utvecklingssamtalet. Men det blir verkligen ett bra samtal! Som förälder vet jag redan i förväg allt om mitt barns resultat, jag kan ställa rätt frågor, och vi kan ha en konstruktiv diskussion kring mitt barns kunskapsinhämtning. Jag hoppas att vi får ett liknande system för gymnasiet! Snart!

Sol i soppan i alla fall...

Det är så grått och tråkigt och råkallt att man bara måste äta färgglad mat! För ett par veckor sedan köpte jag ett par Butternut squash. Sedan köpte Maken en till. Och vi var inte ensamma! Både Mat-Niclas och Mat-Tina lagade Butternut förra veckan.

Men jag orkade inte riktigt att ta tag i något soppkok alls då. Men idag, när jag kom hem efter att ha skrivit 1000 omdömen (kändes det som), gick jag ner i matkällaren och hämtade de blekgula skönheterna, bakade dem i ugnen och gjorde dem ännu vackrare innan de gick i grytan.

Resultatet blev riktigt bra!

Butternut Squash-soppa Impro

6-8 portioner/ ca 2 points

2 medelstora Butternut

4 vitlöksklyftor

2 medelstora potatisar

3 dl kyckling fond (eller 2 buljongtärningar)

saften från en halv citron

några stänk olivolja

chiliflakes

salt, peppar

1 dl grädde

2 dl gröna ärtor

Klyv butternuttarna och ta ut kärnorna. Lägg en skalad vitlöksklyfta i varje frögrop, salta och strö chiliflakes (eller malen chili) och salt över pumpa-halvorna. Stänk över lite god olivolja.

Baka i ugn i 200 grader i ca 40 minuter, eller till pumpan börjat få en gyllenbrun yta och mjuknat.

Koka potatisen i vatten. När pumpan är färdig, gröp ut inkråmet och lägg i potatis-grytan tillsammans med vitlöksklyftorna. Tillsätt citronsaften och mixa soppan slät. Tillsätt sedan grädden och låt koka upp. Häll i ärtorna och låt dem bli mjuka.

Servera med färskt bröd och en god ost.

Svårighetsgrad: Medelsvår

Kostnad: Medeldyr

Tidsåtgång: ca 90 min

Points per port: 2-3 points

Civilkurage är bra!

Vi har lite av en IT-kris på vår skola. För ett antal år sedan, i en annan konjuntur, gjordes det stora satsningar på datorer för eleverna. Datorerna skulle vara tillgängliga och kunna användas när som helst under skoldagen. Inte till vad som helst, men man litade till elevernas mognad och studiemotivation.

Ett antal år, ett stort antal muskulor och vandaliserade tangentbord senare är de nya, fina datorerna utslitna. Och eftersom skolan inte har haft någon långsiktig plan med sitt IT-användande, utan liksom nöjt sig med att ha god skrivmaskinstillgång, och att de lärare som kanske hinner, orkar eller har ett specialintresse pysslar lite med datorerna i någon pedagogisk mening, så blir det kris: Det finns inga pengar avsatta långsiktigt i budget och det finns ingen pedagogisk plan för förbättrandet av IT-användingen.

Bild från Filkr med creative commons licens

En IT-pedagog anställdes för att hjälpa lärare och elever att använda datorn på nya roliga sätt och som hade många idéer för hur datorerna skulle kunna utnyttjas till mer än skrivmaskiner, olovliga spelmaskiner och spontana pussel-projekt, men han fick dåligt gehör: PIM-kursandet som skulle höja personalens kompetens sopades under en soffa och skulle skötas på fritiden, tiden som IT-pedagogen skulle tillbringa med att stödja personal och elever gick åt till att inventera och klistra nummerlappar, som eleverna genast pillade bort, på datorer och skrivare, pilla tillbaka bortpillade tangenter och skriva rapporter om stölder och skadegörelse. Skolledningen var nöjd med att kunna säga att man hade datorer åt alla elever. Lärarna orkade inte bygga snygga powerpoints på fritiden, hur tidsbesparande det än är i långa loppet och hade fullt sjå med att lära sig att fylla i närvaron korrekt på nätet. Utrustning som beställdes fastnade i förråd, i brist på kompetent personal att skruva upp projektorer och dra ledningar....

Till slut kom brytet: Eleverna, som på vissa program förväntas söka sin egen, dagsaktuell information, skriva både skönlitterärt och vetenskapligt, skicka sina arbeten digitalt, via Urkund, för bedömning tilllärarna, som i vissa fall lärt sig att rätta och kommentera digitalt för att spara på utskrifterna, började knorra högljutt. Några krävde svar från sina lärare, som skickade vidare till skolledare, som hjälplöst ryckte på axlarna och pratade om ekonomiskt läge och om i framtiden. Eleverna, som vissa var vana från högstadiet vid att ha en egen Mac till sitt förfogande, skrev insändare, som inte framställde skolan som något konkurrenskraftigt alternativ. Två modiga tjejer gick till lokalblaskan, som kontaktade skolledningen med jobbiga frågor. Skolledningen bollade över till IT-pedagogen, som med händerna bakbundna nickade bollen tillbaka till skolledningen som svettades. Kanske kände politikerna lukten av panik, för rätt som det var kom ett löfte om två, nya, fina, miljoner i investeringsbidrag för att öka datortillgången!

