Inspirationen på matfronten har varit ytterligt låg den senaste veckan, och Maken har fått laga. I måndags när jag kom hem, trött och sliten, hade han redan en lätt potatisgratäng och rostade rotsaker i ugnen, och skulle precis sätta in lammkotletterna. En väldoft av vitlök svävade över huset.
Igår blev det kinesiskt: Wokade grönsaker, nudlar, fläsk och kyckling med ostron- och vitlökssås.
Idag var det min tur. Jag kände inte alls för de planerade alternativen: Chili från frysen eller korvomelett. När jag gick förbi bageriet på väg hem tittade jag längtansfullt in genom de gyllengula fönstren och sökte inspirationen där. Då kom det till mig!
Pajbröd med Italiensk fyllning för fyra
1 st formfranska
4 ägg
1 dl lättmjölk
1 dl keso chili
1 dl riven parmesan
1 liten purjolök
1 liten zuccini
1/2 bukett broccoli, bruten i små bitar
1 liten gul paprika
10 svarta oliver av kalamatastyp (urkärnade)
5 soltorkade tomater
2 burkar tonfisk i vatten
2 vitlöksklyftor
2 tsk torkad basilika
1 msk smör
1 msk torkad oregano
salt och peppar
Sätt på ugnen på 175 grader
Skär toppen av brödet och gröp ur inkråmet.
Skiva zuccining och salta för att dra ut en del av vätskan.
Skiva de övriga grönsakerna. Fräs sedan alla grönsakerna i smöret. Stäng av plattan när de börjar få lite färg, och låt gå på eftervärme. Tillsätt kryddor och tonfisk.
Fyll brödet med grönsaks- och tonfiskblandningen.
Blanda ägg, keso, mjölk och parmesan till en äggstanning. Var försiktig med saltet, för både parmesan och oliver är ordentligt salta. Häll i brödet och grädda i ugnen i ca 45 minuter. Täck med folie om det blir för brunt.
När äggstanningen stannat är pajbrödet klart. Lägg på toppen och servera skuret i skivor.
Lägg in inkråmet av brödet i ugnens eftervärme. Kör till skorpmjöl i matberedaren när det är torrt.
Själv är jag inte så förtjust i pajdeg, men gillar fyllningen, så det här är ett bra alternativ. Dessutom slipper man hålla på och kladda!
Kostnad: Medeldyr
Svårighetsgrad: Ganska lätt
Tidsåtgång: ca 60 minuter, varav 45 min i ugnen
1 kommentar:
Hmm... undrar om grabbarna skulle våga smaka på det här. Själv tycker jag att det verkar både smidigt och gott. Gott - inte på ett sofistikerat sätt utan på ett sätt som frammanar bilden av ett gäng tonårsgrabbar runt ett bord som i tystnad (ja, förutom grymtningar, då) vräker i sig som hyenor runt ett smaskigt... ja, eh, kadaver... Men nu blir ju liknelsen lite olycklig... Jag menar väl! ;-)
Skicka en kommentar