Min älskade laptop fick hicka härom kvällen. Den har de senaste veckorna reagerat lite underligt på vissa internetkontakter, men jag har trott att det kanske har med att göra att vår skola förmodligen är de enda i hela världen som fortfarande surfar med Internet Explorer 6. Men i torsdags kväll förstod jag att det kanske kan vara så att inte den automatiska uppdateringen av McFee har funkat, för då tyckte datorn helt plötsligt att den vare sig ville surfa, stänga av sig, eller göra något annat användbart. Så det första jag gjorde på morgonen var att ta den till doktor Kerfi.
Killarna på IT-avdelningen är väldigt trevliga, särskilt med tanke på att jag periodvis bombarderar dem med mejl, felanmälningar och frågor. De lovade att ta hand om min älskling och tyckte att det lät som det nog rörde sig om någonslags svininfluensa = ominstallation. Det var ju inte så länge sedan som jag fick den nya, så jag hade ju inte hunnit spara så mycket lokalt än, men naturligtvis hunnit med att ladda ner den tilläggsprogramvara som jag behöver: Spotify, (strålande i språkundervisningen!) Wave (måste man ju lära sig använda) Smartboard-program och liknande. Och nu är det ju så att dr Kerfi gör standard-installationer, dvs de installerar ju inte om datorn som den var när man lämnade in den. Tyvärr.
Och jag höll på att glömma att be dem göra ett administratörskonto åt mig, men det fixade de snabbt på plats. Dock glömde jag be dem om de nödvändiga uppdateringarna för att jag ska kunna strömma media i klassrummet, vilket inte mina administratörsrättigheter låter mig uppdatera själv....
Alltså, jag tycker faktiskt att det är liiiite lustigt att ett företag som är inhyrt för att att se till att vi ska kunna vara så effektiva i vår it-användning som möjligt inte håller programvaran uppdaterad så vi kan använda datorerna i undervisningen och använda alla de möjligheter som nätet ger i form av dagsfärska filmer och nyheter direkt från TV. Dessutom upptäckte min IT-samordnarkompis när jag kom tillbaka till jobbet det gamla virusprogrammet fortfarande ligger kvar i installationen, tillsammans med det nya, vilket kan förklara varför inte maskinen fungerar opitimalt... Nåväl, nu har jag lagt en beställning på Flash-uppdateringen, och får hitta ett ledigt nätverksuttag på måndag morgon. Vårt arbetsrum har ju bara ett, för -94 när man renoverade skolan, fanns det inte på kartan att det skulle behövas mer än en dator per 6 lärare. Nu har i princip alla sin egen laptop, men på flera arbetsum står det fortfarande en gammal stationär häck, och tar mest upp plats och framför allt, rummets ofta enda nätverksuttag. Visserligen finns det trådlöst nätverk över hela skolan, men genom det kommer man bara åt vissa av rotkatalogerna och för uppdateringar och fullständig synkronisering måste man vara ansluten med sladd, vilket kan vara svårt att hinna med, när man är på språng och ofta använder datorn i klassrummet, alltså bär den med sig.
Falkenbergs kommun vann ett nationellt pris som årets IT-kommun härrom veckan, främst för att kommunen satsat på one-to-one på grundskolorna, alltså att alla elever i årskurs 6 får en leasad Mac Book värd 13 000 spänn. Det är ett jätteprojekt, vars resultat man kan diskutera. Kanske är det lite tidigt att uttala sig om elevernas ev. förbättrade eller försämrade resultat, och kanske också om kostnaderna. Det här året är första året som skolorna själva måste bära hela kostnaden för projektet och klart är att det hittills har kostat lärartjänster. Man kan argumentera att i vissa fall så är datorer att föredra framför dåliga pedagoger, men efter 20 år av learner autonomy har man kunnat konstatera att det är de svagaste eleverna som hamnar i kläm när det inte finns tillräckligt med vuxna kring eleverna. Visserligen har intervjuer (utförda av forskare som dessvärre inte verkar ha anlagt ett särskilt objektivt perspektiv på sin undersökning, vilket gör att dess auktoritet åtminstone i mina ögon faller) med eleverna att de tycker att det är roligare att plugga, att de tillbringar mer tid med sitt skolarbete än tidigare och att de själva tycker att de gör bättre resultat. Även lärarna tycker att det är roligt att jobba med de nya verktygen.
