Pedagogiskt färgad måltid

Maken rasslar runt och grejar. Jag vet att det är av välvilja; för han vill att allt ska vara fixat och klart innan han åker så att inte jag ska behöva sitta i kläm, men det blir irriterat och tråkigt när ungarna och jag inte riktigt är inställda på samma sak. Minns inte vad han gjorde igår när jag plockade ner julen. Vad jag beundrar människor som kan finna tillfredställelse i hushållsarbete. "Men det blir ju så fint när det är klart!" Jaha, hur länge då? Och sedan måste man ju bara börja om igen. Jävla Sisyfos-arbete!

Nåväl, medan Maken muttrande knatade omkring, låg Lillprinsen och jag i sängen och läste Fem på nya äventyr. Spännande! "Bara ett kapitel till!" blev fem kapitel, innan vi var tvugna att gå och städa upp i rummet, respektive laga mat.

Jag stekte torskfilé, lagade blått potatismos av Blå Kongo-potatisar och kom ihåg att ånga broccoli och morötter. Och serverade med citron-klyftor. Det är trevligt med färglad mat, även om lavendel, orange, gult och grönt kanske inte är de mest fantastiska nyanserna tillsammans.

"Oj!", sa Prinsessan plötsligt. "Moset är rosa!"

Vi lutade oss intresserat framåt och, ja, och inte vilken rosa som helst, utan verkligt cerise. Moset hade i kontakt med citronsaften fungerat som Lackmus. Nu vidtog febril aktivitet och citronsaften skvätte kring bordet, när moset fick prickar både här och där. Maken, som är ännu mer pedagogiskt skadad än jag, plockade snabbt fram bakpulvret för att demonstrera basisk inverkan på Lackmus, och vi drömde snabbt upp ett önske-projekt för hemkunskapen på ungarnas skola om matens kemi, med rödkåls- och Kongo-experiment, socker och salt-kristaller osv. Men Prinsessan verkade måttligt road över att framföra idéerna till sin lärare. Hon tycker att vi är pinsamma, och att det är jobbigt att alltid kunna saker före alla andra.

Allt mos, alla grönsaker och nästan all fisk gick åt i alla fall. Barnen "städar", Maken har åkt för att köpa spackel och jag.... bloggar väl.