NU gäller det att inte ta några kortsiktiga och förhastade beslut! Självklart måste den akuta datorkrisen lösas på något vi, men huvuddelen av pengarna måste satsas på ett långsikt sätt. IT-pedagogen får försöka damma av sin entusiasm och sina gamla önskedrömmar och skolledningen får gaska upp sig och sticka politikerna lite med vassa nålar så de förstår att skolan behöver mer än glada tillrop och kritik: Vi behöver resurser också! Ge oss åtminstone lika mycket pengar per elev som ni skickar över till de privata alternativen! Sluta ta pengar från vår budget för de elever som väljer andra skolor, för det hjälper oss definitivt inte att skapa en konkurrenskraftig skola, den bästa i Sverige, eller ens en skola för framtiden!

Grattis Anna och Fanny, Annie och alla ni andra som fört fram er befogade kritik till media och politiker, som engagerat er för andras skull och för er egen, och som visat övriga elever att civilkurage, och att säga ifrån verkligen lönar sig!

Kålexperiment

Jag hade så när glömt mitt i skymningslandet påkomna kålpuddingrecept innan jag ens hann testa det! Jag utelämnade faktiskt risgrynen, för jag glömde dem, och bestämde mig för att inte använda salvia, utan kryddpeppar. Det blev gott. Mycket gott faktiskt.

LottaNs vegetariska kålpudding

6 port/4 p

1 st medelstort rödkålshuvud, drygt 1 kg, typ

1 msk smör

1 msk sirap

2 dl gröna linser (Lägg linserna i blöt över natten i osaltat vatten!)

500 g keso

salt,

svartpeppar

2 krm malen kryddpeppar

lagerblad

Koka linserna tillsammans med lagerbladet tills de är mjuka, men inte mosiga, ca 15 min. Slå av vattnet och låt svalna.

Under tiden, skär kålen i bitar och fräs i smöret, antingen i ugnen eller i stekpanna. När kålen mjuknat så tillsätt sirapen, salta och peppra efter smak.

Blanda linserna med keson, salta, peppra och tillsätt även den malda kryddpepparn. Smaka av!

Lägg hälften av den brynta rödkålen i botten av en ugnsfast form (ev smörj lätt). Täck med keso-linsblandningen. Krön med resten av kålen. Grädda i 175 grader i 45 minuter.

Njut med potatis, brunsås och lingon.

Om du vill ha en fast pudding med mer av "köttpudding"-konsistens tror jag att det skulle funka att blanda i ett par ägg i kesolinssmeten. Ska pröva det nästa gång.

Kostnad: Billig (på hösten är kålen i säsong!)

Svårighetsgrad: Ganska enkel

Tidsåtgång: 10 min kvällen före + 1 1/2 timme.

Pointsvärde per portion: (utan tillbehör) 4 points

Och förresten: Både linser och keso är duoval! (kålen är gratis)

Matigt

Jag tror höstkylan har givit mig matnojja - jag bara äter och äter och äter, och inte så särskilt nyttigt heller alla gånger. Grårusket och skolstressen gör också att det är betydligt jobbigare att ut och springa, och inte heller så kul att planera matveckan och planera matsedeln.

Igår åt vi ugnsbakad lax med blått potatismos. Blue Congo lämpar sig ypperligt att mosa och jag tar Mat-Tina på orden när hon säger att det är inte mängden smör som gör moset, utan hur mycket man vispar: En liten knobe smör och lättmjölk i mitt mos.

Blue Congo har också den lustiga lilla egenheten att den fungerar som ett lakmus: Tillsätt något surt så ändrar den färg. Vårt mos blir fantastiskt chock-rosa av citronsaft! Med mörkgröna bladgrönsaker, den blekrosa laxen och färska tomatskivor blev det en färgexplosion på tallriken.

Idag blev det vegetariskt: Mung Dahl med kokt ägg, tunnbröd och hemkokt plommonchutney. Billigare mat är svårt att laga! Mungbönor har, liksom röda linser, den fördelen att man inte måste blötlägga dem innan. Man bör dock inte salta förrän bönorna börjat mosa till sig lite. Ungarna gillar dahl nästan lika mycket som solsoppa. Och med tunnbröd så de får äta med fingrarna blir det extra poppis.

