Barn, en välsingnelse

Jag vet att man ska vara lycklig att man kan få barn, och att de faktiskt är friska. Men publertala hormonungar är fan inte roligt!
Det spelar inte roll om man har pedagogisk utbildning, miljoner sidor av informell bildning och tagit del av hundra olika teveprogram, seminarier, chatforum, expertråd och så vidare: När ungarna beter sig som om de vore Linda Blair så blir man helt vilse.
Om man har prövat att lyssna och allt man får till svar är: Vettente; Om man har gett frihet under ansvar och förtroende och det gång på gång bara missbrukats, med flit och mening och inte av olyckshändelse; Om man prövat att visa konsekvenser och straffat och barnet bara rycker på axlarna och accepterar och gör samma sak igen; Om man prövat att förklara hur man upplever det utan att anklaga hundra miljoner gånger och får ett meningslöst förlåt för 50de gången?
Den här gången är det 400 spänn som är vilse, ett antal kontaktlinser (!), en deo, en fickkniv som varit letat och längtad efter, en digitalkamera som lånats utan lov, tider som inte respekteras och "godis" som ständigt försvinner.
Jag börjar inse att Moralens väktare har en poäng: Håll dem kort som helvete; Förbjud svordomar, reglera kläder, hår och kompisar, kräv böjda nackar och respekt så har de fullt upp att revoltera mot "småsaker" och behöver inte bli halvkriminella på kuppen.
Men det är väl det faktum att jag inte varit hemma med mina barn på heltid när de var små som är felet...