Som sagt, det är för tidigt att uttala sig om hurvida satsningen är värd pengarna. Vissa siffror antyder att betygspoängen gått ner under förra läsåret, istället för upp, men jag har själv inte läst eller analyserat data, och statistik kan man ju läsa som man vill. Min egen dotter fick ut sin Mac Book i september då hennes skola gick in i projektet. Jag upplevde tyvärr inte att hon lade mer tid på sitt skolarbete. Det enda projekt jag såg henne utföra på datorn var en förklarande film om vad ekvationer är. Typiskt nog gjorde hon den i sista minuten, och enbart tack vare att hennes far är så duktig på datorer, lyckades hon ro det i land, för enligt dottern så var det meningen att eleverna skulle experimentera själva med programmen för att lära sig dem. Och ja, om det är sant, innebär det ju att de teknikintresserade, redan datorvana, som förmodligen är killar och förmodligen tillhör en hyfsat bemedlad medelklass, löste uppgiften strålande, medan de ointresserade, tekniknikrädda/ovana formodligen inte lyckades. Vilket förmodligen gick ut över både deras självförtroende, deras kunskaper i matematik och orsakade dem och familjerna stress. Annars tittade hon på anime i flera timmar om dagen och lärde sig ganska mycket japanska, vilket naturligtvis är ett plus. Prinsessans kompis sa i bilen på väg till scoutövernattningen igår att: "Cassie, du kan ju mer japanska än vad jag kan engelska!"
På utvecklingssamtalet i oktober kom det fram att Fröken, som är en jätteduktig och engagerad lärare med stort intresse för datorer och teknik, nog tyckte att Prinsessan kunde tillbringa lite mindre av lektionstiden med "Pingvinspelet", som visade sig vara ett basalt platformsspel på någon gratis-sajt! Några veckor senare bestämde sig Prinsessan för att hon ville byta skola, till ett privat alternativ med musikinriktning, mindre klasser och ganska traditionell pedagogik. Jag förutsåg ett tårfyllt avsked från den fina Mac Booken, men osentimentalt tömde hon den på sitt innehåll, packade ner den i lådan, och satte sin signatur på det makulerade leasingavtalet.
På den nya skolan har hon fortfarande inte ens fått en e-post-adress än.
Everyone at the meeting got to by raffle tickets, and everybody won, at least something. The Rover mascout, Efraim, was really lucky, winning on all seven of his tickets! I'm sure he'll share the takings with his friends, the Rovers. They deserve it! 
Uppdraget var att färdigställa en trerätters inom en timme. Tilllagningssättet var valfritt: Stormkök, murrikka eller reflektorugn, eller kombination.
Utmanarscouterna tog sig an uppgiften med energi och entusiasm, och 62 minuter senare serverades jag en förrätt i Cordon Blue-klass: smörstekt, färsk sparris, champinjon och feta. 
Sedan tog det ju ett tag att diska tre sotiga stormkök och plocka ihop alltihop, men alla var nöjda, mätta och glada!
Servera med färskt bröd och en god ost.
Hunden, som varit lös hela natten och sovit i mina knäveck, blev själaglad när vi vaknade, klev över och göttade ner sig mellan oss på våra Thermarest, sträckte ut sig i hela sin längd och slickade oss i tur och ordning (Marie först). Vi busade runt och gosade en stund innan det var dags att kravla sig ur sovsäckarna och tända elden igen.
På vägen hem började Prinsessan att planera sin födelsedagsfest. I torpet. Fast jag tror inte att jag vill sova i vindskydd i januari... Fast å andra sidan: Med två 10 år gamla säckar, tre liggunderlag, raggsockor och innerpåsen så kanske det går bra det också?
Vi gick ner och stod utanför huset på behörigt avstånd en stund och lyssnade på hur roligt de hade där inne, innan vi kvällskissade och strövade tillbaka i månskenet och göttade ner oss i sovsäckarna. Hunden ville inte alls sova på sängplatsen jag tillrett honom, utan rullade efter mycket bökande ihop sig i mina knäveck. Det blå månljuset blandade lyste upp vindskyddet och ljuset från den falnande elden lekte med vår andedräkt som steg i nattkylan.
.png)