Mung är dessutom Duoval och man kan äta sig behagligt mätt för 3 points

Mung Dahl (enkel) ca 6 port som ensamrätt, 10 som del av indisk middag

2 gula lökar, hackade

1 tsk smör

4 dl torkade mungbönor

1 tsk kumminfrön

1 msk Jalfrezi Curry (eller annan curry som du tycker bättre om)

2 tsk methi (Bockhornsklöverblad) (Eller hackad persilja, eller koriander)

vatten

salt

Fräs den hackade löken glansig i smöret. Låt kumminfröna fräsa med någon minut och tillsätt sedan curry och mungbönor. Fyll på med hett vatten precis så det täcker. Låt puttra och kolla med jämna mellanrum så att dahlen inte kokar torrt. Fyll upp med vatten så det täcker och rör om med träslev.

Bönorna börjar mosa sig efter ungefär en halvtimme. Tillsätt då salt efter smak. Rör kraftigt och låt puttra ytterligare ca 10 minuter. Späd med mer vatten ifall det verkar för torrt. När dahlen börjar fastna i botten brukar den vara klar.

Servera med bröd, ägg, kycklingfilé, svamp bahji (svamp fräst i kryddor) eller vad som helst. Kan också vara en rätt i en större indisk middag och komplettera t ex en god lammgryta.

Points per port: 2

Kostnad: Superbilligt!

Svårighetsgrad: Enkelt

Tidsåtgång: ca 45 min

Dagen efter

Jag är världens sämst utrustade scoutledare. Vissa läsar minns kanske sommarens gummistövelsdebackel. När man är ute är det viktigt att man är mätt, varm och glad. Mätt är lätt: Man tar med sig GOD mat, inte alltför kalorisnål, och varmt att dricka. Varm är inte heller så svårt: Bra med kläder i flera lager, på med regnkläder innan det börjar regna, varma strumpor och justa vantar. Glad: Ja, det får man jobba på helt enkelt!

Sova varmt är svårare. Genom åren har jag dock lärt mig att lager på lager är det som räknas här också. Det får inte vara för mycket kläder, och om man bara är varm om axlar och framför allt fötterna, så fryser man inte så mycket. Man måste kunna röra sig i sovsäcken!

Jag är som sagt den sämst utrustade scoutledaren. Jag äger en massa tält, ja, men mina sovattiraljer är inget att hurra för. Tills Svärmor sponsrade med ett liggunderlag för oss över 40 (Thermarest Trail Pro, 4 cm, självuppblåsande, dyrt) ägde jag samma liggunderlag som för 25 år sedan: Ett fiberplast-liggunderlag, som en gång var ganska mjukt minns jag, komplett med yxhugg, mitt förra efternamn i spritpenna och en del brännmärken från olika tillfällen. Min mor och far uppgraderade vår sovsäcksstatus för ca 10 år sedan med ett par billiga säckar som klarar +-0. Kanske. Så när jag skulle sova ute i november för första gången på läääänge så valde jag att ta min gamla sovsäck (som skulle klara +10 en gång på 80-talet) och min 10 år gamla sovsäck, samt mitt ganska nya innerlakan från Haglöfs, mitt liggunderlag från 80-talet, samt Thermarestet. Jag sov som en gudinna jämte Marie som också sov som den gudinna hon är i sin supersäck som skulle klara Arktis, innerlakan, vind-, snö- och regn-tätt överdrag med hällor för att fästa i stormtältet, ifall man måste sova upprätt....

Hunden, som varit lös hela natten och sovit i mina knäveck, blev själaglad när vi vaknade, klev över och göttade ner sig mellan oss på våra Thermarest, sträckte ut sig i hela sin längd och slickade oss i tur och ordning (Marie först). Vi busade runt och gosade en stund innan det var dags att kravla sig ur sovsäckarna och tända elden igen.


Jag fixade frukost: Äggröra, bacon, champinjoner (och höstens två sista kantareller som jag hittade på promenaden igår) och en fantastisk tomatrelish som en kollega till mig gjort av egna tomater, chilifrukter och vitlök. Och kaffe.

Sedan gick vi ner till huset en sväng och såg efter om ungarna hade kommit igång med städningen. De hade i alla fall fått i sig lite frukost. Utanför gick den lilla svarta sommarkatten fortfarande och strök och jamade. Vi tyckte alla fruktansvärt synd om den när vi packade ihop och åkte därifrån, men vad kan man göra: Ingen av oss kunde ta hand om den och det enda katthemmet i kommunen har stängt.

På vägen hem började Prinsessan att planera sin födelsedagsfest. I torpet. Fast jag tror inte att jag vill sova i vindskydd i januari... Fast å andra sidan: Med två 10 år gamla säckar, tre liggunderlag, raggsockor och innerpåsen så kanske det går bra det också?