Telefonen ringde. Jag hörde att Svärmor var något upphetsad. Maken talade lugnt och såg ganska possitiv ut, så jag förstod att det var inte någon allvarlig försämring, men samtalet oroade mig ändå, eftersom klockan ju faktiskt var tio på kvällen. Det var en del "really?" och "ah, that's good", men jag fick inga konkreta ledtrådar till samtalets innehåll.
Så la Maken på. Och fortsatte att titta på sporten. "And", sa jag uppfodrande. Han tittade allvarligt på mig och sänkte tvn igen och sa, nästan högtidligt:
"Granddad has farted."
Jag tittade på honom. Han såg tillbaka. Sedan insåg han vad han faktiskt sagt, och hur absurt det lät, ur sitt sammanhang, och vi bröt ihop av skratt.
Svärfar har varit ganska ordentligt sjuk under hösten, och genomgick för en vecka sedan ytterligare en operation, vars syfte var att koppla ihop rörsystemet igen. Possitiv som gubben är, var hans tanke att han nog skulle få komma hem efter ett par dagar. Men ett par dagar gick och några till. Men nu har alltså den efterlängtade första fjärten gjort sig påmind. Snart hoppas vi få rapport om mer konkreta bevis på att avloppssystemet fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar