Helt ok dag. PMS-helvetet har uteblivit den här månaden. bara antydan till ångestfladder. Är jag neggo tänker jag att jag helt enkelt inte haft ägglossning och därför inte utsätts för riktigt samma hormoncirkus som vanligt, är jag oneggo så tänker jag att det har vänt! Jag befinner mig vara oneggo. Jag har ju haft tre riktigt bra dagar på raken, utan för mycket självömkan, melankoli eller depp, och med bara liiite stresskänsla. Att jag blir dyngtrött av att jobba 2 timmar och 12 minuter är en annan sak. Så länge man är glad, liksom.
Förbrukade veckans förtroendetid med att hjälpa Sofia med ett upplevelsespel om kulturkrockar. Det var så roligt att vara i klassrummet igen! Diskussionen efteråt blev bra, även om man kunde höra att vissa sa vad de trodde att vi ville höra, men de allra flesta hade nått någon insikt om utanförskap, språksvårigheter, grupptillhörigheter, normer och subkulturer. Det finns så mycket underbar klokskap hos ungdomar. Ja, naiv klokskap, men det är den bästa sorten!
När vi var färdiga kom en av tjejerna i klassen inrusande med andan i halsen. Hon hade laddat hela vägen tillbaka genom studiehallen.
-Vi vill att du ska komma tillbaka! Jag vill att du ska komma tillbaka. Jag vill bara säga att du är det bästa svenska och engelskalärare jag haft och jag kände verkligen när vi hade dig att jag ville lära mig, och få ett bra betyg. När kommer du tillbaka?
Hon var så storögt uppriktig, och så andlöst bedjande att jag blev rörd. Jag vill verkligen just då bara börja undervisa på en gång, men jag sansade mig och lovade inget. Hopphopphoppas att trenden håller i sig! Då kanske jag kan gå upp till halvtid efter påsk och undervisa dem de sista två månaderna, så att de känner att inte kursen är förlorad. Jag KAN inte göra något åt att de inte tycker att det funkar med vikarien. De har åtminstone samma vikarie...
Nu sängen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar