Mammamonstret var på väg att ta överhanden även igår och förstöra kvällen, framförallt för mig. När jag kom hem hade de båda sjuklingarna (Prinsessan har mycket huvudvärk nu förtiden, och det går en herrans masssa virus i skolan, så hon fick vara hemma) inte gjort diddlysquat, utan bara lämnat lunchgrejer framme och suttit och glott på tv hela dagen. När Lillprinsen kom hem fastnade han också i skärmklistret och missade sin gitarrlektion.
Jag hade detta på känn, när jag satt på jobbet och förbrukade hela denna veckans förtroendetid på att äntligen göra färdigt de betygssättningar som jag kunde göra, och jag VILLE inte gå hem och tjata. Arbetsplatsträffen var väl inte så upplyftande, men det kändes trevligt att liksom vara med igen. Och jag VILLE inte gå hem och lukta på sjukandedräkt och irritera mig över att synbarligen osjuka ungar är för trötta för att ens förpassa sina underkläder till tvättkorgen under dagen.
Det morrande monstret fräste åt Prinsen och Fin, som gullegullade i köket och plutteluttade vid datorn, och inte hade en tanke på att man kanske kunde kombinera detta med en upplockning i TV-rummet och kanske dammsugning, åtminstone avlägsnande av den FÖRBANNADE usb-kabeln till XBoxet! Monstret spottade etter på Prinsessan, som inte överhuvudtaget reflekterat över att man kanske skulle ta och ringa till musikskolan och tala om att man är sjuk, plocka upp på sitt rum och dammsuga, som mamman bett henne om att göra sedan mamman städade upp efter Hundens diarépruttanfall. Monstrets eld svedde Prinsen, som "glömt" gitarrlektionen och förövrigt också att göra spelläxan en enda gång under föregående vecka, "glömt" veckans ord, multiplikationstabellen och glosorna och "glömt" att städa sitt rum färdigt i två veckor.
Monstret skalade fräsande de kokta, kalla potatisarna och hackade med fara för sina egna fingrar purjolöken, innan Mamman orkade med att stoppa tankarna. "Ungjävlarna skiter ju i vad du säger oavsett. Den enda som mår skit av din ilska är du själv!" Halvvägs genom receptet på tonfiskgratäng med tomat drog sig Monstret väsande tillbaka, med löfte om att om det hördes ETT enda klagomål på maten, så skulle Monstret minsann göra MOS av ungarna.
En halvtimme senare började det lukta riktigt gott av curry i huset, men inget av barnen hade kommit för att erbjuda sig att röja bordet och duka. Det började ryka lite ur Mammamonstrets närborrar... Mamman andades djupt: En, två, tre, fyra, håll två tre fyra, slappna aaaaav... (snabbavspänning, KBT-metod hämtad ur sömnboken) Och röjde bordet, skakade av duken och dukade.
Ingen vågade gnälla på maten, fast Lillprinsen petade nogrannt ut varenda purjobit. Det var gott. Men jag började ge upp tanken på att hinna pyssla lite med cernitleran inför hantverkstipsutställningen på Gilwell i helgen, men så kom jag på det:
"Efter att ni satt in era saker i diskmaskinen måste alla göra en servettring!"
De tittade förvånat på mig när jag plockade fram cerniten och rykte undan duken. Sedan satt vi och pillade och småpratade och var kreativa tillsammans i nästan två timmar! Jag fick gjort flera stycken små söljprydnader förutom min servettring. Lillprinsen och Prinsessan hängde på och i eftermiddag, i en paus i städningen, ska vi plocka fram limpistolen och fixa söljorna. Alla gick och lade sig på gott humör. Jag var lite stolt. Mammamonstret hade redan somnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar